På DN Debatt 5/2 kunde man läsa hur ärkebiskop Anders Wejryd kritiserade statsministern för svensk vapenexport och byggde kritiken på att svenska vapen säljs till Egypten och även till Tunisien. Samma dag redde generaldirektören för Inspektionen för strategiska produkter, ISP, ut begreppen i Svenska Dagbladet om huruvida svenska vapen har medverkat i oroligheterna i Egypten.

Andreas Ekman Duse på ISP beskriver att exporten av försvarsmateriel till Egypten under de senaste fem åren handlat om ammunition för tävlingsskytte och utrustning för militär utbildning till ett värde av 20 miljoner kronor. Försvarsmaterielexporten till Tunisien var än mindre, till ett värde av 8,7 miljoner kronor. Inget av detta har regimerna kunnat använda i de nu oroliga demonstrationerna. ISP:s uppgifter är offentliga och tillgängliga för dem som är intresserade.

Att kritik mot svensk försvarsmaterielexport ofta är dramatisk och svepande är inget nytt. Det är också synd att landets ärkebiskop inte har fakta innan han offentligt kritiserar statsministern och den förda politiken.

Man ska ha den största respekt för att Anders Wejryd, precis som många andra, vill kritisera något de inte tror på. Men ärkebiskopen har här ett dilemma. Svenska kyrkan är nämligen en del av och stöder den officiella svenska säkerhetspolitiken, där försvarsmaterielexporten är en viktig komponent. Svenska kyrkan gör både viktiga biståndsinsatser bland annat finansierade av skattemedel, men Svenska kyrkan ingår också i krigsförbanden. De sköter här den viktiga själavården för våra soldater och sjömän i till exempel de stridande förbanden i Afghanistan. Jag själv är tacksam över att ha blivit välsignad av vår fältpastor när jag tjänstgjorde i Bosnien en gång i tiden.

Dilemmat finns också på fler håll. Staten är beroende av organisationer som Svenska kyrkan, för att utföra mycket av biståndet. Alla nödvändiga och beundransvärda insatser. Men många av dessa organisationer har också en stark ideologisk övertygelse, som ofta handlar om motstånd till vapenexport.

Det är till och med så att staten ger ett speciellt informationsanslag på över 60 miljoner kronor för att organisationerna ska kunna upplysa om sina insatser. Något som i realiteten gör det omöjligt för svenska folket att avgöra om informationsinsatserna går till att beskriva behjärtansvärda hjälpinsatser eller propagera mot den av riksdagen fastställda säkerhetspolitiken, där försvarsmaterielexporten ingår.

Det tycks vara som det står i skriften - herrens vägar är outgrundliga.

Peter Larsson
har tidigare varit pressansvarig för försvarsmakten, försvarskoncernen Saab och hos biståndsministern