Inom delar av arbetarrörelsen pågår omfattande aktiviteter för att pressa Socialdemokraterna att möta väljarna 2014 med ett förbud mot vinster i välfärden i valprogrammet. Debatten är långtifrån ny. Under större delen av mitt liv som aktiv socialdemokrat har jag samtidigt på olika sätt varit engagerad i privata välfärdsföretag som Hasselakollektivet, Kunskapsskolan och utbildningskoncernen AcadeMedia. Vid ett otal tillfällen har jag mött kritiska frågor om vinstintresset verkligen går att förena med allmänintresset och med det slags generella fördelningspolitik som präglar vårt välfärdssamhälle?
Mitt svar var och är: Jo, det går alldeles utmärkt. Vilket är ett svar som i allt väsentligt också har varit socialdemokratins.
Skulle S – mot förmodan – nu hamna i en vinstförbjudande position så tror jag inte att de vinstdrivande verksamheterna och deras hundratusentals brukare/kunder kommer att påverkas nämnvärt. Däremot är risken stor att socialdemokratin går en hemsk valrörelse till mötes. ”Vinstvalet 2014” skulle kunna komma att adderas till Kosackvalet 1928 och Löntagarfondsvalet 1976. När socialdemokratin gör häftiga vänstergirar på folkfrämmande och osaklig grund så går det kort sagt illa.
Argumenten för att förbjuda vinst i välfärden är faktiskt bara begripliga ur ett moralideologiskt perspektiv. Tankekedjan startar i det klassiskt doktrinära antagandet att någons vinst är någon annans förlust. Typ att vinsten i ett utbildningsföretag betalas av okunniga och obehöriga elever och att vinsten i ett vårdföretag orsakar kvalitetsförluster för vårdtagarna. För dessa antaganden finns det emellertid ingen erkänd och saklig grund.
I de statliga utvärderingar och granskningar som hittills gjorts av bland annat Socialstyrelsen, Skolverket och SNS finns inga belägg för att just vinstdrivande verksamheter skulle utmärkas av undermålig kvalitet och/eller att de på annat sätt skulle utarma välfärdsstaten ekonomiskt.
LO-kongressens ombud beslutade tidigare i somras att LO ska verka för att en ”non profit-princip ska gälla inom vård, skola och omsorg”. Det var en motion från LO:s medlemsförbund Handels som låg bakom LO-kongressens beslut. I motionen görs det tydligt och klart att den knappa femtedel av välfärdsverksamheterna som har andra huvudmän än kommuner och landsting ska stoppas från att bedriva vinstdrivande verksamhet. Vilket på sista raden betyder att alla skolor, vårdcentraler och omsorgsboenden som har en privat huvudman av något slag kommer att tvingas slå igen.
LO har nu tillsatt en utredning som redan i december i år ska lämna sina förslag till hur kongressens beslut ska drivas vidare. I en av den antagna motionens att-satser sägs ”att LO genom sin samhällspolitiska påverkan ska försöka förmå socialdemokraterna att anamma den politiska inriktning som här beslutas”.
Socialdemokraterna har kongress i april 2013. Det är därför utredarna i LO bara får ett knappt halvår på sig att utreda den väldiga samhällsomvandling som LO vill ha. Det är på S-kongressen som partiet ska följa LO och säga nej till vinster. Så är det i vart fall tänkt. Jag hoppas att andra tänker klokare och bättre.
Förhoppningsvis blir det ett liknande utfall som 1990. Jag var då ombud på mitt livs första socialdemokratiska partikongress. Den gången hade Handels lanserat och lobbat hårt för en motion där det krävdes att S skulle förbjuda söndagsöppna butiker. Partiledningen var skärrad. Efter en hård och stimulerande debatt där även jag deltog efter fattig förmåga, avvisade kongressen kravet om förbud för söndagsöppet.
Jag minns inte nu Handels argument för sitt förbudskrav. Men de var säkert hedervärda på många sätt. I relation till den skada som S skulle ha lidit – helt ur takt med tiden – var det dock riktigt att motionen föll.
Moralideologiska antaganden har givetvis sin plats att fylla i den politiska debatten. I mina ögon är dock sådana antaganden solklart undermåliga som styrinstrument för en realistisk och framtidssugen socialdemokrati.
Det finns gott om angelägna och konkreta uppgifter för S i välfärdssektorn. Några exempel: De stora skillnader som finns mellan verksamheter som under- respektive högpresterar är i mina ögon det största problemet. Regeringen är saktfärdig med att få fram öppna kvalitetsjämförelser. Företagens etableringsfrihet behöver balanseras på ett bättre sätt mot hela det allmänna välfärdsuppdraget. Upphandlingar av sådant som äldreomsorg är problematiskt. Upphandlingar driver inte kvalitet och nytänkande i någon större omfattning. Företag som är verksamma inom den skattefinansierade sektorn ska betala skatt i Sverige.
På dessa och flera andra områden kan socialdemokratin göra stora insatser för medborgarnyttan och välfärdssamhällets sunda utveckling. Vinstförbud är däremot ett stickspår.
Widar Andersson
chefredaktör Folkbladet Östergötland, ordförande Advisory Board Acade-Media. Tidigare riksdagsledamot (S).