Den 1 juli inleds Sveriges ordförandeskap i Europeiska unionen. Att leda EU-samarbetet är en stor och ansvarsfull uppgift inte bara för Alliansregeringen, utan för hela Sverige. Vårt ansvar är att agera i hela EU:s intresse, driva utvecklingen framåt och samla Europasamarbetet till gemensamma beslut. Vår ambition är att genomföra ett öppet, lyssnande, effektivt och resultatinriktat ordförandeskap med fokus på sakfrågor av intresse för Europas medborgare.

Det är ett till stora delar annat EU som Sverige ska leda än vad som var fallet när Sverige var ordförandeland 2001. Europasamarbetet omfattar i dag 27 medlemsländer mot dåvarande 15. Även förutsättningarna är annorlunda. Vi kommer att få hantera Lissabonfördraget och frågetecknen kring hur EU därmed ska ledas. Ett nytt Europaparlament ska väljas om några veckor och en ny EU-kommission tillsättas under hösten. Till det kommer den oro som nu sveper över världen till följd av finanskrisen och de globala klimatutmaningarna med sikte på klimattoppmötet i Köpenhamn i december.

Inom några veckor kommer regeringen att presentera de prioriteringar vi vill ska vara vägledande för det svenska ordförandeskapet och de processer som är bärande för att nå resultat. Redan nu är vi eniga om de övergripande frågor vi anser vara viktigast att förhålla oss till när vi förbereder oss för det halvår vi ska leda EU.

Den globala finansiella krisen riskerar att kasta sin skugga över Europa under lång tid framöver. I dagsläget finns inte ett enda medlemsland som förskonats från kraftig ekonomisk försvagning, växande underskott och stigande arbetslöshet. Den finansiella och ekonomiska krisen har haft en tydlig plats på EU:s dagordning allt sedan dess första effekter blev kännbara och kommer att vara aktuell även under hösten. Inga nationella lösningar biter på en kris av denna omfattning. Vår uppfattning är att detta kommer att vara en stor och viktig fråga för det svenska ordförandeskapet. Ledarskap kommer att krävas och vi är redo att axla det ansvar som denna utmaning kommer att kräva.

Vilka insatser som kommer att krävas är nu svårt att förutse och måste avgöras av det läge som världen samt Europa befinner sig i under hösten. Mycket talar dock för att krisen då har fördjupats ytterligare och kommer att kräva en bred krishanteringsstrategi som spänner över en rad områden.

Det handlar bland annat om fortsatta insatser i form av stöd eller garantier till bankerna och finansinstituten för att få kreditflödena att fungera. Sveriges tydliga linje att slå vakt om de offentliga finanserna måste därtill bli ledstjärna också för medlemsländernas agerande i krisen. Vi ser framför oss behov av skärpt tillsyn av finansmarknaderna och åtgärder för att komma till rätta med de budgetunderskott som vi nu ser växa snabbt i många medlemsstater.

I finanskrisens spår ser vi nu också hur arbetslösheten stiger kraftigt runt om i Europa. Företag hotas av konkurs, många människor riskerar att förlora jobbet och inte minst drabbas unga människor. Det är en allvarlig utveckling som leder till ökad oro och slår mot framtidstron på en hel kontinent. Även om direkta frågor som rör arbetslöshetsbekämpning inte primärt är en fråga för EU, kommer det att krävas av oss att vi som ordförandeland agerar för att samla EU:s medlemsländer för att mildra nedgången, undvika att arbetslösheten biter sig fast och lägga grund för att vi tillsammans står starka när konjunkturen åter vänder uppåt.

Det kan handla om att försöka samordna medlemsländernas åtgärder för att rätt resultat ska uppnås och att överväga möjliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller andra insatser för att begränsa den ökande arbetslösheten. På sikt handlar det också om att se över EU:s Lissabonstrategi för tillväxt och sysselsättning för att stärka EU:s långsiktiga konkurrenskraft.

Sverige har sedan ett antal år tillbaka också tydligt prioriterat klimatfrågorna i Europasamarbetet. Vi har varit pådrivande för att EU ska anta ambitiösa mål för minskade utsläpp, ökad användning av förnybar energi och bättre energieffektivitet. EU har kanske den mest ambitiösa planen i världen för klimat- och energiomställning, och bland medlemsländerna är Sverige i dag det land som tar det största ansvaret. Vi vill mest, men kommer inte att nå resultat om vi inte får de andra medlemsländerna med oss. Med de EU-gemensamma målen om att minska utsläppen med 20 procent fram till 2020 och med 30 procent inom ramarna för en internationell klimatöverenskommelse har vi kommit en bra bit på väg.

Sverige har ett mycket gott anseende i klimatfrågan. Våra kunskaper inom området och vårt framgångsrika arbete med att öka den ekonomiska tillväxten samtidigt som vi minskar koldioxidutsläppen väcker intresse inte bara i EU utan också i världen i stort. Det vill vi ta som utgångspunkt för att göra klimatfrågan central för Sveriges ordförandeskap.

Vid de FN-ledda förhandlingsmötena under hösten liksom vid klimattoppmötet i Köpenhamn kommer Sverige att få den ansvarsfulla rollen att företräda EU. Förväntningarna är högt ställda på en uppgift som många skulle beskriva som omöjlig redan innan den inleds. Att få ett internationellt avtal på plats kräver att även de stora utsläppsländerna och de snabbt växande ekonomierna ansluter sig. För att nå den breda uppslutning som är nödvändig måste betydande insatser göras för att nå samsyn om alltifrån utsläppsminskning och anpassning till tekniköverföring och finansiering.

Inte minst i rådande ekonomiska läge kommer det att bli svårt att nå enighet. Bara att hålla ihop EU:s position kommer att bli en stor utmaning. Det kommer därför att krävas stora ansträngningar om vi ska nå resultat, där vår förhoppning är att alla goda krafter kan samverka och dra åt samma håll. Vi vill att fler ska komma till insikt om nödvändigheten av att börja bygga något, och att återhämtningen från den ekonomiska krisen kan ske på ett sätt som gör att världen går i en hållbar ekonomisk färdriktning. Vår målsättning är att EU på klimattoppmötet i Köpenhamn i december, tillsammans med övriga parter, ska komma överens om ett brett klimatavtal som kan ta vid efter det att Kyotoprotokollet löper ut 2012.

Vid sidan av finanskrisen och klimatfrågan återfinns en hel katalog av andra uppgifter för det svenska ordförandeskapet att hantera. De rör alltifrån rättsliga frågor, migration, regionala utvecklingsstrategier, internationell säkerhet till EU:s framtida utvidgning. Lissabonfördragets framtid måste avgöras, vilket vi hoppas ska möjliggöra ett bättre och effektivare ramverk för hur EU ska fungera i framtiden. Det är vår målsättning att Sverige ska leda EU professionellt i dessa och andra frågor som det kommer att stå på vår lott att hantera.

Att Sverige har en regering som står enig i synen på EU är naturligtvis en styrka som ökar våra möjligheter att nå resultat inför och under ordförandeskapet. Sveriges ordförandeskap i EU är emellertid inte bara en uppgift för regeringen, utan för hela nationen att samlas kring. Att leda EU:s 27 medlemsstater innebär ett stort ansvar, då varje handling får konsekvenser för människor i hela Europa och inte bara i Sverige. Ett framgångsrikt svenskt ordförandeskap kan stärka Sveriges internationella status för många år framåt till gagn för hela Sverige.

Vårt land håller under sex månader i ordförandeklubban för världens största integrerade ekonomi med nära 500 miljoner invånare. Vi tar oss an uppgiften med en vilja att konstruktivt driva EU:s viktiga arbete framåt. Vi vet att den tid av kris världen befinner sig i gör att framgång inte kommer att vara lätt och att inga framsteg är givna.