DN Debatt

”Kommuner saknar plan när barnkonventionen blir lag”

Foto: Nätverket för barnkonventionen

Ny undersökning. Kommunerna står dåligt rustade när FN:s barn­konvention blir svensk lag. Nu måste kommunerna och regeringen agera för att ­förverkliga ­konventionen och se till att rättigheterna för de mest utsatta barnen stärks, ­skriver Rädda Barnen, Unicef, Plan och en rad andra organisationer på ­dagen 25 år efter att konventionen antogs.

I dag, torsdag, är det på dagen 25 år sedan FN:s konvention om barnets rättigheter antogs, en konvention som regeringen nu vill göra till svensk lag.

Huvudtanken bakom konventionen är att barn är individer med egna rättigheter och att alla barn har rätt att bli hörda i angelägenheter som rör deras liv.

Barnkonventionen är redan i dag juridiskt bindande för Sverige. Trots det kan vi konstatera att barn i praktiken har ett mycket litet inflytande i beslut som direkt påverkar dem själva. Tyvärr är det ofta de allra mest utsatta barnen som blir minst lyssnade till.

Vi, de 45 organisationer som utgör Nätverket för barnkonventionen, har under de senast åren tagit del av och sammanställt vittnesmål från hundratals barn i Sverige i en rapport till FN:s barnrättskommitté. Rapporten visar att barn med vitt skilda erfarenheter ofta har en sak gemensamt – känslan av att ens röst inte har någon betydelse. Det kan gälla till exempel problem vid familjekonflikter, familjehems­placeringar, utvisningar eller när de behöver stöd med anledning av funktionsnedsättningar. I många fall är barnet inte ens tillfrågat. Dessa brister har också lett till att FN:s barnrätts­kommitté vid upprepade tillfällen har kritiserat Sverige.

En ny undersökning bland landets kommuner som presenteras i dag stärker den här bilden. Vår undersökning visar också att kommunerna är dåligt rustade för att förverkliga barns rättigheter. Varannan kommun saknar i dag en plan för att implementera barnkonventionen. Bara en av tjugo kommuner uppger att de alltid inhämtar barns åsikter inför beslut som rör barn i kommunen. Hela 43 procent av kommunerna uppger att de sällan tillfrågar barnen.

Många kommuner anger i undersökningen att de arbetar med inflytande genom särskilda ungdomsråd. Det kan i många fall vara lovvärda initiativ, men vi menar att kommunen måste ha en strategi för hur barnkonventionen ska implementeras i alla delar av kommunens arbete. Att samla ett fåtal ungdomar i en grupp som ska tycka till om kommunens arbete duger inte. Rätten att bli hörd gäller enligt barnkonventionen alla barn. Detta ställer höga krav på vuxna att anpassa sina arbetssätt. Det krävs för att ta in åsikter från exempelvis små barn, barn med funktionsnedsättningar och andra som saknar språk eller verktyg för att till exempel lämna medborgarförslag eller navigera i den kommunala beslutsordningen.

En första förutsättning för att alla landets barn ska få sina rättigheter i enlighet med barnkonventionen är att vuxna känner till dem och vet hur man praktiskt ska arbeta med barns rättigheter. Det gäller inte minst tjänstemännen i landets kommuner, som står för en stor del av den myndighetsutövning som påverkar barns vardag, i allt från beslut om planering av nya lekplatser till familjehemsplaceringar.

I undersökningen uppger tre av tio kommunchefer att deras kunskaper om barnkonventionen är otillräckliga. Endast var fjärde kommun har en särskild barnsamordnare eller liknande som ansvarar för arbetet med barnkonventionen.

Nätverket för barnkonventionen har i många år drivit frågan om att göra barnkonventionen till svensk lag. Det var därför med stor glädje vi tog emot beskedet att regeringen nu vill göra den till lag i sin helhet. Men arbetet slutar inte där – det har bara börjat.

Att barnkonventionen blir svensk lagtext riskerar att bli kraftlöst om inte de tjänstemän som har inflytande över barns vardag samtidigt får utbildning och vägledning i hur arbetet ska se ut i praktiken. Hittills har tolkningen av barnets rättigheter varit mycket godtycklig, vilket har lett till stora skillnader mellan landets kommuner när det gäller hur väl barns rättigheter tas till vara.

Men det räcker inte heller med nya arbetsmetoder. Det krävs också kunskap om det förhållningssätt till barn som genomsyrar konventionen. Vi måste ta till oss barnkonventionens sätt att se på barn som fullvärdiga individer med samma värde som vuxna. Vi måste sluta se barndomen som en transportsträcka till vuxenlivet, utan i stället som en tid med lika högt värde som vuxenlivet. Barn är inte föräldrarnas ägodelar utan individer med egna rättigheter. Det innebär att vi måste släppa in barnen i beslutsprocesserna, även i kommunerna. Den goda viljan att göra det bästa för barnen kanske finns där, men är vi vuxna beredda att ge barn inflytande på riktigt?

För att förverkliga barnkonventionen krävs nu att både kommunerna och regeringen agerar.

Vi uppmanar regeringen att ta fram en handlingsplan för att förverkliga barnkonventionen och se till att tjänstemännen i kommunerna utbildas i barnkonventionens grundprinciper.

Vi uppmanar också barnminister Åsa Regnér och regeringen att dels ta krafttag för att stärka rättigheterna för de mest utsatta barnen, dels se över hur barn och ungas inflytande och delaktighet kan ökas på alla nivåer i samhället.

Fakta.
Om undersökningen

Undersökningen genomfördes som en webbenkät under perioden 27 oktober–10 november. Enkäten gick till kommunchefer, kommundirektörer och liknande i landets samtliga 290 kommuner. 203 kommuner, eller 70 procent, besvarade enkäten.

Om Nätverket för barnkonventionen

Nätverket för Barnkonventionen samlar 45 medlemsorganisationer som arbetar för att stärka barns och ungas rättigheter i Sverige. Verksamheten startades 1985 i Sverige. Läs mer på barnkonventionen.se.

Medlemmar i nätverket

Adoptionscentrum, Barns rätt till lek – International Association for the Child’s Right to Play, Bryggan, Riksförbundet BRIS – Barnens rätt i samhället, ECPAT Sverige, ENSAC Sweden – European Network for Schoolage Childcare, Equmenia, Erikshjälpen, FaCo – Familjevårdens Central­organisation, FHDBF – Föreningen för hörselskadade och döva barn med familjer, Friends, Frälsningsarméns ungdomsförbund, FUB – Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, Föreningen för Januz Korczaks ­levande arv, Föreningen Globträdet, HARO(Riksorganisationen för Valfrihet, Jämställdhet och föräldraskap med Barnet i Centrum), ­Hjärtebarnsföreningen, ICDP Sweden, International Child Development Programmes, ­Sweden, Majblommans Riksförbund, The Mayflower Charity Foundation for Children, Makalösa föräldrar, NOBAB – nordisk förening för sjuka barns behov, Nykterhetsrörelsens scoutförbund, Nätverket Hela Barn i Sverige, PLAN Sverige, RBU – (Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar), Riksförbundet Hem och Skola, Riksföreningen för barnsjuksköterskor, Riksföreningen för Skolsköterskor, RUS – (Riksförbundet Ungdom för Social Hälsa), Rädda Barnen, Rädda Barnens Ungdomsförbund, Röda Korsets Ungdomsförbund, Salt- Barn och unga i EFS, Sensus, SOS Barnbyar,Svenska Irankommittén, Svenska Kyrkans kyrkokansli, Svenska Kyrkans Unga, Svenska OMEP – (Organisataion Mondial pour l’Éducation Préscolaire), Scouterna, Sveriges Dövas Ungdomsförbund, Sveriges Kristna Råd, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR, Synskadades Riksförbund, Unga Örnars Riksförbund, Unicef Sverige (FN:s Barnfond), Verdandi.