DN Debatt

”Kvarts miljon har mycket korta anställningskontrakt”

Brott mot EU-lag. Över 40 procent av de visstidsanställda har anställningar kortare än en vecka, och 65.000 har varit hos samma arbetsgivare i över fem år. EU kräver att regeringen senast denna vecka vidtar åtgärder. Nu har arbetsmarknadsministern chansen att göra rätt, skriver TCO:s chefsjurist Samuel Engblom.

Tidsbegränsade anställningar fyller en viktig funktion på den svenska arbetsmarknaden. När anställda är föräldralediga eller sjukskrivna måste arbetsgivare ha möjlighet att ta in vikarier. En tillfällig eller osäker uppgång i efterfrågan måste kunna mötas med en utökning av personalstyrkan, liksom tillfälliga behov av personal med en särskild kompetens. Tidsbegränsade anställningar kan också vara ett sätt för arbetsgivare att pröva personer som de känner sig osäker på och är en vanlig väg in på arbetsmarknaden.

Samtidigt vet vi att tidsbegränsade anställningar kan skapa problem för individen. Ekonomisk osäkerhet gör det svårt att planera sitt liv och svårare att få lån eller bostad. Forskningen visar att visstidsanställda i högre utsträckning än tillsvidareanställda upplever koncentrationssvårigheter, oro och nervositet samt har lägre självskattad hälsa.

Detta innebär att lagstiftning och kollektivavtal måste skapa en balans mellan arbetsgivares behov av att kunna anställa tidsbegränsat och arbetstagarnas behov av trygghet. Det vi i dag ser är tyvärr att en del arbetsgivare, såväl privata som offentliga, använder visstidsanställningar trots att de egentligen har ett kontinuerligt behov av arbetskraft. Resultatet är dels långa kedjor av tidsbegränsade anställningar, dels timanställningar och andra korta anställningar där arbetstagarna ofta inte vet om de har ett jobb i morgon eller nästa vecka men i praktiken står till arbetsgivarens förfogande.

Det senare, som uppmärksammats i den pågående konflikten på spårtrafikens område, är inte någon marginell företeelse på arbetsmarknaden. I en undersökning som TCO låtit Novus göra svarade 44 procent av de tidsbegränsade anställda, vilket skulle motsvara drygt 250.000 personer, att de var timanställda eller ofta hade visstidsanställningar som var kortare än en vecka. Detta var vanligast bland yngre, men även i åldrarna 28–44 år och över 45 år var det kring en tredjedel av de tidsbegränsat anställda som hade denna anställningsform.

2007 ändrades anställningsskyddslagens regler om tidsbegränsade anställningar. Reformen innehöll en välbehövlig förenkling av reglerna men innebar samtidigt att det blev möjligt för arbetsgivare att stapla visstidsanställningar och att ha samma person visstidsanställd år ut och år in utan att denna någonsin får rätt till en tillsvidareanställning, trots att arbetsgivaren har ett permanent behov av arbetskraft.

TCO anmälde då Sverige till EU-kommissionen för brott mot EU-direktivet om visstidsarbete (1999/70/EG), vilket kräver att medlemsstaterna har ett effektivt skydd mot missbruk av upprepade visstidsanställningar.

Kommissionen gav TCO rätt och inledde ett fördragsbrottsärende mot Sverige. 2010 kom en formell underrättelse, 2013 ett motiverat yttrande och i april i år ett kompletterande motiverat yttrande. Den svenska regeringens försvarslinje har varit att hävda att de svenska reglerna visst uppfyller EU-rättens krav samt att missbruk av visstidsanställningar inte förekommer, i vart fall inte i någon större utsträckning. I sitt senaste yttrande underkänner emellertid EU-kommissionen regeringens argumentation på båda dessa punkter, bland annat på grundval av den undersökning som TCO presenterade på DN Debatt den 22 juli förra året och som visade att 65.000 personer varit visstidsanställda hos samma arbetsgivare i mer än fem år, något som inte hade varit möjligt om Sverige hade följt EU-rätten.

I den inhemska debatten har regeringen hävdat att skärpta regler för visstidsanställningar är ett hot mot jobben. Det är inte sant. Varken TCO eller EU-kommissionen kräver något stopp för visstidsanställningar som sådana, bara mot att dessa missbrukas. Ett effektivt skydd mot missbruk skulle kunna uppnås genom en mycket liten ändring i anställningsskyddslagen med innebörden att tid i olika visstidsanställningar räknas samman. Med en övre sammanlagd tidsgräns på tre år under en femårsperiod skulle det fortfarande vara möjligt att ta in vikarier, projektmedarbetare, särskild kompetens eller extrapersonal samt säsongsanställa. De branscher som behöver andra regler kan teckna kollektivavtal om detta, då reglerna är semidispositiva.

Ända sedan fördragsbrottsärendet inleddes 2010 har TCO försökt få regeringen att diskutera frågan med arbetsmarknadens parter. Men oavsett om arbetsmarknadsministern har hetat Sven-Otto Littorin, Hillevi Engström eller Elisabeth Svantesson så har den vägrat. Detta är särskilt anmärkningsvärt då EU-direktivet uttryckligen föreskriver att medlemsstaternas regeringar ska samråda med arbetsmarknadens parter.

I stället har arbetsmarknadsdepartementet vid två tillfällen, 2011 och 2012, utan sedvanliga konsultationer med parterna presenterat interna utredningar (Ds 2011:22 och Ds 2012:25). I båda fall var kritiken hård, såväl från arbetsmarknadens parter som från olika experter, och inget av förslagen har lett till lagstiftning.

Enligt det kompletterande motiverade yttrandet ska den svenska regeringen senast den 22 juni ”vidta de åtgärder som är nödvändiga” för att leva upp till EU-rättens krav. Elisabeth Svantesson har nu chansen att göra rätt där hennes företrädare misslyckats. Det besked som TCO, i egenskap av anmälare, vill ha är en statlig utredning om ett effektivt skydd mot missbruk av upprepade tidsbegränsade anställningar. Av direktiven bör även framgå att timanställdas situation ska beaktas särskilt, att de regler som tillåter ytterligare visstidsanställningar på det statliga området ses över – samt givetvis att arbetsmarknadens parter ska involveras i utredningens arbete.

Undersökningen

Undersökningsföretaget Novus intervjuade i juni i fjol 1 125 personer – 473 män och 625 kvinnor – som uppgett sig vara visstidsanställda (utifrån ett riksrepresentativt slumpmässigt urval av personer mellan 18 och 65 år).

• 44 procent av de tillfrågade sade sig vara timanställda eller ofta ha visstidsanställningar som är kortare än en vecka.

• 41 procent av de tillfrågade sade sig ha varit visstidsanställda hos sin nuvarande arbetsgivare i upp till 6 månader.

• 40 procent av de tillfrågade sade sig ha varit visstidsanställda hos sin nuvarande arbetsgivare i mer än ett år (bland män var andelen något större än bland kvinnor), varav 11 procentenheter i över 5 år.