"Kritiken mot KBT kvarstår"

När SBU replikerade (DN Debatt 16/6) på den kritik jag framfört (DN Debatt 14/6) mot myndighetens utredning kring bland annat kognitiv beteendeterapi (KBT) (SBU 166/3) tillbakavisades min kritik kategoriskt trots att en enkel kontroll hade kunnat visa att jag hade rätt; det kan också den intresserade läsaren själv konstatera genom kontroll i öppna källor.

På frågan om vilka vetenskapliga publikationer som granskats svarar SBU att de som exkluderats höll för låg kvalitet. Likväl listas i SBU-rapporten många publikationer som där sägs vara av ”låg kvalitet”. Min kritik – som kvarstår – gäller att man inte redovisat hur urvalet gått till.

I sin replik hävdar SBU att den stora litteraturöversikt som utlovats i rapporten (sid 41) finns på SBU:s hemsida. Det gör den inte; där finns bara själva rapporten.

När jag beklagar att SBU i sitt arbete inte har använt sin egen mall för att bedöma de granskade publikationernas kvalitet svarar SBU i sin replik: ”Den har också använts i bedömningen av studiernas kvalitet”. I själva rapporten står dock att den inte använts till detta ändamål (sid 367) och frågan om hur kvalitetsbedömningen gjorts kvarstår därför.
Den viktiga frågan om vilka publikationer som ligger till grund för SBU:s bedömningar och rekommendationer är fortfarande obesvarad.

Jag har inte skrivit min artikel i DN för att djävlas med SBU. Jag är allvarligt orolig för att man utan sakliga grunder håller på att bygga in KBT i svensk psykiatri på ett sätt som kan komma att ha förödande effekter för psykiatrins patienter för lång tid framåt.

Den vetenskapliga kvaliteten på SBU-rapporten är så låg att den omöjligen kan få ligga till grund för viktiga beslut om psykiatrins framtid. Detta är inte en fråga där det krävs expertis för att kunna göra en bedömning. Var och en som tar sig tid att sätta sig in i det digra materialet inser att SBU:s bedömning inte håller. Så här förhåller det sig.

SBU börjar med cirka 5 000 vetenskapliga publikationer. Man exkluderar – på fortfarande oklara grunder – alla utom 462 publikationer. Dessa handlar om olika former av psykologiska behandlingar och har delats upp i 11 tabeller allt efter sitt innehåll.

Tabell 3 har rubriken ”Studier av beteendeterapi (BT) och kognitiv beteendeterapi (KBT)”. Under denna rubrik finns 76 studier upptagna. SBU har – enligt tabellen – bedömt att 32 studier är av låg kvalitet, 29 av medelkvalitet och 15 av hög kvalitet.

Rimligen borde man bland de sistnämnda 15 hitta de studier som ger SBU anledning att konstatera att KBT är en effektiv behandlingsmetod för depressioner. En granskning av dessa studier ger följande resultat (med hänvisning till nummer i SBU:s referenslista inom parantes). I sju av studierna (nr 10, 20, 214, 289, 333, 335 och 448) hade en del av de undersökta patienterna även fått antidepressiva läkemedel och inte i någon av dessa studier var KBT överlägsen läkemedelsbehandling. I en av studierna (nr 372) jämfördes KBT med psykodynamisk terapi utan att man fann några skillnader mellan dessa metoder. I två av studierna (nr 242 och 307) hade andra behandlingsmetoder än KBT undersökts. I en studie (nr 220) hade man jämfört olika psykologiska behandlingar med någon form av rutinbehandling utan att finna några skillnader. I en studie (nr 258) har man undersökt patienter som lider av diabetes. En studie (nr 192) syftade inte till att undersöka behandlingseffekter och två studier (nr 96 och 175) var inte tillgängliga för granskning.

Inte i en enda av de studier som SBU ansett vara av hög kvalitet och som var tillgängliga för granskning kunde det visas att KBT var en effektiv behandlingsmetod mot depression. Min kritik mot SBU och deras KBT-rapport kvarstår. SBU bör genomföra en eftergranskning av sin rapport och socialministern bör fråga SBU vad man håller på med.

Tomas Eriksson
docent, legitimerad läkare, specialist i allmän psykiatri