Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Låt sjöfarten avlasta vägar och järnvägar i Sverige”

Bortglömd resurs. Nästan allt svenskt gods går på väg och järnväg, där trängsel och utsläpp ökar. En lösning på problemen har förbisetts: sjöfarten. Ett lastfartyg motsvarar 500 lastbilar, och sjöfart har lägst samhällskostnader. Sänk avgifterna för sjöfrakt och sluta skilja sjöfart från andra transportslag, skriver sex hamnchefer.

Det är trångt på vägar och järnvägar. Och värre blir det. Trafiken väntas öka med 50 procent fram till 2050 när Sverige ska vara klimatneutralt. Dagens transportpolitik styr godstransporterna till väg och järnväg. Förslagen i Trafikverkets plan för transportsystemen 2014–2025 som nyligen överlämnades till regeringen leder till ökade utsläpp av växthusgaser och till ökad trängsel, som i sin tur leder till krav på att vägar och järnvägar byggs ut ännu mer. Det är en politik som förvärrar problemen och kräver enorma investeringar. Men det finns en lösning som helt förbisetts: sjötransporter.

Ett medelstort lastfartyg motsvarar 500 lastbilar. Sjöfarten släpper ut minst koldioxid räknat per ton gods och kilometer. Problemet är att godset går med bil eller järnväg genom Sverige till väst och sydkusthamnar, i stället för att gå till någon av de hamnar som finns längs Ost- och Norrlandskusten för transport på sjön. Hamnar som med små medel kan ta emot tre gånger så många fartyg som i dag.

Vi står inför ett avgörande vägval: Antingen använder vi kapaciteten på vatten och i hamnar eller så fortsätter vi att ensidigt investera i vägar och järnvägar. Trafikverket har tyvärr valt den senare vägen, trots att det redan i deras kapacitetsutredning från 2012 slås fast att den bästa möjligheten att öka kapaciteten finns i vårt befintliga system. De bryter därmed mot den princip som ska gälla för verkets prioriteringar; att om något går att göra mer miljövänligt, enkelt och billigt, så ska det göras.

Att man planerar fel beror ytterst på regeringen. Den är ansvarig för de villkor och riktlinjer som offentliga utredare och myndigheter ska följa. Men framför allt är den ansvarig för de ekonomiska styrmedel som avgör hur transportslagen används. I Sverige subventioneras investeringar och underhåll i vägar och järnvägar medan sjöfart och farleder avgiftsbeläggs, vilket bland annat leder till att det är olönsamt att lasta av gods i flera hamnar och att gods lastas om till lastbil och tåg alldeles för tidigt i transportkedjan. Med rätt stimulans och styrning kan trafiken på vattnet byggas ut och avlasta infrastrukturen på land rejält.

Vi har sex förslag till en politik för att överföra transporter till sjöss och därmed radikalt öka framkomligheten på väg- och järnvägsnätet, till i sammanhanget mycket små kostnader:
Se över om vissa objekt och åtgärder i den nationella planen kan senareläggas för att frigöra medel till stimulansåtgärder för ett effektivare transportsystem. Det borde finnas projektmedel att söka för transportörer som vill ta egna initiativ för att föra över gods från överbelastade transportleder till ledig kapacitet i transportnätet.

Tillsätt en utredning för att se över hur statens ekonomiska styrning kan användas för att skapa ett effektivare transportsystem. Genom att väg- och järnvägsskatter och avgifter inte täcker godstransporternas kostnader är investeringar och underhåll kraftigt subventionerade, vilket leder till ständiga krav på ökad kapacitet.

Ta bort de statliga farledsavgifterna och reducera lotskostnaderna. Sjöfarten betalar i dag mer i statliga skatter och avgifter än vad som investeras i kapacitetsförstärkning och underhåll av farlederna. Det är orättvist och styr gods bort från sjöfarten.

Tillför stimulans för att öka sjöfartens andel av transportarbetet. Statliga stimulanser borde vara inriktade på att få transportörerna att välja transportslag efter vad som är bäst från samhällets perspektiv, inte tvärtom, som i dag.

Tillämpa omgående EU:s regelverk för de inre vattenvägarna och låt det gälla för hela svenska kusten, Öland och Gotland. För att en större andel av transporterna inom EU ska ske med sjöfart tog EU redan 2006 beslut om vilka regler som ska gälla för fartyg som trafikerar de inre vattenvägarna. Arbetet med att införa regelverket i Sverige går mycket långsamt och dessutom betraktas endast Mälaren och Vänern som inre vattenvägar. Det är att missgynna svensk industri i onödan eftersom de feederbåtar som är aktuella mer än väl klarar nödvändiga krav på säkerhet för Östersjön.

Slå ihop Trafikverket och Sjöfartsverket för att transportsystemet ska ses som en helhet. Nuvarande uppdelning leder till att sjöfarten ständigt kommer på undantag. Vi måste få en ordning där sjöfartens kapacitet tas i beaktande i den övergripande transportplaneringen.

Till skillnad från länder som Tyskland, Holland och Danmark för Sverige en politik som ger rabatt till väg och järnväg, medan sjöfarten straffas med avgifter. Trots att svensk industri är särskilt beroende av kapacitetsstarka och effektiva transporter nämner inte den nationella planen utvecklingen i EU. Den sätter inte in Sverige i vare sig ett Europa- eller internationellt perspektiv. Merparten av allt gods från östra och norra Sverige ska till och från de riktigt stora internationella hamnarna i Norra Europa. Att planera transportsystemet 2014–2025 utifrån alla tillgängliga hamnar i Sverige borde därför vara självklart.

Vi har låtit det oberoende forskningsinstitutet VTI granska i hur stor utsträckning olika transportslag täcker sina kostnader på några vanligt förekommande internationella rutter från Mellansverige till Norra Europa. Slutsatsen är entydig: Samhällets kostnader är högst för transporter på väg, följt av järnväg och klart lägst för sjöfarten.

Ett effektivt och optimalt planerat transportsystem kommer att räcka till för oss alla, för både person- och godstransporter. Men den transportpolitiska snedvridningen har pågått så länge att många inte reflekterar över det absurda i att merparten av godset i dag fraktas med tåg och lastbil över landet, i stället för att tas med båt till de riktigt stora hamnarna på kontinenten, dit det ändå ska. För en långsiktigt miljövänlig och hållbar transportpolitik måste vi nu ändra perspektiven så att gods transporteras till sjöss från hela vår långa kust.