Det finns två huvudskäl till denna framgång: Vi har lyckats åstadkomma en snabb omställning genom god utbildning och starka välfärdssystem, och vi har lyckats upprätthålla en stark tro på Sverige som ett modernt och framgångsrikt land.
Sverige har ett mycket gott rykte utomlands som ett av världens mest öppna länder, både politiskt och ekonomiskt. Vi har nått längre än de flesta när det gäller jämställdhet och allmän välfärd. Vi har en välutbildad arbetskraft. Näringslivet håller internationell toppklass även i svåra grenar som IT, telekom och bioteknik. Vi tar snabbt till oss ny teknik och nya trender.
Men debatten i Sverige präglas knappast av tilltro till våra styrkor och möjligheter. Arbetslöshet och utanförskap leder till att allt fler känner sig lurade, bortglömda eller missmodiga.
De "lurade" akademikerna. Dagens unga är den första generation på mycket länge som inte tror att de kommer att få det bättre än sina föräldrar. De har uppmanats till högre studier av en föräldrageneration som såg utbildning som vägen till ett säkert jobb. Men många tvingas börja sitt yrkesliv med arbetslöshet och känner sig lurade.
De "bortglömda" utanför. Närmare en miljon personer i yrkesverksam ålder står utanför den reguljära arbetsmarknaden, antingen genom arbetslöshet eller olika former av ohälsa. Sambanden mellan utanförskapet och en tuffare arbetsmarknad blir allt tydligare. Rörligheten har minskat, inlåsningen ökat och tiotusentals människor har i praktiken hamnat i permanent beroende av a-kassa eller sjukersättning.
Det "missmodiga" näringslivet. Sverige uppvisar på post efter post bättre resultat, har en högre sysselsättning och produktivitet än flertalet övriga länder på den europeiska kontinenten. Konkurrenskraften är enligt mängder av studier i världsklass. Ändå deppar det officiella näringslivet, det präglas av missmod.
Man förutspår hur företag och jobb kommer att lämna landet. Man beklagar sig över villkoren i ett land som i många andra sammanhang brukar framhållas som ett av jordens bästa att leva och verka i.
Den svartmålning av svensk industris framtid som bland andra Svenskt Näringsliv ägnat sig åt må vara ideologiskt begriplig. Men den riskerar att bli en självuppfyllande profetia genom att skapa en generation företagare som inte längre tror på företagandet, yrkesverksamma som oroar sig för att mista jobbet, konsumenter som inte vågar konsumera och unga som inte tror på framtiden.
I missmodets kölvatten ökar också risken för att internationaliseringen ses som ett hot mot Sverige. Den trenden finns redan i dag och är djupt olycklig. Näringslivet, som väl vet vilka möjligheter den globala arbetsdelningen leder till, står i spetsen för globaliseringskritikerna. Det skymmer bidraget till produktivitetsökningen som ökar vår konkurrenskraft och skapar ett högre välstånd. Det döljer att den internationella arbetsfördelningen leder till lägre kostnader för både företag och konsumenter. Vilket bäddar för en högre inhemsk efterfrågan. Vi behöver det internationella samarbetet - inte minst inom EU - och den fria handeln över gränserna.
Andra oroande inslag i debatten om sysselsättningen är letandet efter syndabockar. Sjukskrivna och arbetslösa misstänkliggörs. Utanförskapet skuldbeläggs. Människors vilja att ta ansvar för sina liv ifrågasätts.
För misstrons politik heter lösningen sänkta ersättningsnivåer vid sjukskrivning eller arbetslöshet. Det är dock inget säkert recept för ökad sysselsättning, enligt de
1 000 intervjupersonerna i TCO:s nya Sifoundersökning. Undersökningen gjordes veckan före midsommar.
Fler än hälften, 53 procent, av de tillfrågade tror att sänkt ersättning för arbetslösa i ingen eller liten utsträckning skulle bidra till att skapa fler jobb i Sverige. Knappt en av fyra - storstadsbor och företagare överrepresenterade - tror att sänkt ersättning för arbetslösa skulle ha positiva effekter.
60 procent av de tillfrågade tror att sänkt ersättning för sjukskrivna i ingen eller liten utsträckning skulle ge fler jobb. Endast en av sex tror på positiva effekter.
Nära tre av fyra, 71 procent, tror att lägre löner för lågutbildade i ingen eller liten utsträckning skulle bidra till att fler jobb. Endast en av tio tror att fler jobb skulle skapas genom lägre löner.
Samtidigt som svenskarna i hög grad är skeptiska till att försämrade villkor kan förbättra sysselsättningen finns en viss samsyn kring vad som behöver göras. Tre områden pekas ut:
Regelverket kring företagandet måste bli enklare. Två av tre tror att detta skulle ha stor eller mycket stor positiv effekt. Lika många tror att fler jobb skulle skapas om det vore tryggare att vara egenföretagare.
Fler än hälften, 55 procent, tror att ökade satsningar på skola och utbildning skulle bidra till att skapa fler jobb. Knappt en av fem är skeptisk.
Knappt hälften, 48 procent, tror att sänkta skatter skulle bidra till att skapa fler jobb. Fyra av fem tror att höjda skatter skulle få negativ effekt.
Förhoppningarna på internationaliseringen är små. Få tror att fler jobb skapas om utländska företag får det lättare att konkurrera i Sverige. Å andra sidan är det ändå färre som tror att sysselsättningen skulle förbättras om utländska företag fick det svårare. En liten minoritet förordar handelstullar för fler jobb.
Det undersökningen sammantaget visar är att det inte finns någon enkel lösning på sysselsättningsproblemet. Men handlingsförlamningen måste brytas.
TCO är inne i ett intensivt arbete med att analysera vad som behöver göras för att få fler i arbete och färre som hamnar utanför. Alla våra idéer är inte färdiga. Men det är bråttom. Jag vill därför lyfta fram tio av våra förslag redan nu.
1. Skapa ett jobbkontrakt mellan stat och kommun. Kommunerna står inför ett gigantiskt generationsskifte. Underlätta det genom att skapa ekonomiska förutsättningar för att tidigarelägga väntande ersättningsrekryteringar. Det kan ske genom förmånliga lån eller genom att öronmärkta bidrag villkoras till nyanställningar.
2. Fler jobb i staten. Satsa resurser på kraftiga personalförstärkningar till försäkringskassan och arbetsförmedlingen för att få fler sjuka och arbetslösa tillbaka i arbete. Det behövs fler personer inom många områden; rättsväsendet; polis och kriminalvård; samt kultursektorn är några andra exempel.
3. En ny sysselsättningspolitisk anställningsform. Tillåt en friare användning av a-kassa, sjukpenning och lönebidrag så att det ger möjlighet för kommuner, småföretag eller den ideella sektorn att skapa riktiga jobb för långtidsarbetslösa och sjukskrivna.
4. Återinför utbildningsvikariaten. Låt personer mellan 40 och 55 år studera ett år med a-kassa under förutsättning att en arbetslös vikarierar under studierna.
5. Skapa möjligheter till akademikerpraktik. Ge företag och förvaltningar tidsbegränsad finansiering för att erbjuda praktikplatser åt unga arbetslösa akademiker. Skapa dessutom en ny småföretagarpraktik för till exempel nyexaminerade ekonomer och ingenjörer. Detta skulle göra det möjligt för småföretagen att höja sin utbildningsnivå, samtidigt som arbetslösa akademiker fick en plattform på arbetsmarknaden.
6. Skapa ett nationellt företagarprogram för nyutexaminerade akademiker som vill testa en ny affärsidé kopplad till sin forskning eller utbildning. Detta skulle kunna läggas på högskolorna som en påbyggnad efter avslutad utbildning eller forskning.
7. Underlätta för nya företagare. Låt personer som går från anställning till företagande behålla sina förmåner i socialförsäkringarna under en längre period. I dag är det många som inte vågar släppa taget om sin anställning vilket leder till att många företagsidéer förblir bisysslor.
8. Minska inlåsningen på arbetsmarknaden. Inför en rätt till tjänstledighet för att prova nytt arbete. Slopa eller korta karenstiden i a-kassan vid egen uppsägning. Nuvarande regler leder till att många stannar för länge i arbetslivets återvändsgränder i stället för att våga säga upp sig och förutsättningslöst söka nytt jobb. Öka Ams stöd till ombytessökande. Personer som riskerar att förlora sitt arbete måste ges möjlighet till ny utbildning inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.
9. Arbetsmarknadens parter bör försöka förhandla fram en ny typ av omställningsavtal. Detta bör inte bara rikta sig mot dem som blir arbetslösa utan ge stöd till nytt arbete även för långtidssjukskrivna, personer som riskerar att bli arbetslösa eller känner sig inlåsta i jobbet. Detta bör understödjas av regeringen genom att företag som omfattas av sådant avtal ges en skattelättnad.
10. Starta en nationell globaliseringskommission; ett nationellt tillväxtråd med arbetsmarknadens parter, företagare och forskare med inriktning på att skapa en gemensam bild av hur Sveriges konkurrenskraft ska stärkas ytterligare och hur forskning och utveckling ska kunna bidra till fler och bättre jobb i Sverige
Jag är dagligen i kontakt med människor som undrar hur det ska gå. Klarar vi jobben? Har svenska företag någon chans? Lönar det sig att plugga vidare? Hur ska det gå för barnen?
Svaret är att det går - men inte av sig självt. Sverige har bättre förutsättningar att klara den globala utmaningen än de flesta. Men då måste vi våga tro på framtiden - och oss själva. Och inse att varje dilemma också innebär nya möjligheter.
Den etniska mångfald som arbetsmarknaden i dag har så svårt att hantera ger oss möjligheter att öka såväl våra globala kontaktnät i industrin som arbetsutbudet och kompetensen i näringslivet.
Den internationaliserade ekonomin ställer verkligen det exportberoende Sverige inför ett antal avgörande utmaningar. Tydligare än någonsin märks att vi är en del i världsekonomin på samma villkor som alla andra, ingen avkrok med egna spelregler.
För att klara utmaningarna krävs ett bättre svenskt lagarbete. Sverige är ett för litet lag på världsarenan för att kunna avstå en gemensam massiv satsning för bättre konkurrenskraft och fler nya jobb.