DN Debatt

”Kollektiv bestraffning av civilbefolkningen i Gaza”

Återigen är det den obeväpnade civilbefolkningen som blir de huvudsakliga offren, skriver artikelförfattarna.
Återigen är det den obeväpnade civilbefolkningen som blir de huvudsakliga offren, skriver artikelförfattarna. Foto: Paul Hansen

Israel bryter mot gällande rätt i konflikt. Åter blir obeväpnade civila de huvudsakliga offren. Gazaborna bestraffas kollektivt. Vi uppmanar det internationella samfundet att ställa dem till svars som är ansvariga för brott mot internationell rätt, skriver 20 jurister, forskare och organisationsföreträdare.

Det internationella samfundet måste se till att Israel inte kan fortsätta sin kollektiva bestraffning av civilbefolkningen i Gaza. Som jurister, forskare i internationell rätt och personer med en stark övertygelse om vikten av att upprätthålla grundläggande principer för krigets lagar och för mänskliga rättigheter känner vi en intellektuell och moralisk plikt att fördöma de kränkningar som begåtts under den israeliska offensiven i Gaza. Vi fördömer också raketattackerna från Gaza då varje form av urskillningslös attack mot civila är illegal under internationell rätt. Det är dock viktigt att notera att de två parterna i konflikten inte kan likställas och att omfattningen av deras handlingar därmed inte heller är jämförbara.

Återigen är det den obeväpnade civilbefolkningen, de under internationell humanitär rätt (IHL) ”skyddade personerna”, som blir de huvudsakliga offren. Enligt flera oberoende källor är mer än 80 procent av de palestinska dödsoffren civila. Hela familjer har dödats. Sjukhus, kliniker samt ett rehabiliteringscenter för funktionshindrade har attackerats. Många har tagit sin tillflykt till de överfyllda skolor som drivs av FN i Gaza, skolor som åter visat sig bli föremål för israeliska attacker. Det är en intern massflykt vi ser utspelas inför våra ögon, av människor som ingenstans har att fly.

Israel bryter uppenbart mot gällande rätt i väpnad konflikt. Regelverket slår fast att endast kombattanter och militära mål får angripas, det vill säga sådana mål som till sin natur tydligt bidrar till militära insatser på grund av läge, ändamål eller användning. Merparten av bombningarna i Gaza saknar ett acceptabelt militärt berättigande och förefaller syfta till att terrorisera civilbefolkningen för att på så sätt uppnå politiska mål. Internationella domstolen i Haag (ICJ) har slagit fast att distinktionsprincipen – kravet på krigförande stater att skilja mellan civilpersoner och kombattanter – är en av huvudprinciperna i internationell humanitär rätt. Enligt såväl internationell sedvanerätt som traktaträtt är förbudet att rikta attacker mot civilbefolkningen eller civila mål absolut. Det finns inte något utrymme att med åberopande av militär nödvändighet rättfärdiga något undantag från denna regel. FN-representanter har upprepade gånger uppmanat Israel att strikt följa försiktighetsprincipen vid attacker mot Gaza där riskerna är kraftigt förhöjda till följd av den mycket höga befolkningstätheten.

Men även då attackerna riktats mot tydligt militära mål har Israel brutit mot proportionalitetsprincipen. Så kan exempelvis den israeliska militärens bombningar av hundratals civila bostadshus inte rättfärdigas med avsikten att angripa en enskild medlem av Hamas. Det är olagligt enligt internationell sedvanerätt att avsiktligt rikta attacker mot civila mål och kränkningar av en sådan fundamental rättslig grundsats kan utgöra krigsbrott. Att utfärda en varning – såsom den så kallade ”roof-knocking”-tekniken eller att ett par minuter före en attack skicka ett sms till någon medlem av hushållet – ändrar inte detta faktum. Det är alltjämt i strid med gällande rätt att uppsåtligen attackera civila hem utan att militär nödvändighet föreligger och med åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

Den militära operationen bidrar ytterligare till en utdragen kollektiv bestraffning av befolkningen i Gaza, en befolkning som under mer än sju år av israelisk blockad i praktiken varit inspärrad. De som dödats i Israels tidigare och återkommande attacker i Gaza får inte heller glömmas. Blockaden utgör i sig en form av kollektiv bestraffning i strid med det ovillkorliga förbudet i artikel 33 i den fjärde Genèvekonventionen. Grundläggande mänskliga rättigheter för hela den palestinska befolkningen har i decennier systematiskt kränkts ostraffat genom den israeliska ockupationen av Palestina. Så som slogs fast av FN:s fact finding mission efter kriget mot Gaza 2009 gäller att ”rättvisa och respekt för principen om rättsstatlighet är oundgängliga grundstenar för fred.” (A/HRC/12/48, punkt 1958.) Det slogs vidare fast att ”den långvariga straffriheten varit en avgörande faktor för den fortsatta våldsanvändningen i regionen samt för de återkommande kränkningarna; liksom för urholkningen av förtroendet bland palestinier och många israeler i fråga om möjligheterna att nå rättvisa och en fredlig lösning på konflikten.” (A/HRC/12/48 para 1964.)

Av dessa skäl uppmanar vi FN, Arabförbundet, EU, enskilda stater, liksom hela det internationella samfundet att med yttersta skyndsamhet vidta åtgärder för att snarast få ett permanent slut på upptrappningen av våldet mot civilbefolkningen i Gaza, samt att inleda rättsprocesser för att ställa dem till svars som är ansvariga för kränkningar av internationell rätt, inklusive politiska ledare och militära befälhavare.

En varaktig och omfattande vapenvila måste säkerställa en skyndsam tillgång till humanitärt bistånd samt öppnandet av gränserna till och från Gaza.

Alla stater som är part till Genèvekonventionerna måste omedelbart och villkorslöst uppmanas att uppfylla sina grundläggande åtaganden och att agera i enlighet med den för konventionerna gemensamma artikel 1, för att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att stävja svåra överträdelser, såsom föreskrivs i artiklarna 146 och 147 i fjärde Genèvekonventionen.

De politiska påtryckningar som utövas av flera stater och av FN mot president Mahmoud Abbas, vilka syftar till att avskräcka från att vända sig till den Internationella brottmålsdomstolen (ICC), måste upphöra. Vidare uppmanar vi ledarna i Palestina att aktivera ICC:s behörighet genom att ratificera ICC-fördraget, liksom att agera interimistiskt genom att åter inkomma med en förklaring enligt artikel 12(3) i Romstadgan, i syfte att väcka åtal gällande de allvarliga internationella brott som begås på det palestinska territoriet av alla parter i konflikten.

Slutligen bör FN: s säkerhetsråd axla sitt ansvar i fråga om fred och rättvisa genom att hänskjuta situationen i Palestina till åklagare vid den Internationella brottmålsdomstolen.