Bilden som medierna förmedlat till allmänheten av justitiekanslern Göran Lambertz utspel om "oskyldigt dömda" och rapporten "Felaktigt dömda", som han låtit en grupp under ledning av Hans-Gunnar Axberger ta fram, är gravt missvisande.

De allra flesta journalister som skrivit i ämnet har tacksamt anammat JK:s påståenden om justitiemord. En rad advokater har hakat på och anser sig ha fått ett auktoritativt stöd för sina egna uppfattningar om oskyldigt dömda klienter. En eljest seriös tidskrift som Riksdag & Departement skriver i en ledare att "bevisningen i Felaktigt dömda är tung, blytung som självsäkra åklagare brukar uttrycka det." (nr 32/2006).

Inget kunde vara mera felaktigt. I en artikel i Juridisk Tidskrift (nr 7/2006 sid 231 ff) har en av oss, Christian Diesen, redovisat en grundlig granskning av rapporten. Det konstateras att rapporten visserligen pekar på vissa utredningsbrister men är helt otjänlig som underlag för några slutsatser om bevisvärdering i dagens svenska brottmålsprocess.

Axberger, som själv är verksam inom området medierätt, menar på fullt allvar att en granskare inte behöver se bevisen själv eller kunna något om bevisteori för att avgöra om domstolarna gör rätt eller fel i sin bevisprövning. Som utvecklas i artikeln behöver man inte vara jurist, än mindre expert på bevisrätt, för att inse det förmätna i en sådan inställning.

I själva verket säger de i rapporten utvalda fallen, samtliga utom ett från 90-talet, föga om domstolarnas kvalitet i dag. Inte i något fall med fängelsedom, vare sig i rapporten eller i övrigt, har det under de senaste 15 åren blivit klarlagt att någon blivit oskyldigt dömd, om man med detta uttryck menar att det blivit klarlagt att något brott inte skett eller att någon annan förövat gärningen. Att ett antal personer under samma tid blivit friade efter resning beror på att nya omständigheter tillkommit som medfört att den dömdes skuld till det brott som åtalet avsåg inte längre kan anses vara ställd utom rimligt tvivel.

JK:s utspel och den spegling detta fått har, som riksåklagaren Fredrik Wersäll formulerade saken vid en av Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen anordnad debatt, lett till vad som kan vara en irreparabel skada för svenskt rättsväsende.

Den bild som JK ger allmänheten skapar associationer till USA och andra länder med jurysystem (och bara en instans), där man i många fall kunnat konstatera att personer blivit oskyldigt dömda (även till döden). Ser inte JK att han driver en opportunistisk rättspolitik och har lämnat sin funktion som grans-kare?

JK Göran Lambertz har gjort en rad allvarliga misstag. Han har blandat ihop sina roller som ämbetsman och privatperson, han har under det senaste året konsekvent uppvisat en överslätande syn på sexualbrott, han har gjort uttalanden som innefattat allvarliga anklagelser mot bestämda åklagare och domare för grav misskötsel av sina uppgifter, han har förklarat sig veta att personer är oskyldiga till brott och gjort svepande utfästelser om kommande ingripanden mot dem som föranlett dessa justitiemord" - för att nu senast på DN:s debattsida meddela svenska folket att han ändrat sig i ett fall: "Jag tror inte längre att Quick är oskyldig till mordet på Johan Asplund" (3/12).

Några dagar tidigare hade samme Lambertz till Svenska Dagbladets reporter uttalat: "Utredningen visar att Thomas Quick har lurat åklagare och polis att det är han som begått morden. Och de har i sin tur anpassat mordutredningarna i tron att det är han som är mördaren" (SvD 21/11).

Men Lambertz skadar inte bara rättsväsendet och tilltron till JK-ämbetet. Han talar ju om människor av kött och blod. Om brottsoffer, deras närmaste, om dömda personer och om åklagare och domare som arbetar seriöst och under ämbetsansvar. Ingen av dessa personer har möjlighet att försvara sig mot JK:s rallarsvingar. Deras rättssäkerhet är allvarligt skadad.

JK har framför allt försvårat den redan så känsliga uppgift som rättsväsendet har att skydda barn. Han har, konstaterade RÅ i ovan nämnda debatt, genom sitt agerande sänt en signal till alla barn som utsatts för sexuella övergrepp: Anmäl inte, du blir ändå inte trodd!

JK:s uppgift är att granska att svenska ämbetsmän efterlever lagar och andra författningar och i övrigt fullgör sina åligganden. I detta kan sägas ligga den granskade personens lämplighet för sitt ämbete. Denna JK:s­
granskningsuppgift förutsätter seriositet, gott omdöme och förmåga att motstå varje slag av påverkan.

En person som beskyller domstolarna för justitiemord, eller - som i fallet Quick - först gör detta utan att ha granskat bevisen och strax därpå tar tillbaka och påstår motsatsen, är knappast lämplig att vara justitiekansler.

CHRISTIAN DIESEN
Professor i processrätt vid Stockholms universitet
MADELEINE LEIJONHUFVUD
Professor i straffrätt vid Stockholms universitet
INGER NYSTRÖM
F d ledamot av Högsta domstolen.