DN Debatt

”Låt arbetsgivare och butiker betala för kollektivtrafiken”

Varje automatspärr kostar en kvarts miljon kronor. ”Vi slösar bort en miljard som skulle kunna skapa mer kollektivtrafik och bättre service”, skriver Leif Pagrotsky.
Varje automatspärr kostar en kvarts miljon kronor. ”Vi slösar bort en miljard som skulle kunna skapa mer kollektivtrafik och bättre service”, skriver Leif Pagrotsky. Foto: Thomas Karlsson

Avskaffa biljetterna. Kollektivtrafik i en storstad är lika nödvändigt som hiss i ett ­höghus. Precis som hissen så bör kollektivtrafiken betalas gemensamt. Det skulle spara miljarder och ge stora vinster i restider och tillgänglighet. Med min tredelade ­paketlösning kan Stockholm avskaffa det dyra biljettsystemet, skriver Leif Pagrotsky.

Hur ska stockholmarna betala för sin kollektivtrafik? Den eviga diskussionen om betalningssystemet i Stockholms kollektivtrafik har blossat upp igen. Ena stunden är spärrarna i tunnelbanan för långsamma, nästa för snabba. Aldrig lagom. Dessutom är biljettpriserna, som DN påpekar på ledarplats den 21 april, så krångliga att man undrar om syftet är att alla utan månadskort ska skrämmas bort.

Kollektivtrafiken i Stockholms län kostar drygt 13 miljarder kronor att driva. Av detta betalar stockholmarna 7 miljarder kronor genom landstingsskatten. Ungefär lika mycket betalar de som använder kollektivtrafiken genom att de måste betala för att åka.

En miljard går bort i biljettadministration, samtidigt som systemet upplevs som krångligt och tjänsterna som dyra. Vi slösar bort en miljard som skulle kunna skapa mer kollektivtrafik och bättre service.


Författaren av debattartikeln Leif Pagrotsky. Foto: Alexander Mahmoud

Kollektivtrafik är lika självklart nödvändig för en storstad som hiss är i höghus. Jag har aldrig sett särskilda avgifter med spärrar, vakter och kontrollanter för hissar utan deras kostnader tas ut smidigt på hyran för alla i huset, även av de i bottenvåningen eller de som använder trappan. Den som föreslår något annat skulle bli utskrattad. Så borde det vara också i Stockholm.

Ändå har utvecklingen gått åt motsatt håll. En allt större del av kostnaderna bärs av resenärerna och en allt mindre del bärs av de som väljer andra färdsätt. Så sent som i början av 1990-talet betalade resenärerna 30 procent av kostnaderna, mot ca 50 procent de senaste åren.

Det är dyrt att ta betalt. 100 tunnelbanestationer skall vara bemannade från klockan 5 på morgonen till klockan 1 på natten, de flesta stationer med flera personer, 20 timmar per dag, sju dagar i veckan alla årets veckor. Därtill kommer 53 pendeltågsstationer. Varje automatspärr kostar 250 000 kr. De flesta betalar sina resor i kiosker och butiker, det kostar ett par hundra miljoner av biljettintäkterna i ersättning.

Dessutom drabbas effektiviteten. Alla bussar måste ägna tid vid varje hållplats åt att passagerarna måste gå på en och en vid en enda dörr för att sköta sin betalning i tur och ordning inför chaufförens vakande öga. Det tar dyr tid för bussen och föraren samtidigt som restiden för resenärerna förlängs.

Systemet har också blivit extremt krångligt och ogästvänligt för de som inte åker ofta, till exempel turister. Att för en turist betala för en bussresa kräver nästan särskild utbildning eftersom det inte längre går att betala ombord. Karta och kompass räcker inte eftersom det är svårt för besökare att veta var man skall leta efter bussbiljetter. Motsatsen till vad en turiststad behöver.

Hur man än vänder sig är det stockholmarna själva som måste betala för sin kollektivtrafik. Men mycket vore vunnet om det gick att hitta ett enklare och billigare sätt i stället för dagens krångliga och dyra system.

Enklast vore att helt ersätta avgiften med landstingsskatten. Stockholmarnas inkomster och levnadsstandard skulle inte påverkas, samma belopp som de skulle förlora på skattehöjningen skulle de spara på avgiften. Jämfört med i dag skulle de stockholmare som åker med SL tjäna och övriga förlora, men den skattehöjning som behövs skulle kosta den enskilde mindre än månadskortet gör i dag. Här ser vi alltså en skattehöjning som teoretiskt sett skulle öka incitamenten till arbete.

Jag bedömer trots detta skattevägen som politiskt mindre framkomlig, inte minst på grund av de ojämlikheter som ränteavdragen bidrar till mellan de som hyr och de som äger sin bostad. Fler finansieringskällor behövs därför om det skall vara möjligt att avskaffa biljettsystemet. Ett alternativ till dagens system skulle kunna se ut så här, en paketlösning med tre delar:

De flesta resorna är resor till och från jobb, resor som ju är nödvändiga om arbete skall kunna utföras. Kostnaderna för resorna är inbakade i arbetsgivarnas kostnader för sin verksamhet via lönen. De betalas ut till de anställda som i sin tur betalar hela beloppet till SL först genom sin landstingsskatt som dras direkt på lönen och därefter varje månad via månadskortet. Det är en onödigt krånglig och fördyrande omväg. I stället kan arbetsgivarna i Stockholms län betala direkt utan omvägar genom en arbetsgivaravgift på 0,75 procent av lönen. Det skulle täcka hälften av finansieringen, cirka 3,5 miljarder kronor. Regionalt differentierade arbetsgivaravgifter har använts i andra sammanhang och visat sig fungera.

Centrala lägen skulle bli mer attraktiva för arbetsplatser och butiker om resorna blir billigare. Ett bidrag till finansieringen därifrån är naturligt. En låg skatt på 4 procent på hyran på kommersiella lokaler innanför tullarna skulle bidra med en miljard kronor till finansieringen. Det skulle i någon mån stimulera efterfrågan i mindre centrala lägen och lindra trycket på innerstaden. Fastighetsmarknaden är känslig och störningar kan få stora konsekvenser, ändringar måste ske försiktigt, gradvis och med ordentlig framförhållning. Förslaget skulle leda till något högre hyror och obetydligt högre priser i butikerna i innerstaden. En hyreshöjning på 4 procent fördelad på till exempel fem år skall jämföras med den hyreshöjning på 50 procent som ägt rum de senaste 10 åren.

En mindre höjning av landstingsskatten på 50 öre skulle fylla upp återstående behov av finansiering, cirka 2,5 miljarder kronor.

 

De förändringar jag föreslår skulle drastiskt minska de administrativa kostnaderna men ändå finansiera kollektivtrafiken fullt ut. Det värsta som kan hända är att fler börjar åka kollektivt, men då har vi en miljard kronor över som kan användas till fler turer och bättre service.

Fördjupning. Biljettpriset i kollektivtrafiken

Strid om SL-kortet. Socialdemokraterna och Miljöpartiet motsätter sig bestämt en taxehöjning. Läs artikeln

Alliansen vill chockhöja SL-kortet. Allianspartierna vill höja SL:s månadskort med 110 kronor till 900 kronor i månaden. Läs artikeln

Läs mer. DN Debatt