Att vi kan ”avvärja klimathotet” är bara en illusion, det är redan här. Växthusgaserna i atmosfären måste minskas. En lösning heter BECCS – en metod att eliminera stora mängder CO2 och begrava den säkert. Tekniken finns och kunskapen om den är god i Sverige, skriver professor Lars Kristoferson i en replik.
Filip Johnssons artikel på DN Debatt 20/11 är intressant, men tarvar några kommentarer.
Självklart måste vi satsa på flera hästar i energiracet, men i valet dem emellan behövs kriterier. Hur mycket bioenergi, vågenergi, breederreaktorer etcetera som ska användas måste avgöras av deras respektive prestanda, miljöproblem och pris. Alla tillgängliga tekniker och åtgärder kommer kanske inte med. Just nu är fossil energi skamlöst subventionerad. Andra energislag, som kärnkraft och vind, åtnjuter subventioner som bör ifrågasättas. Vi både kan och måste alltså välja mellan olika tekniker.
Men den åtgärd som måste bygga under allt annat är en beslutsam storsatsning på energieffektivitet i alla led. Ju mer effektivitet, desto mindre investeringar i produktionsledet, och desto mindre problem med vare sig klimat, kol, kärnkraft eller annat.
Med CCS (avskiljning och lagring av koldioxid) kan fossil energi minska sina utsläpp och kolkraften kanske ses som godtagbar i den långa övergångsperiod som kolindustrin och många politiker i kolekonomier som Tyskland, England, USA eller Kina kräver. Men i värsta fall blir CCS bara ett alibi för att fortsätta bygga billig kolkraft med hänvisning till att CCS efter hand kommer att installeras på alla existerande fossila anläggningar. Det är naturligtvis totalt naivt att tro något sådant.
En annan kommentar rör resonemanget om att ”avvärja klimathotet”. Det är viktigt att göra klart vad detta egentligen innebär. Här duckar Johnsson. Ingen vet vad det här innebär. IPCC har försökt sig på att definiera en gräns, men den är vag och osäker och bygger på begrepp som ”oacceptabla effekter”, vem som nu ska definiera det. För att undvika att jordens medeltemperatur ökar mer än 2 grader, finns ett mål kopplat till en maxnivå för växthusgaserna på 450 ppm. Vad forskningen kan bedöma är det loppet redan kört. Dagens energisystem, inklusive de framtida investeringar i fossil energi som nu planeras, leder oss långt över 450 ppm. Nya rön visar dessutom att 450 ppm inte är tillräckligt, utan att 350 ppm är det mål vi behöver nå för att med rimlig säkerhet kunna ”avvärja klimathotet”. Detta lägre och säkrare mål är tyvärr redan passerat, dagens nivå ligger på 390 ppm. Att vi kan ”avvärja klimathotet” är bara en illusion, det är redan här. För att avvärja de värsta effekterna är den kärva slutsatsen att växthusgaserna i atmosfären måste minskas!
En lösning här stavas BECCS, Bioenergy CCS, en metod för att eliminera stora mängder CO2 och begrava den säkert. Det är dessutom en teknik som existerar redan i dag, och som det finns god kunskap om i Sverige. Metoden bygger på att bioenergi i sig inte ger något nettotillskott av växthusgaser. När man sedan pumpar ner avgaserna med CCS-teknik minskar alltså atmosfärens CO2-halt! Vad jag kan se är detta för närvarande den enda realistiska vägen att börja gå om CO2-halten ska kunna minskas och alltför stora klimatproblem avvärjas. BECCS finns redan, och den bör till rimliga kostnader kunna bidra till att lindra kommande klimatproblem. Dessutom finns det goda möjligheter att göra detta just i Sverige med sin goda bioenergipotential.
Att höjda utsläppsavgifter är det i särklass mest angelägna styrmedlet är uppenbart. Här behövs, som Johnsson påpekar, omedelbara politiskt tvingande initiativ. Exakt hur man ska räkna på bidragen från BECCS i detta sammanhang är inte enkelt, men att ta bort CO2 måste kunna premieras och bidra till lönsamheten. CCS-tekniken bör utvecklas, det är svårt att komma undan, och behovet av BECCS gör detta ännu mycket mer angeläget. Här finns svenska chanser till både globalt ledarskap och ny basindustri, samtidigt som vi gör verksamma bidrag för global klimatstabilitet.
Lars Kristoferson, professor, f d generalsekreterare i Världsnaturfonden, WWF