För bara två-tre år sedan var kommunsektorn en krisbransch. Regeringen tvingades öka sitt stöd med 17 miljarder för att kommunerna och landstingen skulle klara sina grundläggande åtaganden: skola, vård och omsorg. 2010 gör nästan alla överskott. Denna berg- och dalbana i kommunernas ekonomier är ett klart tecken att något inte står rätt till. Nu måste finansminister Anders Borg dra rätt slutsatser av de senaste årens utveckling.
För att ge stabila förutsättningar för välfärden måste det kommunala balanskravet förändras. Det orimliga kravet på kommunerna att varje år ha balans i ekonomin får negativa konsekvenser för välfärden. När kommunerna inte kan planera över flera år och använda sig av tidigare års överskott, blir resultatet en kortsiktig ekonomisk hushållning.
Balanskravet, som tillkom 1998, innebär att kommunerna inte får använda de goda årens överskott till att täcka upp för de dåliga åren. Underskott, däremot, ska balanseras inom tre år. Skälet var att stävja en ordning där alltför många kommuner och landsting planerade för lättvindigt och inte hade tillräcklig kostnadskontroll.
Men det balanskrav som införts bidrar tvärtemot sitt syfte till alltför kortsiktig planering. Trots god ekonomi tvingas kommuner hårdbanta i lågkonjunktur.
272 av 290 kommuner och 18 av 20 landsting gjorde överskott 2010. Det beror på ansvarstagande politiker, ett tillfälligt statsbidrag och att konjunkturen inte sjönk så lågt som befarat. 2011 är ett tuffare år för kommunerna. Nu skulle en del av överskotten från i fjol behövas för att slippa göra hastiga besparingar.
Konsekvenserna av balanskravets stelbenta regler är alltså att även kommuner med en stark finansiell ställning tvingas nödbromsa vid tillfälliga konjunktursvackor. Möjligheter att göra satsningar i lågkonjunktur, då prisläget är mer förmånligt, försvåras påtagligt. Slutligen går samhället miste om den stimulans i ekonomin som kommunernas satsningar skulle kunna utgöra i sämre tider, exempelvis upprustning av skollokaler.
Dagens system skapar en kortsiktighet i kommunernas planering. De undantagsregler som finns är vagt formulerade och svåra att tolka. Det skapar avarter i form av inköp som inte är prioriterade för att undvika att pengarna ”brinner inne”, eller att kommunala ”resultatregleringsfonder” inrättas, vilkas legitimitet kan ifrågasättas.
I spåren av finanskrisen 2008 arbetar nu en statlig utredning för att analysera de kommunala ekonomiernas konjunkturkänslighet och föreslå förändringar av regelverken. Vi vill uppmana regeringen och Anders Borg att ta tillvara denna möjlighet att ändra balanskravet. Göm inte undan utredningen bara för att många kommuner nu går med överskott!
Det är viktigt att kommunernas ekonomi hålls i balans. Vi anser dock att kommun- och landstingspolitiker måste få ta ett mer långsiktigt ansvar. Balanskravet borde därför justeras till att omfatta en konjunkturcykel, exempelvis en tidsperiod om fem år. På så vis kan kommunerna skörda frukterna av sin goda hushållning i goda tider och värna välfärden även när konjunkturen är hårdare.
Anders Ekegren
ordförande kommunalpolitiska rådet, kommunalråd (FP), Solna
Birgitta Rydberg
landstingsråd (FP), Stockholm
Lotta Edholm
borgarråd (FP), Stockholm
Anders Bergman
kommunalråd (FP), Värmdö
Jan-Eric Billter
gruppledare (FP), Ekerö
Gunnel Orselius-Dahl
gruppledare (FP), Vallentuna
Malin Danielsson
kommunalråd (FP), Huddinge
Peter Olevik Dunder
gruppledare (FP), Haninge
Lennart Gabrielsson
kommunalråd (FP), Sollentuna
Elisabeth Gunnars
kommunalråd (FP), Österåker
Mats Hasselgren
kommunalråd (FP), Täby
Lars Johansson
gruppledare (FP), Botkyrka
Minna Klintz
kommunalråd (FP), Lidingö
Stefan Saläng
kommunalråd (FP), Nacka
Mats Siljebrand
gruppledare (FP), Södertälje
Leif Stenquist
kommunalråd (FP), Nynäshamn
Johan Storåkers
oppositionsråd (FP), Sundbyberg
Yvonne Stein
kommunalråd (FP), Upplands-Bro
Jonas Uebel
gruppledare (FP), Danderyd