Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Juholt har historisk chans bidra till ny energipolitik”

Göran Hägglund uppmanar nyvalde S-ledaren: Ta chansen att åstadkomma en långsiktig överenskommelse över blockgränserna om kärnkraften. När jag för två år sedan föreslog en kompromiss för Alliansens energipolitik, innebar det början till slutet för årtionden av politiska låsningar inom borgerligheten. Initiativet betydde att kärnkraftens roll i Sverige förlängs genom att vi tillåter att uttjänta reaktorer ersätts av säkrare och effektivare. Delar Sveriges socialdemokrater den uppfattningen? Jag känner Håkan Juholt som en pragmatisk och resultatinriktad politiker. Min uppmaning till honom är enkel; utnyttja en historisk möjlighet att åstadkomma en långsiktig, stabil och block­överskridande lösning om kärnkraften, skriver KD:s partiledare.

En av de saker som utmärker ett bra politiskt ledarskap är att inte backa undan för stora och komplicerade frågor. Det som kännetecknar många av de mest komplicerade frågorna är att de också är av avgörande betydelse för ett lands utveckling. För att få en fungerande vård och omsorg. En skola som på bästa sätt rustar en ny generation. Ett bra företags- och innovationsklimat. Och ett samhälle som håller samman.

En av de centrala politiska striderna stod under årtionden kring vår energiproduktion. Eller närmare bestämt kring kärnkraften. Stridigheterna förlamade det politiska systemet så att nödvändiga och långsiktiga beslut om svensk energiproduktion ideligen sköts på framtiden.

Händelseutvecklingen efter en jordbävning och en tsunami i hårt drabbade Japan hotar att återigen förlama europeisk och svensk energipolitik. Japans umbäranden är enorma och vår utsatthet inför radioaktiv strålning manar återigen till eftertanke om hur energiproduktion ska utformas för att skona människor och natur. Men vi måste göra detta samlat och långsiktigt. Olycksrisker och lagringen av kärnavfall kan inte hålls åtskilt från klimatfrågan och ansvarstagandet för vår energiförsörjning.

Den svenska och europeiska energipolitiken påverkas också av de dramatiska och omvälvande händelserna i Nordafrika och Mellanöstern. Bortom de i första hand humanitära, sociala och demokratiska konsekvenserna, visar den arabiska våren på den europeiska energiförsörjningens sårbarhet. Beroendet av olja för inte bara med sig miljömässiga problem, utan också ekonomiska och sociala. Vid ytterligare spridning och fördjupning av väpnade konflikter hotas europeiska länders energiförsörjning. Direkta politiska konsekvenser har också följt händelserna i Japan. I Tyskland pressade det delstatsval som hölls förra helgen igenom drastiska förändringar i energipolitiken och framhastade besked om kärnkraftens framtid i landet.

Att ta intryck av händelserna i omvärlden är nödvändigt. Men vi ska inte agera förhastat och försöka pressa fram definitiva ställningstaganden i ljuset av enstaka dramatiska händelser. Sverige behöver en långsiktig energipolitik. Inte minst i tider av yttre osäkerhet.

Därför vänds nu med självklarhet intresset mot en ny socialdemokratisk ledning, som inte lämnat många andra besked än att det inte är aktuellt med en ny allians med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det är i och för sig mycket positivt ur energipolitisk synvinkel. Men om energipolitiken i sig, som allt mer blivit en vattendelare inom socialdemokratin, har inga besked eller ambitioner framkommit för medlemmar och kongressombud att ta ställning till.

När jag för två år sedan föreslog en kompromiss för Alliansens energipolitik innebar det början till slutet för årtionden av politiska låsningar inom borgerligheten. Alliansens partier, som traditionellt aldrig kunnat mötas över avgrunden mellan kärnkraftssvärmeri och kärnkraftsskräck, har nu byggt den bro som blivit allt mer nödvändig. Att vi nådde denna uppgörelse innebar också att knutarna löstes upp i fler energifrågor.

Vi kunde inte bara lösa kärnkraftsstriden, utan äntligen också genomföra historiska satsningar på förnyelsebara energikällor. Alliansen kunde därmed sätta punkt för en konstruerad strid mellan kärnkraft och förnyelsebart.

Vi vet att svensk industri är beroende av en fungerande elmarknad, med hög produktionskapacitet och låga priser. Vi vet också att brister i hur elmarknaden fungerar slår obönhörligt mot hushållens ekonomi, vilket var och en kunnat konstatera under de senaste hårda och kalla vintrarna. Ett bärande problem är förstås en illa fungerande elmarknad, där tillgången till energi är en nyckelfaktor. Vi måste ta nya tag för att förstärka konkurrensen. Vi måste fortsätta att premiera energieffektivisering. Men vi kan inte ta klimatarbetet, vilket är avgörande framtidsfråga, till intäkt för hindra nyinvesteringar som leder till en ökad produktion av klimat­smart el.

Som kristdemokrater inser vi förstås att kärnkraften är behäftad med miljö- och säkerhetsmässiga problem. Vi ser inte kärnkraft i nuvarande tekniska utformning som lösningen på våra energiproblem på lång sikt. Men det gäller också att vara realistisk och pragmatisk. Eftersom energidebatten under årtionden var helt låst i sina positioner, fattades heller inte de avgörande beslut som behövdes för att antingen avveckla eller utveckla kärnkraften.

Det initiativ som vi tog till en samlad allianspolitik innebar därför att kärnkraftens roll i Sverige förlängs genom att vi tillåter nybyggnation av säkrare och effektivare reaktorer för att ersätta dem som tjänat ut.

Frågan är om samma sak gäller Sveriges socialdemokrater. I helgen har Håkan Juholt valts till partiledare för Socialdemokraterna. Jag känner Juholt som en pragmatisk och resultatinriktad politiker. Frågan är om han nu sätts att leda ett parti som är berett att dela den inriktningen.

Min uppmaning till Håkan Juholt är denna enkla; Ta en historisk möjlighet att åstadkomma en långsiktig energipolitik över blockgränserna. Alliansens partier har varit djupt oeniga i hur energifrågan ska lösas, men har lyckats hitta en väg framåt. Sverige skulle må bra av om Juholt ville slå följe på den vägen. Är det någon önskan som jag uppfattar från svenska företags sida så är det just denna; åstadkom långsiktiga, stabila och blocköverskridande lösningar!

Alliansen storsatsar nu på alternativa energikällor och på energieffektiviseringar. Vårt beroende av olja minskar kontinuerligt. Men för att klara morgondagens behov är det nödvändigt att vara öppen för investeringar i nya kärnkraftsreaktorer som ersätter de gamla. Reaktorer som byggs med krav på bästa tillgängliga teknik och säkerhetssystem.

Håkan Juholt har berättat att han en gång tog med en flickvän för att se solnedgången vid Oskarshamns kärnkraftverk. Helt avigt inställd till kärnkraften torde han således inte vara. Låt oss hoppas att han kan övertyga sina partikamrater om det nödvändiga för svenska hushåll och för svensk industri med en bred och långsiktig energiöverenskommelse.

Göran Hägglund
partiledare för Kristdemokraterna

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.