I Norrbottens inland byggs byar upp för att sprängas av fjärrstyrda förarlösa flygplan. Här övar Nato på krigsföring som förvandlar mord till ett klick på en dataskärm. 2009 hade Nato det årets största militära flygövning här. Förra året kom USA. I år har Storbritannien köpt in sig för att öva med sina vapen.

I tisdags (26/7) svarade vi i fredsrörelsen med en massaktion på övningsområdet NEAT, North European Aerospace Testrange, för att sätta detta dödens fält på kartan. Över 200 rosaklädda fredsaktivister från 21 länder har i veckan rest till Luleå för att diskutera och agera mot Europas största, men relativt okända militära övningsområde: NEAT. Drygt 170 av oss passerade i tisdags polisens avspärrningar och riskerade åtal i syfte att väcka uppmärksamhet kring Sveriges delaktighet i det internationella krigskomplexet.

Natos och USA:s pågående krig är i dag direkt och indirekt understödda av Sverige genom militärt samarbete. I dag har Försvarsmakten ett tjugotal anställda som arbetar under FN men över tusen som deltar i Natoledda krig. Nato är beroende av den svenska befolkningens foglighet kring NEAT, av vapenexporten och av ekonomiska satsningar på våldsamma ”lösningar” av konflikter framför fredliga. Fogligheten genomsyrar alla nivåer i samhället. Att som flertalet nyhetsredaktioner välja att tysta ned syftet med en av de största fredsaktionerna i Sverige i modern tid är som att endast rapportera antalet arresterade på Tahrir-torget under demokratirevolutionen i Egypten. Medier som bara intresserar sig för antalet gripna i civila olydnadsaktioner har missförstått sitt uppdrag i ett demokratiskt samhälle.

På DN Debatt 25/7 framhåller Sveriges försvarsminister Sten Tolgfors (M) att Nato inte bara utvärderar och godkänner Sveriges försvar, utan också anser att Sveriges militär är en av Europas mest användbara i internationella insatser. Sveriges stora satsning på militär, fyrdubblingen av vapenexporten och den stora uthyrningsverksamheten av NEAT är odemokratisk ur två aspekter, förutom det faktum att användande av våld aldrig kan vara demokratiskt.

För det första förhindras demokratiska processer kring beslut om svensk vapenexport och militära samarbeten då Natoanslutning, vapenproduktion och export sker smygande och är hemligstämplade. För det andra finns ingen möjlighet för dem som drabbas av de i Sverige finjusterade amerikanska drönarattackerna att påverka det ”bygge av säkerhet” som Nato kallar sina krig. Obegripligt nog likställer Nato nationella försvar med internationella insatser. Följdriktigt hyllar Nato i den av Tolgfors hyllade utvärderingen Sveriges förmåga att bidra i insatserna. Fred brukar innebära frånvaro av våld, men har militärstrategiskt ersatts av ordet ”säkerhet” – vilket endast innebär att våldet flyttas till utrikessidorna i morgontidningen.

Tolgfors borde i stället prata om sitt ansvar för militarismens nyckelroll i verkliga utmaningar i dag: i den globala uppvärmningen, i flyktingkatastrofer och i finanskriser. Dessa leder ofta till väpnade konflikter, som sedan västmakterna kan brandkårsutrycka mot. Om Tolgfors på allvar vore intresserad av fred skulle han lägga sitt krut på fredlig konflikthantering långt innan krigen bryter ut – och avsluta Sveriges delaktighet i deras orsaker. Han borde se till att Sverige genast slutar stödja diktaturer, han borde ta tag i Försvarsmaktens korruption och mutskandaler, och han borde fråga sig varför hans egen utrikesminister anser att stabilitet i arabvärlden är viktigare än fred och demokrati.

Vi som vill se en värld utan vapen, krig och våld måste protestera mot militariseringen. Vi måste lyfta fram behovet av att satsa politiskt och ekonomiskt på demokrati och fredliga lösningar av konflikter – innan de leder till våld. Därför kartlägger fredsrörelser från hela världen militarismens infrastruktur och markerar den rosa för att bryta tystnaden och starta debatten. Krig börjar här, låt oss stoppa dem här!

Nätverket Ofog – direkt aktion för fred, Sverige
Andreas Speck, War Resisters’ International
Angie Zelter, mottagare av Right Livelihood Award 2001, Trident Ploughshares, Storbritannien
Gudrun Tiberg, Kvinnor för Fred, Sverige
Moses Monday John, Sudanese Organization for Nonviolence and Development (SONAD), Sydsudan
Marion Küpker, Deutsche Friedensgesellschaft Vereinigte Kriegsdienstgegner (DFG-VK), Tyskland
Carsten Orth, Gewaltfreie Aktion Atomwaffen abschaffen (GAAA), Tyskland
France Malewe, Ceasefire Campaign, South Africa
Miles Tanhira, Zimbabwe
Tuula Sykkö, AKL – den finska vapenvägrarrörelsen, Finland
Petter Joelson, Zitzer, Sverige
Claudio Cepeda, Svenska Fredskommittén