Under en lång rad av år förtidspensionerades i snitt 140 människor om dagen. Totalt har 550.000 individer på detta sätt ställts utanför arbetsmarknaden, en utveckling som regeringen ännu inte har lyckats bromsa. För dem som har permanent nedsatt arbetsförmåga är det förstås bra att förtidspension finns som ett yttersta socialt skyddsnät. Men för många andra innebär förtidspensionen, eller sjukersättning som det egentligen heter, en personlig tragedi. Mindre än en procent av alla som har beviljats permanent förtidspension kommer någonsin tillbaka till arbetsmarknaden.
Av bland annat detta skäl är benämningen förtidspension bättre än den egentliga termen sjukersättning, som mer antyder att ersättningen är något tillfälligt eller övergående. Men förtidspension är sällan tillfällig eller övergående - den är i regel den huvudsakliga försörjningskällan fram till pensionsdagen vid 65 års ålder.
Somliga har varit ute på arbetsmarknaden innan de beviljas förtidspension och har då normalt inkomstrelaterad ersättning. De lever på maximalt 64 procent av 25.500 kronor, eller 16.400 kronor, i månaden. Men det är relativt få som når upp till den nivån - de flesta har en ersättning som ligger närmare den så kallade garantinivån - 8.400 kronor i månaden. Efter skatt återstår drygt 5.000 kronor, eller ungefär lika mycket som en vanlig tvårummare kostar i månadshyra.
Åtskilliga av dem som på detta sätt ställts utanför arbetsmarknaden förtidspensionerades mot sin vilja. När sjukfrånvaron steg rekordbrant mot slutet av 1990-talet agerade den socialdemokratiska regeringen i panik. I stället för att hantera själva grundproblemet - passiviteten hos sjukvården och andra aktörer i sjukskrivningsprocessen - försökte den så gott det gick att gömma undan problemet.
Genom en ny lag från 2003, som gör det obligatoriskt att pröva förtidspension efter ett års sjukskrivning, flyttades människor från långtidssjukskrivning till förtidspension. För individerna, som fick sänkt ersättning från 80 procent till 64 procent av inkomsten, innebar det i regel ett stort ekonomiskt avbräck.
I dag kan en person som har beviljats hel förtidspension arbeta som mest 12,5 procent av en heltid. Den som har uppvisat större arbetsförmåga än så får inte längre uppbära förtidspension. Visserligen finns möjlighet att pröva arbete med bibehållen ersättning under tre månader, något som utnyttjas av ungefär 5.000 personer varje år. Efter tre månaders arbete dras dock ersättningen in och individen måste under resten av prövoperioden (maximalt två år) förlita sig helt på sin egen arbetsförmåga.
Regeringen föreslår nu att alla begränsningar för arbetets omfattning avskaffas för dem som senast i augusti 2007 hade beviljats icke-tidsbegränsad sjukersättning. De kommer därmed att kunna arbeta hur mycket eller hur lite de vill. Vill man starta företag, arbeta ideellt eller studera går det förstås lika bra. Alla i denna grupp ska dessutom kunna tjäna ett prisbasbelopp, eller 41.000 kronor, om året utan att sjukersättningen reduceras.
Förslaget kommer även att omfatta personer med icke-tidsbegränsad sjukersättning som har beviljats ersättningen på mindre än heltid. För dem som har sjukersättning på deltid kommer fribeloppet att vara större. Vid sjukersättning på halvtid kommer detta exempelvis att uppgå till 4,2 prisbasbelopp, eller 172.200 kronor, innan sjukersättningen reduceras.
Om arbetsinkomsten uppgår till mer än fribeloppet ska sjukersättningen minskas med hälften av den del av arbetsinkomsten som överstiger fribeloppet. En person med hel sjukersättning på 100.000 kronor och arbetsinkomst på 100.000 kronor kommer därmed att få behålla 70.500 kronor av sin sjukersättning. Sjukersättningen och arbetsinkomsten ska dock aldrig sammanlagt kunna uppgå till mer än åtta prisbasbelopp, eller 328.000 kronor, om året. Tanken är att alla som omfattas av möjligheten att arbeta och har en samlad inkomst lägre än åtta prisbasbelopp ska få behålla minst 30 procent av en inkomstökning efter skatt.
I samband med att möjligheten att arbeta införs tas skyldigheten för arbetsgivare att betala sjuklön för dessa personer bort. Det innebär - i kombination med nystartsjobb och nyfriskjobb - ytterligare en sänkning av trösklarna in på arbetsmarknaden.
Arbetsskadelivräntor kommer att räknas samman med sjukersättningen innan minskningen mot arbetsinkomsten görs. Det innebär att det även för många människor som beviljats livränta kommer att finnas möjlighet att arbeta några timmar i veckan utan att ersättningen reduceras. Men eftersom det ofta handlar om högre ersättningsnivåer än vid sjukersättning kommer fler i denna grupp att nå upp till taket på åtta prisbasbelopp. Yrkesskadelivräntor kommer dock över huvud taget inte att minskas på grund av att en person har arbetsinkomster.
Lagförslaget hanterar på detta sätt en del av den kritik som Riksrevisionen har riktat mot dagens arbetsskadeförsäkring om att det inte lönar sig att försöka återgå i arbete för dem som beviljats ersättning från försäkringen. Men från och med den 1 januari 2009 kommer betydligt fler att kunna pröva på att arbeta utan att livräntan dras in.
För den grupp som har beviljats tidsbegränsad sjukersättning, aktivitetsersättning eller har beviljats icke-tidsbegränsad sjukersättning efter augusti 2007 kommer möjligheten att pröva på att arbeta under ett år att utvidgas. Den sjukersättning som i dag betalas ut under tre månader kommer att spridas ut.
Det innebär att den som prövar att arbeta eller arbetar mer än tidigare får behålla 25 procent av sin sjukersättning under ett år. Regeringen kommer att återkomma med ytterligare förslag när det gäller ungdomar med aktivitetsersättning.
Sammantaget hoppas jag att dessa förslag kommer att göra det möjligt för fler att återgå i arbete. Jag är medveten om att de allra flesta människor som beviljats förtidspension har varit borta från arbetsmarknaden länge och att många har sjukdomar som gör alla former av arbete uteslutna. Trots det har regeringen stora förhoppningar om att förslagen kommer att möjliggöra för många att arbeta eller att arbeta mer än i dag. Särskilt hoppfull är jag när det gäller människor med psykiska eller fysiska funktionshinder - en grupp som i dag i alltför stor utsträckning står utanför arbetsmarknaden.
CRISTINA HUSMARK PEHRSSON