I våra kommuner har vi sett en växande efterfrågan på förskoleverksamhet och vi har prioriterat utbyggnader för att säkerställa att alla barn får plats. En förskola av hög kvalitet är en förutsättning för att föräldrar ska kunna gå till arbetet och känna sig trygga över att deras barn kan utvecklas i en förskola som fungerar mycket väl.

Vi ser i olika mätningar att föräldrar generellt sett är mycket nöjda med verksamheterna, vilket är glädjande, men kvaliteten måste säkerställas och utvecklas vidare. För att lyckas med detta måste vi inte bara titta på förskolans pedagogiska innehåll utan också se över fördelningen av kostnaderna.

Det finns en möjlighet att öka kvaliteten i förskolan trots att vi befinner oss i en ekonomiskt påfrestande tid. Det är inte rimligt att kommunerna tvingas skära ner på verksamheter samtidigt som ett stort antal föräldrar bara betalar en bråkdel i avgift.

Förskolan har en mycket viktig pedagogisk uppgift. Här läggs grunderna till att barnen ska kunna läsa, skriva och räkna. För att lyckas med våra högt ställda mål måste vi ha en personal som är pedagogiskt utbildad och en personaltäthet som möjliggör den kvalitet både vi, personal och föräldrar vill se. Det kommer också en ny läroplan som förtydligar kunskapskravet, och vi vill kunna förverkliga detta viktiga uppdrag.

Flera av de diskussioner vi för med föräldrar handlar om barngruppernas storlek och personaltätheten. Den ekonomiska situationen innebär en stor risk för att kommunerna inte klarar att leva upp till vår höga ambitionsnivå eftersom de ekonomiska förutsättningarna försämrats i spåren av den ekonomiska nedgången.

Sveriges Kommuner och landsting (SKL) har i februari 2008 låtit Synovate göra en undersökning om välfärdens finansiering. Denna undersökning visar att 65 procent av personer i ålder 30–44 år svarar ja absolut, eller ja kanske på frågan om de är villiga att betala en högre avgift för att få högre kvalitet när det gäller barnomsorgen.

Värt att notera är att föräldrar i dag, på grund av maxtaxan, enbart betalar en mindre del av vad en förskoleplats egentligen kostar. Med tanke på att taket i maxtaxan inte räknas upp med index, sjunker den andelen för varje år. 2001 betalade föräldrarna cirka 28 procent av kostnaderna. Sedan dess har, på grund av det fasta taket i maxtaxan, finansieringsgraden sjunkit till runt 10 procent.

Tankesmedjan Timbro har i april släppt en rapport som visar på hur föräldrar uppfattar kostnaderna för förskoleverksamheten. Kommunerna avsätter mellan 80 000 och 100 000 kronor per barn och år till förskoleverksamhet. Detta gör en månadskostnad på mellan 7 500 och 9 500 kronor. I en undersökning som Timbro genomfört under november 2008 visade det sig att föräldrar kraftigt underskattar kostnaden för barnomsorgen och att endast 12 procent av föräldrarna är medvetna om den faktiska totalkostnaden.

I sammanhanget är det viktigt att påminna om att av Sveriges alla 1–5-åringar är mönstret att cirka 50 procent av alla ettåringar är inskriva och cirka 98 procent av alla femåringar. Skillnaderna mellan större och mindre kommuner är endast några enstaka procent.

Konsekvensen blir att maxtaxan bakbinder kommunerna eftersom det endast är genom tillskott av skattemedel som vi kan höja kvaliteten.

Vi begär nu att regeringen ser över tak och procentsatser i maxtaxans regelverk för att ge oss mer pengar att satsa på våra förskolor. En sådan förändring kostar inte staten någonting – och pengarna skulle då komma från föräldrarna som också efterfrågar en barnomsorg av hög kvalitet.

 Vi skulle behöva ett större mått av flexibilitet inom maxtaxans ram där en möjlighet att ta ut högre avgifter skulle kunna ge oss möjlighet att till exempel tidsdifferentiera avgiften.

Till detta kommer också ett ökande krav från föräldrar att även kunna erbjuda barnomsorg under andra tider än vad som uppfattas som normal kontorstid. En högre grad av självfinansiering skulle kunna ge oss möjlighet att bättre tillmötesgå önskemål och tillgodose behov.

Samtidigt måste subventionsgraden även fortsättningsvis vara hög. Avgiften till förskolan får inte bli så hög att det inte lönar sig att arbeta. Vi anser dock att vi befinner oss långt från den risken även om vi genomför en viss höjning av avgiften. För föräldrar är det minst lika viktigt att barnen har en trygg och utvecklande förskola, som frågor som rör ekonomin för att de ska välja att ta ett arbete.

Som ett exempel skulle en höjning av taket på maxtaxan från 3 till 4 procent av inkomster upp till 42 000 kronor per månad (motsvarar en maxavgift på 1 680 kronor per månad mot nuvarande 1 260 kronor) innebära att exempelvis förskoleverksamheten i Sollentuna skulle tillföras hela 17 miljoner kronor, vilket skulle innebära en ökning av ersättningen till Sollentunas förskolor med 5 procent. För Täby betyder förändringen 18 miljoner, för Tyresö 12 miljoner, för Danderyd 6 miljoner, för Nacka 16 miljoner och för Lidingö 10 miljoner.

Maria Stockhaus (M) kommunalråd i Sollentuna

Berit Assarsson (M) kommunstyrelsens ordförande i Tyresö

Gunnar Oom (M) kommunstyrelsens ordförande i Danderyd

Paul Lindquist (M) kommunstyrelsens ordförande i Lidingö

Mats Fält (M) kommunalråd i Tyresö

Sofia Paulsson (M) kommunalråd i Täby

Magnus Bergman (M) ordförande i utbildningsnämnden, Nacka