Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Låt inte kärnkraftsbolagen betala för lite för avfallet”

Förra året fattade Eon och Vattenfall beslut om att stänga några kärnkraftreaktorer tidigare än planerat. På bilden Oskarshamns kärnkraftverk som ägs av Eon och Fortum.
Förra året fattade Eon och Vattenfall beslut om att stänga några kärnkraftreaktorer tidigare än planerat. På bilden Oskarshamns kärnkraftverk som ägs av Eon och Fortum. Foto: Björn Wanhatalo

Slutförvaringen. Svenska kärnkraftsproducenter betalar för hanteringen av avfallet genom en avgift. Men systemet går med underskott och skattebetalarna riskerar att få betala slutnotan. Regeringen måste stå emot industrins krav och inte subventionera kärnkraften genom att ta ut för låga avgifter, skriver Göran Finnveden, professor på KTH.

Den 7/1 gick Vattenfall ut och meddelade att lönsamheten i de befintliga kärnkraftverken är hotad. Industrin pekar på höjningen av effektskatten på 1 öre per kWh som en orsak. Men kärnavfallsavgiften har höjts mycket mer och kommer att behöva höjas igen.

En förutsättning för kärnkraften är att industrin ska ansvara för ett säkert förvar av det radioaktiva avfallet. För att täcka kostnaderna för avfallshanteringen tas en avgift ut i förhållande till producerad el. Avgiften bestäms av regeringen efter förslag från Strålskyddsmyndigheten (SSM). De avsatta medlen (cirka 60 miljarder kronor) förvaltas av Kärnavfallsfonden (KAF).

Avgiften var under många år cirka 1 öre per kWh. Systemet som helhet har dock länge gått med underskott. Detta ledde till att den förra regeringen höjde avgiften till cirka 2 öre per kWh från 2012. Strålskyddsmyndigheten hade dock föreslagit att höjningen skulle vara cirka 3 öre per kWh. Inte helt förvånande fortsatte systemet därför att gå med underskott. Den nuvarande regeringen höjde avgiften till cirka 4 öre per kWh enligt ett förslag från SSM. Ett problem var dock att SSM:s förslag presenterades i början av 2014 men regeringens beslut kom i slutet av samma år och började gälla från 2015. Under denna tid hade underskottet vuxit så egentligen hade avgiften behövt vara cirka 5 öre per kWh när 2015 började.

Under förra året fattade Eon och Vattenfall beslut om att stänga några kärnkraftreaktorer tidigare än planerat. Det innebär att de fasta kostnaderna för kärnavfallshanteringen behöver fördelas på en mindre mängd elenergi och avgifterna behöver därför höjas. För att upprätthålla balans i finansieringssystemet bedömer SSM att avgiften för Oskarshamn behöver höjas från 4,1 till 6,7 öre per kWh och för Ringhals från 4,2 till 5,5 öre per kWh.

Det finns dock en tydlig risk att SSM:s beräkningar är underskattningar av de faktiska kostnaderna. SSM:s förslag baserar sig på beräkningar som görs av SKB (Svensk kärnbränslehantering) som är industrins bolag för att hantera kärnkraftens avfall. Dessa beräkningar har kritiserats av SSM men också av Konjunkturinstitutet och oberoende forskare. Kritiken handlar bland annat om att det saknas teoretiskt och empiriskt stöd för en del av de metodval som SKB gör och att man inte presenterar en trovärdig bild av osäkerheterna. Osäkerheterna i kostnadsberäkningarna illustreras också av att kostnaderna som presenterades 2013 är 57 procent högre än de som presenterades 2007. Det finns inte heller något tillstånd för slutförvaring av det högaktiva avfallet ännu. Beroende på villkoren kan därför kostnaderna öka ytterligare.

Ett annat problem är att industrin i cirka tio års tid har producerat mindre kärnkraftsel än man sagt. Denna systematiska överskattning av produktionen leder också till att kärnavfallsavgifterna är för låga och inte täcker kostnaderna.

 

Kärnavfallsfondens tillgångar utgör ett verktyg som skulle kunna användas för att ställa om Sverige mot ett mer klimatsmart och hållbart samhälle.

 

Hanteringen av avfallet är ett långsiktigt projekt och prognoser om framtida kostnader, räntor och avkastning på placeringar spelar därmed en stor roll. När SSM gör sina beräkningar utgår man inte från långsiktiga marknadsräntor för perioder som är längre än tio år. Man antar i stället att den långsiktiga avkastningen efter 20 år blir 2 procent per år trots att dagens långsiktiga räntor är betydligt lägre. Om marknaden har rätt och avkastningen blir lägre så blir underskottet ännu större.

Antagandet om den långsiktiga räntan bygger i sin tur på ett antagande om en långsiktig ekonomisk tillväxt i samhället. Flera faktorer pekar dock på att denna tillväxt kan komma att bli avtagande. Exempelvis räknar OECD i sina långsiktiga scenarier med en avtagande tillväxt. Klimatförändringar och andra miljöhot förväntas också leda till en minskad tillväxt. Detta illustrerar de stora osäkerheter som finns i långsiktiga prognoser om avkastning på KAF:s placeringar.

Förutom avgifterna behöver kärnkraftsindustrin även ställa säkerheter till förfogande om KAF:s tillgångar inte skulle räcka. Även storleken på säkerheterna bestäms av regeringen efter förslag från SSM. Men i detta fall har regeringen inte följt SSM:s förslag utan valt en lägre nivå på säkerheterna. Detta innebär en ökad risk för att staten och ytterst skattebetalarna får betala slutnotan. Att regeringen inte kräver de säkerheter som behövs innebär en indirekt subvention av kärnkraften.

I vår kommer regeringen att presentera en proposition om finansieringssystemet för kärnavfallet. I dagsläget får KAF placera i svenska statsobligationer och säkerställda bostadsobligationer. Det finns förslag om att KAF ska få bredda sina placeringsmöjligheter för att öka avkastningen. Detta skulle dock öka riskerna i systemet och i så fall är det viktigt att man också höjer kraven på säkerheterna. Eftersom regeringen hittills inte riktigt klarat av att göra det bör man vara försiktig med att höja risknivån.

Samtidigt utgör KAF:s tillgångar ett verktyg som skulle kunna användas för att ställa om Sverige mot ett mer klimatsmart och hållbart samhälle. Eftersom KAF:s medel ska användas långt fram i tiden bör fondens tillgångar placeras långsiktigt för att minska riskerna i hela systemet. Det innebär också en möjlighet till en högre avkastning eftersom långsiktiga placeringar normalt sett ger högre avkastning än kortsiktiga. Om man ser systemet i ett helhetsperspektiv så ger därför långsiktiga placeringar både minskade risker och högre avkastning.

KAF är en unik aktör på marknaden och det skulle man kunna utnyttja. Om KAF får möjlighet att placera i långa gröna obligationer eller liknande tillgångar som ges ut av staten och privata aktörer och samtidigt får krav på sig att minska riskerna i finansieringssystemet i ett helhetsperspektiv och regeringen ändrar reglerna för säkerheterna så skulle man kunna skapa en win-win-win-situation. Fonden får bättre avkastning, riskerna minskar och KAF:s medel används för en omställning till ett hållbart samhälle.

Sverige har ett system för finansiering av kärnavfallshanteringen som vi kan vara stolta över. Principen att kärnkraftsproducenterna ska betala för hanteringen av avfallet är värd att slå vakt om. Samtidigt är det så att om systemet fallerar måste staten ta ett sista ansvar.

Kärnavfallsavgifterna har höjts kraftigt och kommer att behöva höjas ytterligare. Det vet kärnkraftsindustrin och det är antagligen ett av skälen till att man ser problem med kärnkraftens lönsamhet. Det är nu viktigt att regeringen kan stå emot industrins krav och inte subventionera kärnkraften genom att ta ut för låga avgifter eller säkerheter. Samtidigt finns möjligheter att öka avkastningen i KAF genom att utnyttja avsatta medel för långsiktiga placeringar för ett hållbart samhälle.

DN Debatt. 19 januari

Debattartikeln
Göran Finnveden, professor på KTH:
”Låt inte kärnkraftsbolagen betala för lite för avfallet”

Replik
Ann Porelius, Svensk kärnbränslehantering AB:
”Systemet för finansiering av kärnavfall är robust”

Slutreplik
Göran Finnveden, professor på KTH:
”Underskottet för kärnkraften fortsätter att öka”

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.