Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Jag säger nej till programmets helhet”

Het debatt i partiet. Centerns förslag till nytt idéprogram riskerar att leda till ett socialdarwinistiskt samhälle med maximal frihet för marknaden. Min förhoppning är att vi i stället ska satsa på ett politiskt uppdrag som är grönt, frihetligt och solidariskt, skriver Kerstin Lundgren (C), riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson.

Jag känner att tiden är inne att offentligt ta bladet från munnen i debatten om Centerpartiets politiska vägval. Den korta tid som står till förfogande att komma med synpunkter på förslaget till nytt idéprogram gör det nödvändigt. Redan om några veckor ska synpunkterna på det program som för många inom partiet kom som en överraskande julklapp vara insända.

Det pågår en intensiv debatt internt och offentligt. Det är bra och viktigt. Nu hoppas jag att partiledningen lyssnar på djupet och förmår mjuklanda det som nu sker på ett sätt som lägger en god grund för nästa års supervalrörelse. Jag hoppas och tror att det alltjämt ska bli möjligt.

För min del handlar det då inte om att stryka eller behålla ett antal ord som varit aktuella i debatten som månggifte, plattare skatt, lärplikt eller fri invandring. De utgör bara toppen på ett isberg. För mig handlar det om den helhet som delarna skapar, om drömmen om det framtida samhället. Jag frågar mig om det blir ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle? Mitt svar i dag är tyvärr nej.

Frihet är ett fantastiskt ord som betyder så olika för var och en av oss, i olika situationer i livet beroende på var vi kommer ifrån och till exempel var vi bor. Svaret blir olika i Stockholm, Storuman, Skara eller i blivande Palestina, Syrien, Kina eller i Sydafrika.

För mig handlar alla människors lika värde och rättigheter om universella värden som vi i vår del av världen valt att ge innehåll genom Europakonventionen och våra grundlagar. Med frihet följer ansvar, rättigheter men också skyldigheter. För att bli socialt hållbart måste vi sträva efter ett samhälle som ger alla likvärdiga möjligheter att växa. Det handlar i grunden om solidaritet inom landet och globalt.

När jag läser programförslaget ser jag framtida förslag som hotar många människors möjlighet att förverkliga drömmar, sin frihet. Det är summan av ord och enskildheter som gör att den bilden framträder. Jag tolkar programgruppen som att de söker maximal frigörelse från staten, för att ge optimal frihet till den enskilde.

Det tar sig uttryck som att staten skiljs ut från det offentliga samhället eller uttalanden att staten ska vara så liten som möjligt. Det talar om att ”offentliga samhället” har rätt att beskatta medborgarna, att skattebaser och lagstiftning ska regionaliseras eller kommunaliseras. Följden blir ökade olikheter, vilket bara beskrivs som positivt. Plattare skattesystem är inriktningen. Noterar samtidigt att det inte finns något nationellt intresse som står över den personliga friheten enligt förslaget. Hållbart?

Förslaget väljer i mitt tycke en väldigt enkelspårig väg. Jag tänker att vi har en frihetsklyfta, där alltjämt många sitter fast i andra beroenden som nog upplevs värre än statens bojor. Ser det till exempel hemma i Södertälje. Beroenden som minskar friheten genom otrygghet, orättvisor, de små gemenskapernas tyranni med mera.

För att kunna bryta dessa bojor krävs ett frigörande samhälle där alla har möjlighet att klara sig om man bryter upp. Att man vågar välja sin väg genom livet. Jag som kämpat för ökat självbestämmande, lokalt självstyre och bejakar olikheter anser samtidigt att det krävs tydliga likheter i ett samhälle som byggs underifrån. Annars skapas nya frihetsklyftor mellan människor. Här måste staten ta ansvar för att skapa likvärdiga förutsättningar.

Programförslaget tar fasta på en dröm som vi alla omfamnar, livskraft i hela landet. Men även här handlar mycket om att befria oss från staten. I den federala struktur som skissas lyfts rätten till lagstiftning och beskattning fram, men på regional och lokal nivå. Det ”offentliga samhället” ska tillgodose livskraften utifrån olika förutsättningar. Klart att det ser olika ut och att möjligheterna i det ska tas till vara. Men fram tonar bara viljan att främja rättigheter som ser olika ut i olika delar av landet, inget om vikten av likvärdiga förutsättningar. Det blir inte hållbart.

I fråga om utbildning har enskilda ord fokuserats mer än det som följer i dess spår. Den stora utmaningen ligger i hur vi säkrar att alla barn får tillgång till kunskaper de har rätt till. Hur gör vi för att nå den frihetsdrömmen? Om det är frågan kan inte svaret vara att byta ord från skol- till läroplikt.

I ett hållbart samhälle handlar det om att rätt­en till kunskap måste gälla lika, oavsett var man bor. Men gruppen lägger här det ansvaret på föräldrarna. De tar bort kommunens/regionens/statens ansvar för allt annat än att utbildningen lever upp till ”rimliga krav” på kvalitet. Jag drömmer inte om detta. Jag vill kämpa för att varenda unge får rätt till en likvärdig och fullgod utbildning som gör att de kan välja sin och inte föräldrarnas väg genom livet. Det handlar om våra barns frihet i framtiden.

Jag skulle kunna kommentera även förslag som direktval av EU-president och den i sig fina drömmen om en värld utan gränser men väljer att avslutningsvis välkomna signalen att Centerpartiet är ett feministiskt parti. Det är viktigt med den tydligheten. Diskriminerande strukturer oavsett formella eller informella ska vi inte acceptera. Gillar också tydligheten om politiska insatser på alla nivåer för att klara klimatutmaningarna.

Även om det har flera goda sidor förtas de av de underliggande principer som genomsyrar förslaget till program. För mig blir det nu helt avgörande om Centerpartiet med frihetsbegreppet som bålverk vill omforma Sverige till ett mer socialdarwinistiskt samhälle med maximal frihet för marknaden eller om vi ser att uppdraget är grönt, frihetligt och solidariskt.

Jag hoppas alltjämt på det sistnämnda. Det är en grön socialliberal politik jag tror på, är beredd att kämpa för. En politik för hållbar utveckling här hemma och globalt.

Kerstin Lundgren, riksdagsledamot (C)

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.