Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Kommunerna klarar inte brottsförebyggande arbetet”

Grov och organiserad brottslighet har fått fäste i Sverige, och kommunerna står inför stora utmaningar, skriver Magnus Lindgren.
Grov och organiserad brottslighet har fått fäste i Sverige, och kommunerna står inför stora utmaningar, skriver Magnus Lindgren. Foto: Niklas Larsson

Stora brister. Många kommuner saknar tillräcklig förmåga att förebygga brott, enligt en ny rapport. Omorganisationen av svensk polis kommer inte kunna lösa problemen. I stället krävs en bättre analys och styrning av hur kommunerna ska arbeta brottsförebyggande, skriver generalsekreteraren för stiftelsen Tryggare Sverige.

Under de senaste åren har en grövre och mer organiserad brottslighet fått fäste i Sverige. Som en konsekvens ökar brott som narkotikahandel, utpressning och människohandel. Detsamma gäller övergrepp i rättssak, olaga hot och bedrägerier. Till det kommer gängkriminalitet, social oro och upplopp i vissa förortsområden.

Det innebär sammantaget att kommunerna står inför stora utmaningar under de kommande åren. En granskning visar emellertid på stora brister i kommunernas brottsförebyggande arbete. Det framgår av den rapport som den oberoende stiftelsen Tryggare Sverige presenterar i dag.

En analys av brottslighetens utveckling visar att vissa så kallade mängdbrott minskar. Det gäller i första hand brott som drabbar människor i vardagen i form av bilbrott och våld i offentlig miljö. Statistiken visar också på en sjunkande trend när det gäller det dödliga våldet.

Samtidigt beskriver polisen att den grova och organiserade brottsligheten har blivit utbredd även i mindre städer eller på ren landsbygd. Som en konsekvens av detta ökar organiserad brottslighet som narkotikahandel, utpressning och människohandel. Detsamma gäller brott som övergrepp i rättssak, olaga hot och bedrägerier.

Till det kommer en allvarlig situation i flera förortsområden med social oro, upplopp och gängkriminalitet, där varken polis, ambulans eller räddningstjänst vågar sig in utan omfattande förberedelser och förstärkningar.

Läget kompliceras ytterligare av att polisens brottsförebyggande arbete uppvisar stora brister. En rapport från Riksrevisionen konstaterar exempelvis att polisen inte lever upp till riks­dagens krav på att man ska arbeta kunskapsbaserat och problemorienterat när det gäller arbetet med att förebygga brott.

Dessutom visar ny statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) att utredningsverksamheten hos polis och åklagare får allt svårare att hålla jämna steg med brottslighetens utveckling. Konsekvensen av detta blir att man tvingas nedprioritera även grova brott – eller inte alls utreda dem. Beträffande mängdbrotten kan det vara ännu sämre. De kan ”skrivas av” i samma stund som anmälaren lämnar polisstationen.

Mitt i denna utveckling står polisen inför den största omorganisationen sedan 1965 när dagens 21 polismyndigheter slås ihop till en nationell myndighet. Effekterna har inte låtit vänta på sig, utan produktiviteten minskar redan nu och kommer erfarenhetsmässigt ligga kvar på samma nivå ytterligare några år innan den är tillbaka på samma nivå som innan om­organisationen.

Sammantaget innebär detta att situationen kan komma att bli mycket besvärlig i många kommuner framöver.

För att undersöka i vilken utsträckning kommunerna är rustade för att möta dessa utmaningar har Stiftelsen Tryggare Sverige genomfört en kartläggning av det brottsförebyggande arbetet i landets kommuner.

Kartläggningen bygger på intervjuer med företrädare för ett 50-tal slumpmässigt utvalda kommuner. Frågeställningarna handlar bland annat om huruvida kommunen har avsatt resurser till det förebyggande arbetet, om det finns en lokalt närvarande polis samt om det har genom­förts analyser som ligger till grund för de åtgärder som genomförs för att förebygga brott.

Resultaten visar att många kommuner saknar den förmåga i form av bland annat resurser, kompetens och organisation som krävs för att förebygga och förhindra brott. Orsaken är främst att brottsförebyggande frågor inte har varit på den politiska dagordningen under de senaste åren.

Av kartläggningen framgår bland annat att den som är ansvarig för att hålla ihop det brottsförebyggande arbetet i kommunen ofta arbetar mindre än 30 procent med frågan.

Dessutom saknar flertalet kommuner en strukturerad samverkan med det lokala näringslivet och andra viktiga aktörer för att minska brottslig­heten. Till det kommer att många av de åtgärder som omfattas av de lokala så kallade samverkans­överenskommelserna med polisen har tagits fram utan några kartläggningar av behoven i kommunen. I stället baseras åtgärderna på de inblandades magkänsla.

Kartläggningen visar samtidigt att det finns kommuner där arbetet fungerar. Framgångs­faktorerna handlar om en strukturerad sam­verkan med inte bara polisen och andra kommunala aktörer, utan även med det lokala näringslivet, ideella organisationer och olika trossamfund. Utmärkande för de kommuner som bedriver ett fungerande brottsföre­byggande arbete är också att insatserna är baserade på kartläggningar av den lokala problembilden.

En grundförutsättning för att utveckla arbetet med att förebygga brott och öka tryggheten är att kommunerna vet vad som ska göras och hur detta arbete ska bedrivas. Men kommunerna måste också ha den förmåga som krävs för att lyckas med uppdraget.

Till skillnad från försvaret, där det har förts en nödvändig debatt om vilken förmåga som finns att lösa uppgifterna, saknas en sådan debatt när det gäller kommunernas brotts­förebyggande- och trygghetsskapande arbete.

I stället för att analysera vilken förmåga i form av utbildning, kompetens, resurser och organisation som krävs har diskussionerna så gott som uteslutande handlat om behovet av en mer centraliserad polisorganisation. Allt fler börjar emellertid förstå att kommunernas problem inte kommer att kunna lösas genom en omorganisation av svensk polis. Dessutom kommer effekterna av omorganisationen erfarenhetsmässigt att dröja ett antal år.

Det är därför hög tid att även diskutera vilken förmåga som krävs i kommunerna för att motverka en utveckling med en grövre och mer organiserad brottslighet.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.