Under valrörelsen framstod vi socialdemokrater som företrädare för flumskolan. De borgerliga partierna lyckades på ett framgångsrikt sätt stå för kunskap och ordning i skolan. Detta är givetvis en mycket förenklad och väldigt orättvis beskrivning av de skiljelinjer som finns inom svensk skolpolitik, men vi socialdemokrater har delvis oss själva att skylla eftersom vi inte tillräckligt tydligt tog avstånd från flumskolan.
Skolan är ett politikområde där vi nu behöver tänka om. Under 1900-talet var det vi socialdemokrater som stod för kunskap i skolan. Det var vi som gjorde grundskolan tillgänglig för alla så att även arbetarklassens barn fick möjlighet till kunskap och lärande.
Det var vi som gjorde gymnasiet allmänt så att det i dag är en självklar del av utbildningsväsendet. Det är vi socialdemokrater som driver på för en kraftigt utbyggd högskola där vi vill se hälften av alla ungdomar i en årskull studera.
Men vi har inte bara varit pådrivande för att bygga ut den högre utbildningen, utan även förskolans betydelse har växt under vår tid i regeringsställning.
Med en egen läroplan och ökad tillgänglighet tar nu allt fler barn del av förskolans pedagogiska verksamhet, vilket ger dessa barn ännu bättre förutsättningar att klara skolans mål.
Tidigare skolminister Ibrahim Baylan (s) tog flera steg i rätt riktning. Genom fokus på trygghet och studiero och genom att lyfta fram behovet av fler nationella prov i de lägre åldrarna förde han den socialdemokratiska politiken i rätt riktning.
Men vi behöver göra mer och ta ytterligare steg för att utveckla vår skolpolitik. Det är fullt möjligt för oss att ta tillbaka ordet kunskap från de borgerliga. De senaste åren har de tagit flera kliv i fel riktning. I opposition har inte detta märkts men nu när de är i regeringsställning kommer det att bli tydligare.
Med denna artikel hoppas jag på ett konstruktivt sätt kunna bidra med den förnyelse av skolpolitiken som vi socialdemokrater behöver göra för att återigen bli ansvariga för samhällsbygget 2010.
1. Fokusera på kunskap och lärande. Ska skolan lyckas med att se till att alla elever får den kunskap de har rätt till så måste vi fokusera på det som är skolans viktigaste uppdrag, nämligen kunskapen och lärandet. I dag dominerar synsättet att trygga elever lär sig mer. Det kan vid en första anblick låta självklart, men genom detta synsätt hamnar väldigt mycket fokus i skolans arbete på att göra eleverna trygga. Och så länge vi inte lyckas med att skapa trygga elever så får kunskapsuppdraget stå tillbaka.
Det är nu dags att vända på synsättet. Vi ska uttrycka att elever som lär sig blir trygga elever. Detta flyttar fokus till det som är skolans viktigaste uppgift, nämligen att förmedla kunskap. Blir skolan framgångsrik i detta uppdrag så kommer det givetvis att leda till att eleverna i skolan känner sig mer trygga.
2. Ha höga förväntningar på eleverna. Svensk skola har i dag mycket goda resultat. Det finns elever med toppbetyg på de allra flesta skolor i Sverige, även de skolor med allra störst utmaningar.
Det allvarligaste problemet i svensk skola är att var fjärde elev lämnar skolan utan fullständiga betyg och att resultaten skiljer sig kraftigt åt både mellan kommuner, skolor, klassrum och enskilda elever. Det innebär att en stor grupp ungdomar lämnar skolan utan de kunskaper de har rätt till.
Sedan det relativa betygssystemet togs bort och läroplanen ändrades så är det möjligt för alla elever att nå skolans högt ställda mål. Vår största utmaning är givetvis att se till att skolan har ett förhållningssätt som visar att detta inte bara är någonting som uttrycks i styrdokumenten, utan faktiskt att vi tror att det är fullt möjligt, oavsett vilken bakgrund eleverna har och var de bor.
3. Visa att skolan gör skillnad. Vi kan inte enbart peka på den orättvisa sociala struktur som finns mellan kommunerna och kommundelarna som orsak till skolornas skilda resultat, utan skolan och lärarna har en avgörande betydelse för om eleverna når målen eller inte. Det ställer givetvis stora krav på skolan som organisation och skolledningens ansvar för lärandet på skolan. Det ska finnas väl utbildade och behöriga lärare som erbjuds ständig fortbildning.
Men vi måste också våga ställa krav på skolan som organisation och de lärare och skolledare som verkar där. Skolan får inte längre gömma sig bakom den sociala struktur som finns i bostadsområdet där skolan verkar. Det är möjligt för alla elever att lära sig. Den sociala strukturen anger enbart förutsättningarna, inte ambitionerna.
4. Följ upp elevernas resultat tidigare. Vi måste våga följa upp elevernas resultat även i de lägre åldrarna. Det ska vara en självklarhet att alla elever kan läsa efter att ha gått ett år i skolan, mer än en tiondel av sin tid i grundskolan. Detta är på många skolor i dag inte en självklarhet. För att veta hur pass bra skolan lyckas med sitt uppdrag är det viktigt att redan från start följa utvecklingen.
Genom kunskapskontroller i tidigare åldrar får vi bättre möjligheter att sätta in nödvändiga resurser där de behövs som allra mest, nämligen tidigt i elevens skolgång.
5. Sluta ta strid mot betygen.
Socialdemokraterna måste lägga ned sin strid mot betygen. Den börjar likna Don Quijotes strid mot väderkvarnarna. Betygen fyller en viktig funktion när det gäller att informera både eleven och föräldrarna om hur det går i skolan, men också för att det är ett väl utvecklat sätt att följa skolans arbete och därmed bedöma hur pass bra vi lyckas i våra ambitioner.
Betygen är givetvis inte det enda sättet, men vår strid mot betygen tolkas som att vi socialdemokrater inte vill följa upp elevernas och skolornas resultat och det är givetvis fel.
Den borgerliga regeringen har aviserat att betyg ska ges från och med årskurs sex. Vi socialdemokrater bör vara en konstruktiv part i diskussionerna och vår viktigaste uppgift bör vara att se till att de nya betygen speglar höga förväntningar och att alla elever ska kunna nå målen.
6. Se till att alla elever blir behöriga till högskolestudier. Regeringen med skolminister Björklund i spetsen vill ta bort kravet att alla elever på de yrkesförberedande utbildningarna ska läsa in högskolebehörighet.
Motiven till förändringen blev allra tydligast under partiledarutfrågningen där Maud Olofsson uttryckte att vissa lär med händerna och andra med huvudet. Denna inställning är förödande för svensk skola. Med detta synsätt ligger den biologiska förklaringen till skillnaderna i skolornas resultat nära till hands, det vill säga att det är fullt naturligt att Haninge ska ha lägre skolresultat än Danderyd, därför att i Haninge lär sig eleverna mer med händerna och i Danderyd med huvudet. Synsättet sänker också förväntningarna i grundskolan, för eleverna börjar väl inte lära sig med händerna eller huvudet i gymnasieskolan, utan rimligtvis redan i grundskolan.
Varför ska då alla elever läsa historia eller samhällskunskap i grundskolan om de sedan ska gå en yrkesförberedande utbildning? Här har vi socialdemokrater en viktig roll att värna tilltron till alla elevers möjligheter. Regeringen visar på en kunskapssyn som är förlegad och här har vi chansen att flytta fram våra positioner.
7. Gör Skolverket vassare. Skolverket, som ska granska, följa upp och ställa krav på skolans huvudmän, måste förbättra sig. Den inspektionsrapport de gjorde över utbildningsväsendet i Haninges skolor visade tydligt att de förväntar sig olika mycket av elever som bor och växer upp i Haninge än i andra kommuner. Skolverket har självt tagit fram en så kallad Salsamodell som tar hänsyn till bland annat föräldrarnas utbildningsbakgrund, inkomstnivå eller om de är födda utomlands. Men dessa faktorer ska givetvis inte påverka skolans ambitioner.
Barn till arbetslösa hantverkaren som är födda i ett annat land har givetvis rätt till lika mycket kunskaper som barn till svenskfödda akademiker. En socialdemokratiska regering måste medverka till att Skolverket får ett tydligare uppdrag och blir vassare i sina inspektioner.
8. Ge förskolan en mer pedagogisk roll. I dag går nästan alla barn i förskoleverksamhet vilket ger dem bättre förutsättningar att sedan nå skolans mål. I dag har läroplanen för förskolan enbart strävansmål. Det är inte tillåtet att följa det enskilda barnets utveckling. Detta bör vi socialdemokrater förändra.
Det måste få vara möjligt även för förskolan att systematiskt arbeta för att det enskilda barnet ska ha bättre förutsättningar att kunna läsa, skriva eller räkna. Det är när barnen är som minst de lär sig som mest, och de tycker dessutom det är väldigt roligt. Det är inte förrän barnen blir äldre som de tycker det är tråkigt att lära sig.
ROBERT NOORD