Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Knapp tiondel av våldsbrott mot små barn klaras upp”

I den nya rapporten framkommer att trycket på vissa håll är så hårt att polishögskoleelever sätts in som resurser i förundersökningarna, vilket tyder på att ärendena inte prioriteras tillräckligt.
I den nya rapporten framkommer att trycket på vissa håll är så hårt att polishögskoleelever sätts in som resurser i förundersökningarna, vilket tyder på att ärendena inte prioriteras tillräckligt. Foto: Alamy

Ny rapport. Knappt en av tio anmälningar om våld mot barn under sex år klaras upp och det är stora skillnader mellan polismyndigheterna. Varje felaktigt nedlagt fall om våld mot barn är ett allvarligt svek av samhället och ett brott mot barnkonventionen, skriver Kattis Ahlström och Magnus Lindgren.

Under våren 2014 har flera fall av dödligt våld mot barn inträffat i Sverige. På valborgsmässoafton hittades en åttaårig flicka död i Karlskrona. Några veckor senare blev det känt att ett tvåårigt barn i Huddinge av allt att döma hade misshandlats till döds.

Trots att lagen som totalförbjuder barnaga har funnits i 35 år och att inställningen till våld mot barn har förändrats i takt med att barnrätten stärkts, utgör barnmisshandel fortfarande ett vanligt förekommande samhällsproblem.

Antalet anmälningar om misshandel mot de allra yngsta barnen, de mellan 0 och 6 år, har ökat stadigt de senaste 20 åren. År 2009 gjordes 2.195 anmälningar till polisen, medan det år 2013 gjordes sammanlagt 3.261. Vi ser alltså en ökning på hela 49 procent.

En viktig orsak till ökningen är att vuxna på senare år har blivit bättre på att larma vid misstankar om att ett barn far illa. Men när vi uppmanar vuxna att ta sitt ansvar måste vi också kunna garantera att rättssamhället tar sitt. I praktiken innebär detta ansvar att det avsätts tillräckligt med resurser för att kunna ta hand om ärendena. Tyvärr ser det inte alltid ut så i dag.

I Bris och Stiftelsen Tryggare Sveriges nya rapport ”Våld mot barn” undersöker vi vad som händer vid polisanmälningar om misshandel mot barn mellan 0-6 år. Resultatet visar att få av dessa brott klaras upp. Av de sammanlagt 14.137 brott som anmäldes under perioden 2009-2013 klarades endast 1.319 upp i den meningen att en gärningsperson kunde knytas till brottet. Det motsvarar en personuppklaring på endast 9 procent, vilket är en skrämmande låg siffra, även jämfört med andra svårutredda brott i nära relation.

Resultaten visar också på stora skillnader mellan polismyndigheterna. Vid polismyndigheten i Värmland är personuppklaringen 20 procent, medan den vid polismyndigheterna i Örebro och Skåne endast är 6 procent. Det är alltså över tre gånger så stor chans att en gärningsperson knyts till brottet i Värmland jämfört med i Örebro och Skåne.

De stora skillnaderna mellan länen innebär inte bara att det rättsliga skyddet för barn i Sverige varierar beroende på bostadsort. Det tyder också på att det är möjligt att klara upp fler brott. Det kräver dock att polisen och andra inblandade aktörer har förmågan i form av bland annat kunskap och resurser att lösa uppgiften. Efter att ha intervjuat ett flertal poliser, åklagare, socialsekreterare och anställda vid barnahus ser vi att förändringar måste till inom följande områden:

• Barnutredningar måste prioriteras i större utsträckning. I snitt inkommer nio anmälningar om misshandel mot barn 0-6 år i Sverige varje dag och vi uppmanar ständigt vuxna och professionella att bli bättre på att anmäla. Men den ökade inströmningen av ärenden måste matchas med en välavvägd mängd kvalificerade arbetskrafter. Allt annat är ett svek mot de allra mest utsatta barnen. I rapporten framkommer att trycket på vissa håll är så hårt att polishögskoleelever sätts in som resurser i förundersökningarna, vilket tyder på att ärendena inte prioriteras tillräckligt.

Rätt mängd resurser måste också avsättas för att skapa möjligheter för socialsekreterare och åklagare att utföra ett professionellt jobb. Detta kräver ett ledarskap som prioriterar frågan.

Låt inte ärenden bli liggande. Rikspolisstyrelsen rekommenderar att barnförhör genomförs senast två veckor efter att förundersökning inletts. Ofta ser verkligheten helt annan ut. Förutom att barnet under tiden riskerar att utsättas för fortsatt misshandel, innebär detta att det utsatta barnet kan bli mindre benäget att berätta om våldet, skadorna kan hinna läka och risken ökar att inblandade inte längre vill medverka i utredningen.

Samtliga inblandade måste ha rätt kompetens. Att förhöra barn är mycket svårt, speciellt om barnet är litet, har en begränsad språklig förmåga samt känner rädsla och skam. Vi vet att polisen har satsat på att säkerställa kompetens hos barnförhörsledare men det finns fortfarande brister, som förvärras om personalomsättningen är hög. Det är också angeläget att andra aktörer som socialsekreterare, åklagare, domare och särskilda företrädare har rätt kompetens för att kunna utföra ett bra jobb.

Utför förhör och förundersökningar grundligt. Små barns berättelser håller sällan som ensam bevisning i rätten, vilket ställer höga krav på god kvalitet i förundersökningarna. En viktig åtgärd är att låta en åklagare närvara redan under första förhöret av barnet. Detta sker i dag i hög grad inom vissa polismyndigheter, medan det är betydligt ovanligare i andra.

Alla inblandade måste ta sitt ansvar och ha förmåga till samarbete. Brott mot barn är ett myndighetsöverskridande samhällsproblem. Det är därför angeläget att det inom varje län/region finns ett utvecklat samarbete mellan socialtjänst, polis, åklagare med flera, och att aktörerna känner till varandras rutiner och förutsättningar. Barnahus kan vara ett sätt att förbättra samarbetet.

Barn måste bemötas på ett respektfullt sätt genom hela rättsprocessen. Det finns en självklar koppling mellan den rättsliga kvaliteten på barnets berättelse och det sätt på vilket barnet bemöts under rättsprocessen. Ett gott, kompetent och engagerat bemötande bidrar till bättre återhämtning för barnet.

Äventyra inte barns säkerhet. Slutligen är det av yttersta vikt att förhör av barn och misstänkta sker på ett sådant sätt att barnets säkerhet inte äventyras efter ingripandet. Att anmäla barnmisshandel till polis eller socialtjänst får inte innebära att barnets utsatthet ökar.

Sammantaget kan vi konstatera att det är anmärkningsvärt att så fall klaras upp, inte minst med tanke på de miljardbelopp rättsväsendet har förstärkts med de senaste åren.

Politiker och myndighetsansvariga måste prioritera dessa brott, i annat fall går uppgiften inte att lösa. I barnkonventionens 19:e artikel fastslås att varje barn har rätt till skydd från våld och andra övergrepp. Att så många som nio av tio anmälningar om misshandel mot små barn läggs ner stora tyder på att så inte är fallet. Varje felaktigt nedlagt fall om misshandel mot barn bör därför inte bara ses som ett professionellt misslyckande utan också som ett brott mot barnkonventionen och ett svek mot de mest utsatta barnen.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.