Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Jobbskatteavdraget gynnar inte den svenska tillväxten”

Fredrik Reinfeldt och Anders Borg (M) på arbetsplatsbesök, 2012. Jobbskatteavdragen och den sänkta arbetsgivaravgiften för unga – två av den borgerliga regeringens största ekonomiska reformer – har inte ökat tillväxten, skriver debattörerna.
Fredrik Reinfeldt och Anders Borg (M) på arbetsplatsbesök, 2012. Jobbskatteavdragen och den sänkta arbetsgivaravgiften för unga – två av den borgerliga regeringens största ekonomiska reformer – har inte ökat tillväxten, skriver debattörerna. Foto: Robin Haldert

Tillväxtkris. Sänkta arbetsgivaravgifter och jobbskatteavdraget bidrar till att hålla ineffektiva företag vid liv och minskar omvandlingstrycket. Tillväxt och sysselsättning gynnas om resurserna i stället användes för ett försäkringssystem för att stimulera individers utbildning och omställning, skriver två KTH-forskare.

Efter nära 20 år av uthållig stark ekonomisk tillväxt, mätt som den totala produktiviteten av arbete och kapital, ser trenden nu ut att ha brutits. Denna utveckling är i linje med vad som kan förväntas ske med politik inriktad på att subventionera företagens kostnader. I stället för sänkt skatt på kapital och arbete förordar vi politik inriktad på ett högt omvandlingstryck i ekonomin och ett välfinansierat försäkringssystem att stimulera individers utbildning och omställning.

I rapporten Från jobbpolitik till tillväxtpolitik, utgiven av Entreprenörskapsforum, har vi med hjälp av OECD-statistik jämfört tillväxten av totalfaktorproduktiviteten (TFP) i USA och Sverige under perioden 1985–2012. Sverige hade en mycket stark tillväxt under 1990-talet och fram till första halvan av 00-talet, klart starkare än USA. Därefter faller den svenska tillväxten mycket snabbare än den amerikanska. Bara 1980-talets produktivitetskris har lika svaga tillväxtsiffror som Sverige i dag.

Oavsett om detta är ett tillfälligt hack i en stark tillväxtkurva eller inledningen till en ny produktivitetskris är den nuvarande utvecklingen i linje med vad som kan förväntas ske med politik inriktad på att subventionera företagens kostnader. Visserligen har sysselsättningen ökat, men huvudorsaken till detta är en stark befolkningstillväxt. Arbetslösheten är fortsatt hög.


Artikelförfattarna Gustav Martinsson och Hans Lööf. Foto: Arctistic

Det finns en bred enighet bland ekonomer om att den långsiktiga TFP-utvecklingen är en bra indikator på samhällets förmåga att skapa en ekonomisk tillväxt som leder till högre löner, högre vinster och ökad välfärd. Dagens ekonomiska forskning om tillväxt bygger i stor utsträckning på den så kallade endogena teori som fick sitt genomslag i början av 1990-talet. Den visar att tillväxt drivs av innovativa processer och kreativ förstörelse. Det leder till nya produkter, processer och företag som ständigt utmanar och ersätter det etablerade.

I en nyligen genomförd studie testas denna teori på data från USA. Forskarna finner att minskat omvandlingstryck genom skattesänkningar, lägre lönekostnader eller direkta subventioner till de etablerade företagen har en negativ effekt på den ekonomiska tillväxttakten (Acemoglu, Akcigit, Bloom och Kerr, 2013). Varför skulle det vara annorlunda i Sverige?

En av de största svenska sysselsättningspolitiska insatserna sedan 2005 är sänkt arbetsgivaravgift för unga på arbetsmarknaden. Denna kostnadssubvention till företagen uppgick till 24 miljarder förra året. Detta är exempel på en skatt som har störst nytta för ineffektiva företag som balanserar på gränsen att klara sina kostnader. Detta gäller också nystartsjobben för unga mellan 21 och 26 år (sju miljarder), som innebär att skattebetalarna står för nästan hela lönekostnaden. Cateringmomsen (fem miljarder) samt rut och rot (20 miljarder) är inte några direkta företagssubventioner, men indirekt påverkar de naturligtvis företagens kostnader för den operativa verksamheten.

Den överlägset största politiska satsningen på sysselsättningen är jobbskatteavdraget (100 miljarder). Denna subvention riktar sig visserligen till löntagarna, men enligt en rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering har jobbskatteavdragen (liksom minskad arbetslöshetsersättning) bidragit till återhållsamhet i lönebildningen. Det innebär en indirekt subvention till företagen.

 I stället för sänkt skatt på arbete och kapital för att höja sysselsättningen förordar vi inrättandet av ett välfinansierat försäkringssystem för att stimulera individers utbildning och omställning. 
Gustav Martinsson, lektor i finansiell ekonomi, KTH
Hans Lööf, professor i nationalekonomi, KTH

Framtida åtgärder för att stimulera sysselsättningen bör utgå från hur de kan förväntas påverka den långsiktiga tillväxttakten. Sverige har som mål att ha Europas lägsta arbetslöshet år 2020. Detta är knappast möjligt utan en stark tillväxt baserad på teknisk utveckling, innovationer, högt omvandlingstryck och en omfattande förnyelse av företagsbeståndet. Svensk politik kan ha mycket att lära av perioden från 90-talets början fram till mitten av 00-talet då den starka produktivitetstillväxten ökade parallellt med en kraftig sysselsättningstillväxt och minskad arbetslöshet.

Men Sverige måste också skapa långsiktiga förutsättningar och acceptans för ett högt omvandlingstryck i ekonomin. Ett högre omvandlingstryck innebär att fler personer förlorar sina nuvarande jobb genom förändringar och effektiviseringar i den tekniska och organisatoriska utvecklingens spår. Det gäller både inom existerande konkurrenskraftiga företag och på arbetsplatser som inte klarar konkurrenstrycket. Därför bör man skapa ett omställningsstöd riktat till individer för att hjälpa dem hitta nya jobb, bli entreprenörer eller höja kompetensen.

I stället för sänkt skatt på arbete och kapital för att höja sysselsättningen förordar vi inrättandet av ett välfinansierat försäkringssystem för att stimulera individers utbildning och omställning. Liknande tankar återfinns även i den förra regeringens Globaliseringsrapport. Såsom föreslås av den framstående ekonomen Raghuram Rajan (i boken Fault Lines), bör ett sådant system konstrueras så att det tar hänsyn till olika individers skilda förutsättningar. En friställd 50-årig verkstadsarbetare i Bergslagen kanske behöver två års vidareutbildning för att komma tillbaka till arbetsmarknaden, medan tre månaders utbildning räcker för en 30-årig arbetslös IT-strateg i Södertälje. Försäkringen bör också gälla den som vill utvecklas i sitt yrke.

Samtidigt som ett individinriktat utbildnings- och omställningssystem både skapar och frigör resurser att omfördelas till nya företag, till effektiva företag och till mera kunskapskrävande verksamheter inom företagen, innebär det också ökad trygghet för medborgarna. Teknisk utveckling, innovationer och ständig omvandling ska inte upplevas som ett hot mot det egna jobbet, utan som en nödvändighet i samhället för att kunna kombinera sysselsättning, god lönebetalningsförmåga och hög nivå på vår välfärd.

Fakta. Rapporten

Med ambition att popularisera och tillgängliggöra delar av den forskning som sker vid universitet och högskolor i Sverige och internationellt tar Entreprenörskapsforum fram policysammanfattningar.

”Från jobbpolitik till tillväxtpolitik” är en ny policysammanfattning av Hans Lööf, professor i nationalekonomi, KTH och Gustav Martinsson, lektor i finansiell ekonomi, KTH.

Policysammanfattningen finns att ladda ned som pdf på www.entreprenorskapsforum.se.

Läs mer. DN Debatt