När Långtidsutredningen presenterade sitt slutbetänkande nyligen var en av slutsatserna att politiken bör stimulera ett längre arbetsliv. Fler som deltar under längre tid i arbetslivet är en förutsättning för en god välfärd i vårt land.
Flera politiska partier har varit ute och deklarerat samma inriktning. Förslagen har varierat något men sammantaget har flertalet riktat in sig på möjlighet att arbeta längre. Kristdemokraternas arbetsgrupp för äldrepolitik föreslår nu fler åtgärder för att öka incitamenten för såväl arbetsgivare som arbetstagare.
Redan i dag kan vi se en ökad andel äldre som väljer att stanna till 67 års ålder i arbetslivet. I åldersgruppen 65-70-åringar var det exempelvis 71 000 som fortfarande arbetade under 2007. Vi kan med en ökad medellivslängd och bibehållen god hälsa också förvänta oss att fler kan och vill delta längre än tidigare.
Men vi menar i motsats till Barbro Westerholm och Birgitta Ohlsson (fp) - som på DN Debatt 31/10 inte vill ha någon pensionsålder alls i lagstiftningen - att den lagstadgade rätten att vara kvar i arbetslivet måste ha en gräns. Vårt förslag är 72 år.
Att fortsätta arbeta efter 65 års ålder är ett av de effektivare sätten att höja sin egen pension. Ju fler år vi arbetar desto större blir vår pension. Varje extra arbetsår efter 65 ger för de flesta knappt 10 procent högre allmän pension - för resten av livet.
Det som många som fyllt 60 år drömmer om är dock en möjlighet att successivt trappa ner sitt arbetsliv. Kanske jobba fyra dagar i veckan och ägna en dag åt fritidsintressen eller barnbarn.
Att stanna kvar i jobbet blir attraktivare för många om man kan minska sin arbetstid något. Därför föreslår kristdemokraterna en lagstadgad rätt att gå ned till deltid från 61 års ålder. Det är samma ålder som möjliggör att man kan lyfta sin pension, varför man kan kombinera detta på valfritt sätt.
Den som till exempel vid 63 års ålder lyfter sin pension och pensionerar sig till 25 procent, kommer att behöva arbeta till 67 års ålder, för att få samma pension som om han eller hon gått i pension helt vid 65 års ålder. Detta visar en beräkning som Riksdagens utredningstjänst och Försäkringskassan gjort.
Kristdemokraterna var först ut med att driva kravet på höjd pensionsålder för de pensionärer som vill arbeta längre och nu har även centerpartiet och folkpartiet uttryckt en sådan viljeinriktning i olika typer av utspel. Moderaterna och socialdemokraterna har varit mer avvaktande, men vi tycker oss ändå se en samstämmighet när det gäller höjd pensionsålder. Om fem partier är överens så finns all anledning att skrida till verket och inte låta frågan bero.
Kristdemokraternas äldregrupp föreslår också i sin nya rapport "Äldre i arbete" följande:
1. Individinriktad programverksamhet för personer 55+. När det blir tuffare på arbetsmarknaden blir det svårare för dem över 55 år att byta eller få nytt arbete. Vi vill därför ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att se till att individinriktad programverksamhet erbjuds till personer 55+ som vill byta arbete.
2. Förbättrat jobbskatteavdrag. Det dubbla jobbskatteavdraget för äldre har redan i nuvarande utformning uppmuntrat många att stanna kvar i arbetslivet lite längre. Vi vill att det ska gälla från samma dag man fyller 65 år; inte från det år man påbörjar som 65-åring.
3. Kompetensskatteavdrag. Ge både arbetstagare och arbetsgivare rätt till avdragsgilla avsättningar för att göra det möjligt för den enskilde att spara ihop till perioder av kompetensutveckling. Det stärker den äldres ställning på arbetsmarknaden.
4. Rätt till tjänstledighet. I dag finns en rätt att söka tjänstledighet för att studera och starta företag, men inte för att pröva annat arbete. Vi vill införa en lagstadgad rätt för alla över 55 år att pröva ett annat jobb; inte minst viktigt för dem med tunga arbetsuppgifter inom vård och omsorg.
5. Underlätta övergång till konsulttjänst. I exempelvis Japan är det vanligt att den som nått pensionsålder fortsätter som konsult på sin gamla arbetsplats. Vi vill ge alla över 55 år tillgång till seniorrådgivning i företagande så fler vågar att ta det här steget.
6. Inrätta ett äldrekompetenscentrum. I Norge finns ett centrum för seniorpolitik med regeringsuppdrag att arbeta för fler seniorer i arbetslivet. Bland annat får arbetsgivare hjälp att genomföra en aktiv seniorpolicy. Ett sådant vill vi se även i Sverige.
Om fler äldre stannar längre i arbetslivet har det vinster för både individ och samhälle. Rent ekonomiskt förstås, vilket vi redan belyst, men också av hälsofrämjande skäl. Den som har en meningsfull vardag håller sig friskare.
Gruppen 55+ borde också vara den mest intressanta för arbetsgivare att anställa ur erfarenhets- och kompetensperspektiv. Dagens moderna hjärnforskning visar nämligen att den vuxna friska människan har sin mest kreativa period mellan 55-75 års ålder. Detta är den del av livet då vi har det högsta antalet fungerande synapser i vår hjärna. Synapserna är de förbindelser mellan nervcellerna som hjärnan använder för att skicka signaler mellan nervceller och lagra information. Därför kommer antalet synapser att spegla vår förmåga till kreativitet, nytänkande och förmågan till syntes. Samtidigt finns i denna ålder också den mognad och erfarenhet som är en förutsättning för nydanande arbete.
Det är därför anmärkningsvärt att arbetsgivare i Sverige ogärna anställer personer som är 55 år och äldre, samtidigt som vi har en reell pensionsålder som är så låg som omkring 62 år. Arbetslivet går miste om en viktig resurs med värdefull erfarenhet och förmåga till kreativitet och nydanande.
För Sveriges framtida ekonomiska och innovativa utveckling är det viktigt att äldre kan fortsätta arbeta längre än i dag. Men då är det också nödvändigt att äldre får mer utrymme att själva laborera med en flexiblare pensionsålder, möjlighet att successivt trappa ner, möjlighet att byta jobb och att starta eget. Till detta räknar vi också med att arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar för att stärka incitamenten för ett längre deltagande i arbetslivet.
maria larsson