REPLIK.
Göran Hägglund, lämna de fyndiga retoriska tricken om verklighetens folk, köksbord och politikens gränser på läktaren och kom med i matchen! Du är varmt välkommen till oss på planen, skriver Ulf Bjereld och Marie Demker i en replik.
Nej, Göran Hägglund (DN.se/debatt 15/4), vi förespråkar inte ”mer politik” i samhället. Politiken finns där redan, du måste bara öppna ögonen och se den. Ingen kommer undan politiken. I stället för att diskutera en obefintlig väg ”udenom” politiken så måste debatten kretsa kring vilken politik det är som skall föras.
Vi bejakar individualiseringen av vårt samhälle. Vi tror att den frihet för enskilda människor som de senaste decennierna fört med sig är något gott i sig. Men vi ser en risk i att vi likt fisken tar vattnet vi simmar i – samhällsgemenskapen – för given. Vi tror inte att samhällsgemenskapens grundläggande enhet är familjen. Vi tror i stället att den enskilde medborgaren är varje gott samhälles grundsten. Att i dag göra familjen och köksbordet till samhällets centrum är att förflytta makten till en krets där individen alltid har en underordnad ställning – det är i att politisera familjen. Låt i stället familjen vara det den kan vara – en god, kärleksfull och fostrande relationsenhet. Inte en förhandlings- och maktarena.
Vi efterfrågar en bred diskussion om medborgarens roll i vårt samhälle och om hur vi med hjälp av en återupprättad medborgerlig offentlighet kan föra samman en synnerligen livlig rörelse inom civilsamhället – det politiska - med politikens traditionella institutioner och ramar. Där tror vi att de politiska partierna har ett särskilt ansvar att släppa kontrollen och genom kreativitet och öppenhet gentemot nya arbetsformer bidra till en gemensam medborgerlig offentlighet. Vi tror att allt tal om köksbord och politikens gränser är återvändsgränder, idéer som utlämnar medborgaren åt ett kundperspektiv på samhället.
De politiker vi valt kan inte abdikera från sitt ansvar. De liksom alla andra medborgare måste i en individualiserad tid utveckla en inre moralisk kompass, en dygdetisk hållning, för att bibehålla samhällsgemenskapens positiva gravitationskrafter.
Så, Göran Hägglund, lämna de fyndiga retoriska tricken om verklighetens folk, köksbord och politikens gränser på läktaren och kom med i matchen! Du är varmt välkommen till oss på planen.
Ulf Bjereld
Marie Demker