Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Klimatet och skolan kräver samarbete över blockgräns”

Sommartal på lördagen. Alliansen framställer MP:s fokus på miljö och jämställdhet som oansvarigt. Men väljarna prioriterar dessa frågor högt, och alliansen missar klimatmålen grovt. Retoriken är ett problem för Sverige: Vissa frågor är för stora för att grävas ner i politiska skyttegravar, skriver MP:s språkrör Gustav Fridolin.

Sedan Miljöpartiet blev större än Moderaterna i EU-valet verkar alliansstrategerna hängt upp sig i attacker mot Miljöpartiet. Varje förslag om att ta ansvar för miljön och jämställdheten försöker Fredrik Reinfeldt kleta vänsterstämpel på. Men ansvar för miljön och jämställdheten är inte vänster. Det är en nödvändighet för varje land som vill vara i framkant. I mitt sommartal i Vittsjö idag kommer jag därför fokusera på våra förslag för klimatet, för höjda lärarlöner och för bättre arbetsvillkor för kvinnor i slitiga yrken. Det är förslag som möjligen provocerar Moderaterna, men de är nödvändiga för att Sverige ska vara det framtidsland vi vill vara. Det minsta man nu kan begära är att de får diskuteras i en saklig och uppriktig debatt utan medvetna missförstånd.

Miljön och jämställdheten avgjorde EU-valet. Det kom som en överraskning för Moderaterna. 2006 vann Alliansen regeringsmakten på löften om att möta verkliga utmaningar som människor kände igen. Man gick då till val mot en regering som styrt i flera mandatperioder, framstod som trött och verkade ha svårt att ens se de problem Alliansen lyfte. Nu är det istället Alliansens företrädare som tycks dumförklara människors prioriteringar och inte vill förstå att oron för barnens framtid på en allt febrigare planet är på riktigt.

I EU-valet angav väljarna miljöfrågan som det absolut viktigaste. Det gällde alla väljare, även de som till slut ändå röstade på Moderaterna. Dagen efter valet satt likväl Moderaternas partisekreterare Kent Persson i SVT:s Agenda och förklarade att de inte prioriterat miljö och jämställdhet i valet, eftersom de istället fokuserat på de stora och viktiga frågorna. Där och då fick Alliansens tondövhet ett ansikte.

Sverige håller på att missa de klimatmål vi satt upp gemensamt och lovat våra barn att nå. Idag går arbetet så långsamt att vi är på väg att missa klimatmålen med 150 år. Redan 2008 kom klimatberedningen med en rad förslag, förankrade bland alla partier, om vad som kan göras för att möta klimathotet. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg valde bort att genomföra förslagen. Den här mandatperioden gav man istället Naturvårdsverket i uppdrag att samla nya förslag för ett Sverige utan klimatutsläpp, den så kallade Färdplan 2050. Uppdraget skulle resultera i en proposition till riksdagen i år. Men inte heller denna gång var Alliansen beredd att gå vidare med förslagen. I april i år tillkännagavs att det inte blir någon proposition, istället tillsätter man ännu en utredning.

Alliansen kommer alltså gå till val helt utan förslag för klimatet. På alliansens konvent för tio dagar sedan stod det klart att man inte tänker rätta till felprioriteringen från EU-valet. Tvärtom. När Alliansen på sin kampanjhemsida formulerar sin vision för Sverige nämns jobb, försörjning, välfärd, ekonomi, skola, sjukvård, omsorg, valfrihet, kriminalpolitik, globalisering, öppenhet, migration och mångfald. Men miljö- och klimatutmaningen ägnas inte ett enda ord.

Istället tycks Alliansens företrädare alltmer upptagna av Miljöpartiet. I riksdagens senaste budgetdebatt återkom Anders Borg till att kritisera våra förslag om statligt ansvar för höjda lärarlöner. När Fredrik Reinfeldt frågades ut om valförlusten ville han inte prata om Moderaternas politik utan pekade istället på en kampanj från Grön Ungdom för feminism, och frågade sig hur denna skulle drabba Sverige. Och när alliansledarna höll konvent verkade de hellre vilja citera ur Miljöpartiets valmanifest än prata om sitt eget löfte för dagen: att först 2020 komma ner till samma arbetslöshet som man själva på Göran Perssons tid kallade för massarbetslöshet.

Tillfrågade om vad som är alliansens stora förslag när så många unga inte får möjlighet till ett jobb svarade alliansledarna: att inte genomföra oppositionens förslag. I en tid när skolresultaten sjunker, miljömålen missas, inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män växer och unga ställs utan jobb och framtidstro går alltså alliansen till val på att låta allting vara som det är. Varje förslag om att faktiskt göra något för skolan, jämställdheten och klimatet tycks uppfattas som en provokation.

Höjda lärarlöner kallar man oansvarigt, trots att var fjärde lärare lämnat yrket av andra skäl än pension sedan alliansen bildade regering och platser idag står tomma på lärarutbildningarna. Krav på att de arbetstidsförkortningar som blivit möjliga för män i industrin också ska bli verklighet för kvinnor i offentliga yrken beskriver man som omöjligt, trots att de höga förslitningstalen idag leder till stora mänskliga och samhällsekonomiska kostnader. Och när vi vill ta de nödvändiga stegen mot en mer hållbar ekonomi där tillväxten inte bygger på slöseri med naturresurser, då utmålar man oss som ansvarslösa. Men det verkligt ansvarslösa måste ju ändå vara att lämna våra barn med en jord där resurserna är förbrukade och förutsättningarna förstörda för all ekonomisk utveckling.

Det hela blir till en slags skuggboxning där Alliansen försöker förvandla Miljöpartiet till en motståndare som egentligen inte finns, och sedan slåss mot den. Den här taktiken riskerar bli ett problem för Moderaterna och Alliansen. Varje gång de utmålar vårt engagemang för miljön, jämställdheten och skolan som ett problem för Sverige får de också allt svårare att nå alla de som snarare tycker att det är bristen på miljöpolitik, ojämställdheten och att så många barn inte får en ärlig chans i skolan som är Sveriges riktiga problem.

Men den här retoriken riskerar också bli ett problem för Sverige. En ny regering måste klara det alliansen inte klarat av: att lägga fast en politisk riktning för Sverige med ett bredare stöd än inom den egna regeringen. Det finns frågor som är för stora för att grävas ner i politiska skyttegravar. Klimatutmaningen kräver politisk samling. Det borde inte vara en politisk fråga om man ska kunna lita på att tåget går i tid eller om vi ska rusta upp slitna förorter. De fallande skolresultaten kräver på samma sätt att lärare och elever kan få känna den arbetsro det innebär att veta att det som sägs idag också gäller imorgon.

Människor längtar efter ett politiskt ansvarstagande som sträcker sig längre än till nästa val. Därför kommer jag i sommartalet idag fokusera på våra förslag för klimatet, skolan och jämställdheten. Men jag kommer också sända en hälsning till mina kollegor: Låt oss gärna debattera våra förslag hårt i valrörelsen, men låt oss också lova att lyssna på varandra, inte medvetet misstolka varandra och inte skrämmas med varandra. Det kommer en dag efter valet också, och då kommer vi behöva samarbeta mer och bättre än vad vi klarat under den här mandatperioden.

Fotnot: Texten är uppdaterad då en ofärdig version av misstag publicerades först.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.