I morgon onsdag inleds World Economic Forum i Davos i Schweiz. Sverige representeras av finansminister Anders Borg (M), biståndsminister Gunilla Carlsson (M) och utrikesminister Carl Bildt (M). Det är bra att Sveriges regering närvarar, World Economic Forum är ett utmärkt tillfälle att möta såväl andra länders regeringar som företag, organisationer och institutioner.

Efter att ha läst de dokument som ska ligga till underlag för diskussionerna är vi dock tveksamma till om Borg, Carlsson och Bildt verkligen får det utbyte av sammankomsten som man kunde ha hoppats.

Syftet med evenemanget är att förbättra världsläget. Som underlag har delegaterna en gedigen sammanställning av globala risker. De risker som nämns är till exempel ökade oljepriser, stagnering av den kinesiska ekonomin, terrorism, Iran, instabilitet i Afghanistan, brist på global styrning, extremt väder, Irak, vattenbrist, luftföroreningar, pandemier, migration och databedrägerier. Totalt nämns 36 risker, och det understryks hur farlig situationen kan bli när de samverkar med varandra.

Riskerna är sannolikt de globalt största, om man ser ur ett västligt, manligt perspektiv. Men de risker som är specifika för kvinnor eller som hänger samman med bristen på jämställdhet saknas helt. Det står ingenting om kvinnors rätt till utbildning och egen försörjning. Det står inte heller något om mäns våld mot kvinnor eller om kvinnors sexuella rättigheter och rätt till reproduktiv hälsa. Inte ens i avsnitten om olika konflikter omnämns det massiva våld som kvinnor utsätts för i konflikt och postkonfliktsituationer. Inte heller de systematiska massvåldtäkterna i till exempel det krig som just nu pågår i DR Kongo. Av Davos-programmets 226 punkter handlar en (1) om värdet av att även flickor får gå i skolan och en (1) om hur näringslivet kan dra nytta av kvinnors kompetens.

Enligt världens ledare innebär kränkningar av kvinnors rättigheter och bristen på jämställdhet uppenbarligen varken ekonomiska risker eller hot mot fred och säkerhet.

Det är en gåta hur organisatörerna har tänkt när det är allmänt känt att ekonomiskt välstånd, varaktig fred och en god samhällsutveckling kräver hela befolkningens deltagande – även kvinnornas. Pekingdeklarationen från 1995, som undertecknades av 189 länder och som uppmärksammas av FN nu i mars, konstaterar att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter och att en fredlig utveckling förutsätter att kvinnor fullt ut kan delta inom alla samhällsområden och ha tillgång till makten på samma villkor som män.

Så ser verkligheten inte ut, inte ens i världens demokratier. I många länder är kvinnor andra klassens medborgare utan resurser att delta i samhällsutvecklingen, utan möjligheter att organisera sig och utan tid till något annat än ren överlevnad.

Detta är inget allmänt jämställdhetsgnäll. Det är ett faktum att kvinnor inte har tillgång till sjukvård, utbildning eller ekonomiska resurser på samma sätt som män. Att inte investera i kvinnors utbildning har visat sig ge försämrad BNP. Satsningar på kvinnor och kvinnors deltagande i samhället leder däremot till snabbare och mer hållbar utveckling och tydligare ekonomiska framsteg. Det leder därmed också till stabilare samhällen med en minskad risk för att krig och våldsamma konflikter ska bryta ut.

Att i det läget INTE ta upp bristen på jämställdhet mellan könen som en global risk är obegripligt för oss.

Vi tycker fortfarande att Anders Borg, Gunilla Carlsson och Carl Bildt ska delta, men vi uppmanar dem att lyfta dessa frågor under World Economic Forum. Det vore verkligen att kämpa för ett förbättrat världsläge.

Annars riskerar mötet i Davos att bli ytterligare ett av alla dessa tillfällen då grabbarna dunkar varandra i ryggen medan verkligheten opåverkat rullar på som vanligt bortom kravallstaken, demonstranterna, journalisterna och lobbyisterna.

Lena Ag
generalsekreterare Kvinna till kvinna

Åsa Regnér
generalsekreterare RFSU