DN Debatt

”Kritiken mot Sveriges roll i Assange-fallet är befogad”

Att den svenska åklagaren inte har väckt åtal är till nackdel för Julian Assange, eftersom det blockerar hans möjlighet att framlägga försvar, att få insyn i åklagarens material och att kräva kompletterande utredningar, skriver Roger Fjellström.
Att den svenska åklagaren inte har väckt åtal är till nackdel för Julian Assange, eftersom det blockerar hans möjlighet att framlägga försvar, att få insyn i åklagarens material och att kräva kompletterande utredningar, skriver Roger Fjellström. Foto: Pia Gripenberg

Assange och Sverige. FN:s rapport har väckt upprördhet, men den är väl argumenterad. En springande punkt är Sveriges arresteringsorder, EAW. I stället för att, som normalt, använda EAW när åtal föreligger har Assange efterlysts som ett inslag i åklagarens försök att stärka ett underlag hon inte tror skulle hålla i rätten, skriver Roger Fjellström.

I en rapport av en arbetsgrupp under FN:s råd för mänskliga rättigheter anklagas Sverige och Storbritannien för godtyckligt frihetsberövande av Wikileaksgrundaren Julian Assange, därför att denne under fem år på olika sätt tvingats leva instängd på grund av en europeisk arresteringsorder (EAW) för misstänkta sexbrott.

Den svenska upprördheten är stor, men analysen av rapportens argumentation lyser med sin frånvaro. Rapporten har en dialogisk karaktär och är väl argumenterad. Den är uppdelad i FN-juristernas premisser, klagomål från Assange med advokater, svar på dessa från Sverige och Storbritannien, de klagandes kommentarer och slutligen arbetsgruppens bedömning.

Gruppen anger fem möjliga fall då frihetsberövande är godtyckligt och kommer fram till att Sverige bryter mot fallet med ”total eller delvis brist på efterföljelse av de internationella reglerna kring rätten till rättvis rättegång, krävd i FN:s universella deklaration av de mänskliga rättigheterna och i relevanta internationella instrument som accepterats av bl a Sverige”.

Brott sker, menar gruppen, då Assange i England sattes i isolering i tio dagar, sedan hölls i husarrest i 550 dagar, slutligen från 2012 varit polisbevakad på Ecuadors ambassad som beviljat honom en asyl som vare sig Sverige eller Storbritannien accepterat. Den sistnämnda instängningen låter man dra ut i det oändliga trots att den enkelt skulle brytas om den svenska åklagaren genomförde önskade förhör med Assange på ambassaden eller via videolänk, något som Assange har godtagit. Agerandet strider mot principerna för rimlighet, nödvändighet och proportionalitet i förhållande till sitt syfte, i vilket prövande av olika vägar ingår.

Sveriges svar är genomgående snävt legalistiska. Man framhåller att det för varje steg funnits lagstöd för vidtagna åtgärder. Att Sverige respekterar de universella mänskliga rättigheterna tänker man sig visas av att de har inkorporerats i den svenska lagstiftningen. Enligt FN:s människorättsråd sammanfaller emellertid inte godtyckligt frihetsberövande med olagligt, eftersom lag kan medge orimligt, onödigt och oproportionellt frihetsberövande.

Att Assanges asyl inte accepteras beror enligt regeringen på att Sverige inte måste acceptera en asyl som beviljats på grundval att ett latinamerikanskt regelverk. Gruppen svarar att Sverige bortser från den humanitära grunden för Assanges asyl, nämligen hans rädsla för att i Sverige inte bli rättvist behandlad och att bli utlämnad till USA. Utlämningshotet avfärdar Sverige som hypotetiskt eller irrelevant eftersom inget utlämningskrav har kommit från USA och att Sverige, även om krav kom, kunde (”may”) låta bli att efterkomma det. Att USA håller en rättsprocess med spionanklagelser mot Assange öppen låtsas man inte om.

Sverige ser sig inte som ansvarigt för att Assange år efter år vistas övervakad på Educadors ambassad. Gruppen svarar att den enda grunden för detta är den EAW som Sverige utfärdat för honom. Sveriges argument, att vistelsen är Assanges fria val, godtas inte. Gruppen följer Assanges advokater i att vistelsen är framtvingad. Man kan inte betrakta alternativen att ta skydd och att utsätta sig för förföljelse och risk för fysisk och psykisk misshandel som öppna för fritt val. Skyddsvalet är försvarligt eftersom en odömd Assange ska betraktas som oskyldig.

Sveriges argument, att vistelsen är Julian Assanges fria val, godtas inte. Gruppen följer Assanges advokater i att vistelsen är framtvingad. Man kan inte betrakta alternativen att ta skydd och att utsätta sig för förföljelse och risk för fysisk och psykisk misshandel som öppna för fritt val. Skyddsvalet är försvarligt eftersom en odömd Assange ska betraktas som oskyldig.

Den springande punkten är Sveriges EAW. En EAW är ett instrument för att inom EU proportionerligt underlätta pågående rättsskipning genom efterlysning och utlämnande av starkt misstänkta gärningsmän i allvarliga fall. Att rättsskipning pågår tolkas normalt som att åtal ska föreligga, vilket är det naturliga när en förmodad gärningsman är misstänkt på sannolika skäl, vilket krävs för arresteringsordern. I huvudsak har det varit domare som utfärdat den.

I fallet Assange är inte rättskipningen pågående i denna mening eftersom åtal saknas. EAW:n är inte utfärdad av en domare utan av en överåklagare, Marianne Ny. Före henne hade chefsåklagare Eva Finné lagt ner utredningen därför att skälen var för svaga. Trots att Assange inte har hörts tillräckligt, att de både kvinnorna som gjort anmälan om sexbrott inte förhörts grundligt, och att en inlämnad kondom som skulle visa på att Assange avsiktligt förstört den saknade mänskligt material, graderade Ny upp misstanken mot Assange från eventuellt skälig till sannolik.

Assange har alltså efterlysts som ett inslag i åklagarens försök att genom kompletterande förhör stärka ett underlag som hon inte tror skulle hålla i rätten. Varför förhöret kräver Assange på plats i Sverige har aldrig förklarats. Sveriges svar på kritik är att åklagare och domstolar är självständiga och att ansvarig åklagare bäst avgör åtgärders lämplighet.

När EAW:n kom till London blev de brittiska juristerna tveksamma. Avgörandet överläts därför till Högsta domstolen, där alla dess sju domare ovanligt nog inkallades. Med fem röster mot två godtogs den svenska begäran. Ett år senare ångrade sig HD. Numera accepteras inte en EAW så svag som den i Assange-fallet: den måste vara utfärdad av domare, får inte vara grundad på enbart misstanke, det vill säga åtalsbeslut måste finnas, och arresteringsordern ska vara proportionell.

Med andra ord, britterna desavouerade inte Sverige, men höll landets begäran för att vara missbruk av EAW-instrumentet, oacceptabelt för brittisk rättstradition. Nu missbrukar britterna sitt avsteg genom att man inte häver arresteringsordern av Assange. I sitt svar ursäktar man sig med att lagändringen inte har retroaktiv verkan. Det är inte avgörande, menar juristgruppen.

Att den svenska åklagaren inte har väckt åtal är till nackdel för Assange, eftersom det blockerar hans möjlighet att framlägga försvar, att få insyn i åklagarens material och att kräva kompletterande utredningar, exempelvis av de anmälande kvinnornas sms-trafik.

Detta i förening med att polis/åklagare/kvinnorna direkt efter inlämnad polisanmälan läckte sexanklagelserna till Expressen har påverkat opinionen mot Assange ofördelaktigt.

Nå, vare sig man har dubier om Assanges moral eller tvekar om en del av FN-rapportens resonemang finns skäl för Sverige att av respekt för FN-organet följa dess rekommendation att häva frihetsberövandet, som Hans Corell, tidigare undergeneralsekreterare för rättsliga frågor i FN, har påpekat.

DN Debatt. 29 februari 2016

Debattartikel

Roger Fjellström, författare och docent i praktisk filosofi:
”Kritiken mot Sveriges roll i Assange-fallet är befogad”

Repliker

Göran Rudling:
”FN-panelens beslut om Assange är felaktiga”

Slutreplik Roger Fjellström:
”En utlämning mot bättre vetande” 

 


Läs fler artiklar på DN Debatt