Gustav Fridolin får mothugg. Arbetstidsfrågan har utgjort en av Miljöpartiets grundvalar ända sedan starten 1981 och ägnas stort utrymme även i gällande partiprogram. När nu ett språkrör går ut med ett budskap som går stick i stäv med detta är det föga konstruktivt. Rollen som språkrör kräver respekt för medlemmarna, skriver fyra framträdande riksdagsledamöter (MP).
Arbetstidsförkortning har alltid utgjort en omistlig del i den gröna berättelsen om ett annorlunda samhälle präglat av delvis andra värderingar än de som formade industrisamhället. Ett samhälle där lönearbetet inte är den sol kring vilket allt kretsar. Gröna partier och rörelser i hela världen kämpar för arbetstidsförkortning av flera skäl.
När produktiviteten ökar snabbare än BNP så minskar antalet lönearbetstimmar per capita i ett land (om inte befolkningen minskar) och detta kan växlas ut i att vissa fortsätter arbeta heltid, enligt en godtyckligt satt heltidsnorm, medan andra skickas ut i arbetslöshet. Eller så delar man solidariskt på den sjunkande mängden lönearbete och sänker normalarbetstiden. Ledande tyska nationalekonomer, däribland professor Heinz-Josef Bontrup, har visat hur mängden lönearbete per capita i Västeuropa sjunker sedan 1970 och att den av konjunkturer oberoende arbetslösheten, strukturarbetslösheten, började öka brant när man upphörde med generella arbetstidsförkortningar. Trots väldiga produktivitetssprång så har normalarbetstiden i Sverige inte sänkts sedan 1973.
De ständigt fortskridande produktivitetsökningarna kan tas ut som kortare arbetstid eller högre lön, och vilket man väljer ger över tid radikalt olika miljöbelastning.
Den amerikanska ekonomen och konsumtionsforskaren Juliet Schor har i uppmärksammade studier visat på ett nästan linjärt samband mellan genomsnittlig arbetstid i ett land och koldioxidutsläpp per capita. Och samma slutsats når en forskargrupp på Chalmers under ledning av John Holmberg, professor i fysisk resursteori, som i rapporten ”The effect of work hours on energy use” konstaterar att ”en ökning eller minskning i arbetstid förorsakar en nästan proportionell förändring i energianvändning och utsläpp av växthusgaser. En minskning av arbetstiden med 10 procent reducerar i genomsnitt energianvändning och utsläpp av växthusgaser med 8 procent”.
En arbetstidsförkortning leder även till mer fri tid för medborgarna och kan främja det samhälleliga engagemanget. En levande demokrati vilar på de många människornas engagemang.
En smart utformad arbetstidsförkortning skulle kunna ge både fler jobb och ökad livskvalitet. I Frankrike sänktes normalarbetstiden vid sekelskiftet från 39 till 35 timmar. Den franska arbetstidsreformen utformades så att företag som nyanställde till följd av arbetstidsförkortningen fick sänkt arbetsgivaravgift under infasningen av 35-timmarsveckan, vilket delvis finansierades genom minskade utgifter för arbetslöshet. Enligt den franska motsvarigheten till SCB säkrade reformen 350 000 jobb för en i sammanhanget blygsam kostnad för staten och utan ödesdigra följder för företagens konkurrenskraft. En klar majoritet av de franska löntagarna uppger att 35-timmarsveckan lett till förhöjd livskvalitet.
En lägre heltidsnorm kombinerad med en fördelningspolitik som syftar till att utjämna ekonomiska skillnader kan bidra till att även lågavlönade kan gå ner i arbetstid och ändå försörja sig på sin lön.
Arbetstidsfrågan börjar åter vakna till liv även i Sverige och under det senaste halvåret har två stora fackförbund, Handels och Hotell- och restaurangfacket, tagit kongressbeslut på att verka för generell arbetstidsförkortning ner till sex timmars arbetsdag.
Arbetstidsförkortning har utgjort en av Miljöpartiets grundvalar allt sedan bildandet 1981 och ägnas betydande utrymme även i nu gällande partiprogram. Kongress efter kongress, där våra gräsrötter från norr till söder samlas och lägger fast partiets kurs, har beslutat om att vi ska driva denna fråga. I valmanifestet 2010 står ”Vi vill sänka normalarbetstiden till 35 timmar i veckan” och detta utgör ett moraliskt bindande kontrakt mellan oss i Miljöpartiet och våra väljare. I våras röstade MP:s riksdagsgrupp enhälligt för en motion om sänkt normalarbetstid ner till 35 timmar i veckan. Och sedan några månader tillbaka pågår ett rådslag i Miljöpartiet om ”Makten över tiden” vars syfte är att på bred front involvera medlemmarna och allmänheten för att utveckla politiken på detta område.
Det är föga konstruktivt när ett språkrör (Gustav Fridolin i SVT:s ”Aktuellt” i onsdags kväll, se bakgrund) går ut med ett budskap som går stick i stäv inte bara med partiets grundvalar utan även med den förda politiken. Miljöpartiet har inte en partiledare, vi har språkrör. Språkrörens uppgift är, enligt våra stadgar, att ”företräda partiet och föra ut dess åsikter”. Det är en roll som kräver respekt för medlemmarna och återhållsamhet med egna högst privata åsikter. Vi föredrar den öppna process som karaktäriserar vårt parti.
Jabar Amin, riksdagsledamot (MP)
Annika Lillemets, riksdagsledamot (MP)
Jan Lindholm, riksdagsledamot (MP)
Valter Mutt, riksdagsledamot (MP)