Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Lambertz tio punkter är prövade och motbevisade”

Saknar bevisvärde. Göran Lambertz har lyft fram tio punkter som han anser tala för att Thomas Quick (Sture Bergwall) är skyldig till några av de mord han dömts för. Men Lambertz samtliga uppgifter har nogsamt prövats och motbevisats, skriver Thomas Olsson, Mattias Göransson och Jenny Küttim.

Redan förra veckan listade Göran Lambertz fem uppgifter på DN Debatt som påstods tala för att Sture Bergwall/Thomas Quick begått några av de mord han dömts för. Det märkliga var att samtliga redan var analyserade och prövade av de hovrätter som beviljat Bergwall resning. Samtliga ansågs sakna bevisvärde.

I går återkom Göran Lambertz med fem nya punkter. Även dessa har nogsamt prövats och motbevisats. Då Göran Lambertz i sin nya inlaga inte låtsas om de motbelägg han delgavs efter den förra, redogör vi här för de faktiska förhållandena bakom samtliga tio punkter:

1. Thomas Quick sade att en låst vägbom på väg in till Örjeskogen, där han påstod sig ha styckat Therese Johannesen, var öppen vid tillfället. Ett kraftföretag meddelade att så kan ha varit fallet.
Ovannämnda skog utsattes för den största brottsplatsundersökningen i Skandinaviens historia, utan att man fann några likrester. Inget tyder alltså ens på att skogen är en brottsplats. Sant är att Quick vid ett vallningsförhör 960426 uppmärksammades på den låsta bom som utredarnas bilkaravan måste passera, och att han då sade ”det var inga problem att passera den”. Ett naturligt yttrande, eftersom alternativet var att erkänna att han hittat på alltihop.

2. Thomas Quick berättade om en liten såg han använt för att stycka Therese, en såg som utredarna sedan fann.
I ett förhör den 11 maj 1996 uppgav Quick att han använt en kniv, en såg och en hammare, som han tog med sig från platsen. Den 20 maj 1997 ändrade Quick sina uppgifter till att något verktyg kunde finnas kvar. När polisen den 21 maj lyckades finna ett bågfilsblad i skogen förhördes Quick på nytt, och den 11 juni 1997 ändrade han sina uppgifter till att det funnits två sågar vid tillfället – men ”ingen av de han beskriver är ett bågfilsblad”, för att citera åklagarmyndighetens utredare Kjell Åke Wendt.

3. När Thomas Quick ombads styrka att han var på plats när Johan Asplund försvann, berättade han om en pojke vid ett grannhus med en stickad tröja i ett karaktäristiskt mönster.
Chefsåklagare Jonas Almström: ”Redan omständigheten att Quick just vid det aktuella tillfället med sin försvarare skulle ha återkallat ett detaljrikt minne (…) stämmer till eftertanke. Varför fanns inte Quicks minne kring alla dessa detaljer vid tidpunkten då han började erkänna, och varför hade de inte kommit tillbaka till honom tidigare under den nära sju år långa utredningen?” Enligt de uppgifter pojken lämnade i direkt anslutning till Johans försvinnande bar han dessutom andra kläder.

4. Vid polisförhör beskrev Thomas Quick ett märke på Johans kropp, en uppgift som bekräftades av hans mamma.
Thomas Quick gissade att Johan Asplund hade ett operationsärr på magen. Förhörsledaren Seppo Penttinen vände sig till mamman, som sa att Johan hade ett födelsemärke på höger skinka. Överåklagare Björn Ericson: ”Det framgick av förhöret att förhörsledaren var tveksam till uppgiften om ärret och förhörsledaren gav också ett förslag till Quick vad det annars kunde vara, nämligen ett födelsemärke. (…) Genom ledande frågor förflyttade Quick nu hudåkomman till ryggsidan.”

5. I samband med vallning i Norge angående mordet på en 17-årig flicka pekade Quick till utredarnas överraskning ut fyndplatsen för ett annat mord.
I verkligheten hade de norska och svenska utredarna sedan länge kopplat samman dessa båda mord; den ”unga norska kvinnan” var till och med namngiven som potentiellt Quickoffer i dagspressen tio månader före vallningen. Dessutom visar den oredigerade vallningsvideon att Quick inte pekar ut hennes mordplats.

6. I Örjeskogen återfanns en inristning i en björk, som ansågs motsvara Thomas Quicks beskrivning.
I samtal den 3 juni 1996 med minnesexperten Sven Åke Christianson påstod Quick att han med kniv ristat in en symbol liknande ett ”snett liggande y”. Fyra månader senare fann man på en helt annan plats en helt annan symbol, utförd med yxa. Överåklagare Björn Ericson: ”Han uppgav också att björkstammen var grov som ett människolår. Den omhändertagna björken hade 1996 en diameter på 10 cm.” Och som sagt: inget tyder på att denna skog ens var en brottsplats.

7. Thomas Quick berättade om en ärrbildning på Therese Johannesen, som vid kontroll visade sig ha eksem.
Extra åklagare Olle Sohlberg: ”Under förundersökningen har Quick vid ett tillfälle nämnt att Therese haft en mindre ärrbildning på högra armen. Vid ett därefter hållet förhör några månader senare har Quick på en delvis ledande fråga från förhörsledaren inte kunnat erinra sig att han tidigare talat om ärrbildning. Vid ett ytterligare förhör har Quick uppgett att Therese haft en flammighet på ovansidan av båda armarna. Bevisvärdet av Quicks i tingsrätten lämnande uppgift om eksem blir mot ovan angivna bakgrund mindre än vad tingsrätten kommit fram till.”

8. Om platsen för Johans försvinnande sade Quick att han hört ett ljud som från en dieselmotor, ett ljud utredarna ansåg stämde överens med ljudet från en närliggande fläkt.
Chefsåklagare Jonas Almström: ”Det hela grusas och fördunklas emellertid av att SB vid fler tillfällen efter händelsen besökt området, dels inom ramen för terapin dels vid vallning i området.”

9. Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) hittade blod på insidan av Yenon Levis undertröja. Thomas Quick berättade att han efter mordet hade smekt dennes kropp innanför kläderna.
Chefsåklagare Björn Ericson: ”Behåringen på magen var så riklig att det enligt Sture Bergwalls upplevelse var sexuellt avtändande. Detta med behåringen återkommer han till vid flera tillfällen. (…) Tillsammans med de bilder som finns i förundersökningsprotokollet (…) får man bilden av att YL helt saknar behåring på såväl bröst som mage.”

10. Gry Storvik hade enligt rättsläkarutlåtandet kräkts i samband med att hon dödades. Detta kände inte förhörsledaren till när Quick nämnde det.
I ett förhör den 14 oktober 1999 erkänner journalisten Kåre Hunstad att han försett Quick med uppgiften i mars 1998: ”Vittnet säger att han under denna intervju med TQ råkade försäga sig. (…) Namnet Gry Storvik hade inte nämnts av TQ innan vittnet frågade om det.”

Chefsåklagare Björn Ericson summerade för övrigt arbetet med resningsärendena så här: ”I själva verket har jag under mina drygt 30 år som åklagare aldrig stött på något liknande. I dag har jag svårt att föreställa mig att man skulle tillåta att ett mål handlades på det här viset.”

Nu är Lambertz svaret skyldig: Vilket resningsärende är feldömt?

Thomas Olsson, Sture Bergwalls advokat
Mattias Göransson, redaktör för ”Fallet Thomas Quick – att skapa en seriemördare”
Jenny Küttim, researcher och faktagranskare för ”Fallet Thomas Quick – att skapa en seriemördare”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.