För hur ska annars makten, den politiska såväl som den ekonomiska, granskas? I en tid när journalister som yrkesgrupp tycks ha tappat stora delar av det svenska folkets förtroende är det viktigt att påminna om hur viktigt det journalistiska uppdraget är. Inte för oss journalister, utan för varje enskild medborgare.
 
Journalistiken är en basvara i en fungerande demokrati, lika självklar som skolor och rättsväsende. Men runt om i världen sitter journalister fängslade, skyldiga till inget annat än att värna det fria ordet och rätten att granska makten. Just nu är tre av dessa fängslade journalister svenska medborgare. Dawit Isaak. Martin Schibbye. Johan Persson. De är journalister, ingenting annat. Deras brott består i att granska regimerna och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Eritrea och Etiopien. Dawit sitter, sedan mer än tio år, fängslad i Eritrea. Fängslad utan någon form av rättegång. Martin och Johan försökte skildra ett stängt område i Etiopien, omgärdat av rykten om övergrepp mot befolkningen. De båda har därför fängslats och åtalats för terroristbrott. Den rättegång som nu pågår riskerar att sluta med en dom på 40 års fängelse. Det är journalister som dessa tre vi står upp för idag.
 
Journalistik är inte sällan ett livsfarligt uppdrag. Under 2010 dödades minst 94 journalister i tjänsten. Inget tyder på att årets siffra blir lägre. Den som granskar makten blir lätt en måltavla. Och där journalister dödas dör också modet att säga sin mening, modet att hävda sin rätt. I min värld är saken enkel: En makthavare som inte fördömer attacker mot journalister är en makthavare som måste avsättas. Det journalistiska uppdraget måste försvaras av alla medborgare, av alla som tror på demokrati och yttrandefrihet.
 
Här hemma i Sverige tycks vi ibland vara på väg att tappa bort denna kunskap. Till och med regeringen, inte minst genom utrikesminister Carl Bildt, har i år haft svårt att stå upp för journalistiken, trots att tillfällen getts gång på gång. Men om journalister inte fortsätter resa till de områden som UD avråder från är det en katastrof. Det måste alla förstå. Men framför allt måste vår regering inse det.
 
Jag är också allvarligt bekymrad över att något som närmast kan beskrivas som journalisthat nu bubblar fram här och var i vårt samhälle. Vi har uppenbarligen en stor pedagogisk utmaning att förklara journalistikens uppgift för allmänheten. Att få var och en att förstå att vi journalister inte är speciella på något sätt. Men vårt uppdrag är det i allra högsta grad.  Därför är det viktigt att varje enskild medborgare förstår vad det handlar om. Att vi alla måste försvara demokratin, varje dag. Så därför: Stå upp för journalistiken

Jonas Nordling
Ordförande Journalistförbundet