Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Låt Rumänien betala notan”

Rättvisare fördelning. På sikt måste Rumänien och andra bära bördan av sina medborgares socialtjänstkostnader i Sverige. Samtidigt måste den fria rörligheten värnas.

Stockholm består nu inte längre av innerstaden och förorten utan av innerstaden, förorten och kåkstäderna. Kylan bakom väggar av plastpåsar, smält snö i stället för rinnande vatten och plastdunkar för avfallet verkar som ett outhärdligt liv för alla oss med tak över huvudet och varmt vatten i våra kranar. Ännu mer vänder det sig i oss som medmänniskor när vi förstår att dessa svenska kåkstäder är något människor i Europa flyr till och inte ifrån.

Tiggeri har alltid varit en del av Stockholm men aldrig sedan 1920-talets depression har omfattningen varit så stor som i dag. Det är en gatubild ingen av oss vill ha. Det tär, om än oändligt mycket mindre, också i oss som bevittnar en medmänniskas måttlösa fattigdom.

De människor vi ser är i nio fall av tio romska rumäner. De har kommit hit, inte som offer för människohandel, utan av fri vilja. Men den fattigdom och den diskriminering som drabbar dem i Rumänien gör att de sällan har haft något annat val än att lämna sitt hemland. De flyttar i några månader från en olidlighet till en annan. Vi som samhälle kan knappast vända bort blicken från detta. Viljan att agera kommer ur vanlig anständighet.

Strategierna för att hantera detta ser olika ut. Vissa politiker på båda sidor av blockgränsen anser att lösningen är att förbjuda tiggeri. Det är en djupt olycklig hållning. Människor utan några tillgångar måste kunna be sina medmänniskor om mat för dagen. Sverigedemokraterna vill gå än längre och stänga gränserna. De vill ta bort den fria rörligheten – grundstommen i det europeiska samarbetet. Detta är lika fel.

Samtidigt räcker det inte för oss som tror på det europeiska samarbetet att bara se detta som en del av den fria rörligheten och avfärda frågan. Dels för att anständigheten säger åt oss att handla, och dels därför att acceptansen för rörligheten i förlängningen hotas om den gatubild som vi i dag ser i Stockholm förblir. Även som vänner av friare rörlighet förstår vi att man som medborgare vill agera för att slippa se fattigdom varje gång man passerar en tunnelbanenedgång eller större gathörn. Det liberala svaret måste bli något annat än att vända bort blicken och låtsas som ingenting. Våra förslag är följande.

• För det första: Rumänien och andra måste på sikt bära bördan för sina medborgares socialtjänstkostnader i Sverige. Det är inte märkligare än att våra landsting, inte Tyskland, betalar vården för en svensk patient i Berlin. Rumänien, inte Sverige och aldrig den enskilda som tigger, ska betala räkningen för att landets socialpolitik på hemmaplan fullständigt havererat.

Stockholms stad är med och finansierar projekt som Vinternatt och Crossroads, som ger hemlösa EU-medborgare tak över huvudet och mat för dagen. Vi betalar i vissa fall hemresor för personer som inte kan försörja sig själva. Det här är människor som inte har rätt till försörjningsstöd i Sverige, men som vi hjälper på andra sätt eftersom deras hemland inte gett dem möjligheten till ett drägligt liv. Det är dags att notan hamnar där den hör hemma.

• För det andra: Värna den fria rörligheten. Alla unionsmedborgare ska fortfarande kunna resa runt i unionen tre månader utan säkrad försörjning. Att fritt förflytta sig i Europa är en rätt vi inte ska ge upp.

• För det tredje: Sverige och Stockholm ska fullt ut ta sitt sociala ansvar. Vi ska lindra nöd och vi ska hjälpa alla som i vår stad lever under odrägliga förhållanden. Vi ska se oss själva också i dem som lider på våra gator. Vi ska aldrig vända ryggen till någon på grund av dennes härkomst.

Någon kan invända att våra förslag innebär att det rika Sverige lämpar över bördan på fattiga Rumänien. Det är sant att Rumänien är ett av EU:s fattigaste länder. Ändå kan den rumänska regeringen göra betydligt mer för att hjälpa sin romska befolkning. De senaste sex åren har den rumänska regeringen bara tagit i anspråk 20 procent av tillgängliga projektmedel från Europeiska socialfonden. Det är oacceptabelt i ljuset av det lidande som finns.

Vi ska inte förbjuda tiggeri eller stoppa den fria rörligheten. Vi ska erbjuda humana villkor till alla oavsett etnicitet och ursprung. Så måste svaret bli gentemot den enskilda. Men till Rumänien och andra måste svaret bli lika klart: Ni kommer att få betala för att ge era medborgare anständiga villkor. Antingen genom ett socialt skydd som i hemlandet utsträcks till alla eller genom att vi skickar räkningen till er.