Jag går över till Feministiskt initiativ och ska nu agera utomparlamentariskt, skriver Alexander Chamberland, som avgått som ordförande för Miljöpartiets ungdomsförbund Grön ungdom.
Jag har lämnat Miljöpartiet och gått med i Feministiskt initiativ. Samtidigt kommer den största delen av min aktivism att läggas utomparlamentariskt. Miljöpartiet har blivit en del av det politiska etablissemanget som det bildades som en kritik mot. I dag är Miljöpartiet ett parti som verkar tro blint på att de enbart uppnår reell förändring genom riksdags- och regeringsbeslut.
Jag undrar då om det egentligen är folkrörelser eller politiker som fört fram kampen för feminism, antirasism, homo-, bi- och transpersoners rättigheter med mera såväl i Sverige som globalt? Utomparlamentariska krafter får oftast kämpa i minst femton år i en likarättsfråga tills politikerna slutar utgöra bromsklossar och vågar trycka på ja-knappen i riksdagen.
Kanske är riksdagen trots allt inte det främsta forumet för förändring? Jag är åtminstone övertygad om att jag gör mer skillnad genom att tända en persons engagemang än att värva tio röster till ett parti.
För två år sedan deltog jag i Grön ungdoms kampanj: vägra kalla någon hora. I sig är det väl bra, men samtidigt problematiserar inte kampanjnamnet kärnfrågan, nämligen att kvinnors sexualitet nedvärderas.
I dag skulle jag hellre vilja driva en kampanj som heter ”Hellre slampa än bock”.
Min kritik grundar sig också på att Miljöpartiet inte driver feminism särskilt hårt och har en ofta bristande feministisk maktanalys. Varför skulle de annars vägra införa en delad föräldraförsäkring så att barnuppfostran slutar vara huvudsakligen kvinnans ansvar?
Feministiskt initiativ har en konsekvent feministisk linje i dessa frågor. Samtidigt har Fi även ett feministiskt perspektiv på frågor som länge varit gröna profilfrågor. Det gäller till exempel klimatfrågan, då män kör mest bil och äter mest kött. Män står i snitt för tre gånger mer utsläpp än kvinnor. Ett feministiskt perspektiv finns också på globala rättvisefrågor då kvinnor som står för drygt 50 procent avbefolkningen enbart äger 1 procent av världens tillgångar.
Rösta på Fi i EU-valet den 7 juni. Det är Fi och inte MP som står för något nytt i den svenska politiken. Gudrun Schyman kommer att göra ett fantastiskt jobb i Bryssel. EU-parlamentet består till 70 procent av män, och om det finns någon som klarar av att välta den gubbhyllan så är det Gudrun.
Att lyfta Fi blir en riktig gräsrotskampanj. Medierna rapporterar mycket om Sverigedemokraterna, men lite om Feministiskt initiativ. Lyfter de främlingsfientliga men tystar feministerna. Kanske för att medier enbart tänker på att sälja lösnummer och struntar i att ta ansvar för demokratin?
Inom partipolitiken medietränades jag till att ha så slätstrukna kläder som möjligt vid medieframträdanden. Heterosexuellt manliga attribut som svart kavaj, för om jag avvek för mycket så skulle ”folk” inte lyssna på vad jag hade att säga. Då köpte jag det. Men sedan började jag fråga mig själv om det är en gångbar strategi att anpassa sig efter rådande normer när målet är att krossa dem.
Alexander Chamberland