Över 50.000 svenskar drabbas varje år av cancer. 22.000 av dem dör. En tredjedel av alla cancerfall skulle kunna hindras genom preventivt arbete. Det handlar i första hand om att minska tobaksrökningen, den enskilt farligaste riskfaktorn. Men det är också viktigt att öka kunskapen om och sätta in förebyggande åtgärder mot den näst farligaste livsstilsfaktorn: övervikt och fetma.
Det varnas ofta för att övervikt och fetma sprider sig med närmast epidemisk hastighet. Världshälsoorganisationen, WHO, räknar i dag med att 1,6 miljarder vuxna är överviktiga eller feta. Fler dör av övernäring och fetma än av svält. I Sverige har andelen unga män med fetma nästan fördubblats på 30 år. Trenden är allra tydligast och mest alarmerande när det gäller barn. På mindre än 20 år har andelen överviktiga eller feta barn nästan tredubblats.
På senare år har forskningsresultat ställt utom allt tvivel att vikten har ett direkt samband med flera typer av cancer. Precis som när det gäller tobaksrökning finns en tydlig socioekonomisk skillnad i riskbeteende. Fetma är, liksom rökning, vanligast i grupper med låg inkomst och utbildning. Andelen långtidsarbetslösa som är överviktiga är fyra gånger större än andelen högre tjänstemän. Det är sex gånger vanligare med övervikt bland nioåringar i Rinkeby än i Djursholm.
Viktforskare har länge vetat att barn i resurssvaga områden äter mer snabbmat och fler måltider utan vuxnas sällskap. Barn till höginkomsttagare har i högre grad aktiva fritidssysselsättningar. Tidigare undersökningar har visat att ungdomar med lågutbildade mödrar dricker betydligt mer läsk och äter mera snabbmat än ungdomar vars mödrar har högre utbildning.
Nu växer den medicinska kunskapen snabbt om överviktens direkta korrelation med flera typer av cancer. Det gäller inte minst bröstcancer och tjock- och ändtarmscancer. Stora undersökningar från World cancer research fund och American institute for cancer research visar att båda cancerformerna har en helt klarlagd koppling till övervikt och fetma.
Den Sifomätning som presenteras i Cancerfondsrapporten visar att kännedomen om denna korrelation är väsentligt högre bland högutbildade än lågutbildade. Andelen som tror att sambandet är litet eller mycket litet är dubbelt så hög bland lågutbildade. Kunskapen är mycket högre bland Saco-medlemmar än LO-medlemmar. Höginkomsttagare är mer medvetna om sambandet än låginkomsttagare. Ungefär samma kunskapsövertag gäller dessutom fortfarande mellan hög- och lågutbildade när det gäller sambandet mellan tobaksrökning och cancer. Cancer, den vanligaste dödsorsaken för svenskar mellan 15 och 75 år, riskerar att bli en klassfråga.
Precis som med andra cancerformer som påverkas av livsstil och miljö är prevention det mest effektiva sättet att nå resultat och rädda liv. Med bättre kännedom om överviktens hälsorisker kan människor själva fatta mera informerade val.
Två av tre säger sig beredda att ändra sina kost- och motionsvanor när de får reda på att överviktiga personer löper 30 till 40 procents ökad risk att drabbas av cancer.
Det preventiva arbetet bör bland annat inriktas på att få barn och ungdomar att motionera mer i skolan. I dag finns inget land i Europa som har färre schemalagda timmar med fysisk aktivitet än Sverige. 84 procent av de tillfrågade föräldrarna är beredda att låta barnen gå längre tid i skolan om extratiden ägnas åt fysisk aktivitet.
Att övervikt och fetma till stor del påverkas av matvanorna är bekant för de allra flesta. 86 procent i Cancerfondens Sifomätning stöder tanken på att sänka skatten på nyttiga livsmedel, och 75 procent säger att de skulle välja nyttiga livsmedel om skatten på dem sänktes. Det är de mest utsatta, lågutbildade och låginkomsttagare, som säger sig vara allra mest beredda att förändra sina matvanor om nyttig mat blir billigare eller onyttig mat dyrare.
En annan undersökning som Cancerfonden gjort visar att en majoritet av riksdagens ledamöter är beredda att arbeta för en sådan skattepolitik. Stödet för höjd skatt på onyttiga livsmedel är svagare.
En majoritet av allmänheten tycker att det är en god idé, men bara en tredjedel av lagstiftarna håller med.
En majoritet av både väljare och riksdagsledamöter vill alltså ha en mer aktiv cancerprevention. Vad är det som hindrar regeringen från att agera? Och varför ställer inte oppositionen tydligare krav? Om trenden mot mera övervikt och fetma fortsätter kommer ännu fler att drabbas av cancer. Vi människor måste både se till att röra på oss mer och tänka på vad vi äter – och vilka förutsättningar vi ger våra barn. Men det räcker inte med individbaserad information och rådgivning. Regering och riksdag måste skruva upp ambitionen och använda både lagstiftning och andra incitament för att ta kampen mot övervikt och fetma på allvar.
Det visar inte minst arbetet med att minska antalet rökare. Åldersgränser, höga tobaksskatter och rökfria arbetsplatser och offentliga lokaler har spelat en viktig roll för att minska rökandet och, som en direkt följd, att rädda tusentals liv.
I februari mottog regeringen slutbetänkandet från den statliga utredningen för en nationell cancerstrategi, som fått i uppdrag att föreslå hur staten bör samordna sitt arbete mot cancer i en sammanhållen, nationell strategi. Det är något som Cancerfonden länge kämpat för. En nationell strategi är en nödvändig del av ett framgångsrikt preventionsarbete.
Det är också nödvändigt att utarbeta en nationell handlingsplan med tydliga, konkreta och utvärderingsbara mål. Folkhälsoarbetet har varit alldeles för diffust. Det har saknats övergripande nationella mål för exempelvis tobaksprevention eller för att motverka de sociala skillnaderna när det gäller övervikt och motionerande. De åtgärder som satts in har saknat sammanhang, vilket gjort dem påtagligt mindre effektiva.
Det förebyggande arbetet kostar pengar i dag, men det är avgörande för att kunna nå de uppsatta målen på längre sikt. Om vi snålar på preventionsarbetet i dag så kommer vi i stället att behöva handskas med en dramatisk ökning av cancervården i framtiden.
Utredningen om en nationell cancerstrategi är nu ute på remiss och inom kort ska regeringen omsätta den i handling. Då är det viktigt att strategin blir konkret och tar särskild hänsyn till de mest utsatta grupperna.
• Arbetet med att minska riskfaktorerna för cancer i befolkningen måste få tydliga, konkreta och utvärderingsbara mål.
• Regeringen måste föreslå konkreta åtgärder för att målen ska uppnås, och konkreta delmål för att säkerställa att arbetet fortskrider i rätt riktning och tempo.
• Regeringen och oppositionen bör enas om en långsiktig strategi för en effektiv primärprevention mot cancer.
Antalet cancerfall har ökat stadigt de senaste decennierna. Som det ser ut i dag kommer var tredje person i Sverige att drabbas av cancer under sin livstid. Om tjugo år kommer antalet svenskar som lever med cancer att ha fördubblats.
En tredjedel av cancerfallen går att förebygga. Det handlar till en betydande del om att öka kunskapen om cancerrisken som förknippas med övervikt och fetma. Politikerna måste ta krafttag i dag för att förbättra det förebyggande arbetet. Stödet är starkt bland allmänheten och politiska makthavare. Nu återstår bara att omsätta stödet i praktisk handling.
URSULA TENGELIN
Generalsekreterare, Cancerfonden
BENGT WESTERMARK
Ordförande, Cancerfondens forskningsnämnd