DN Debatt

”Låt stat och kommun styra etableringen av nya skolor”

John Bauergymnasiet i Stockholm var en del av JB Educations konkurs.
John Bauergymnasiet i Stockholm var en del av JB Educations konkurs. Foto: Scanpix

Utan ansvar. För att få långsiktighet hos de fria utbildningsföretagen kan inte vinster längre få vara drivkraften, vinster skapade på bekostnad av kvalitet och långsiktighet. Ändå väljer regeringen att ta strid för fri etableringsrätt av nya skolor på en krympande marknad, skriver Stefan Löfven (S) och Magdalena Andersson (S).

Mellan åren 2007 och 2011 gick skolorna i JB Education med vinst och skickade 350 miljoner kronor i koncernbidrag vidare till ägarna. Nu har koncernen plötsligt en miljard i skulder och staten får gå in och betala igen – denna gång för löner till de anställda via lönegarantin.

Tusentals elever har drabbats och enligt Skolinspektionen var koncernens utbildning på flera håll undermålig. Hur kunde det bli så här? Svaret är att den borgerliga regeringen värnar om ett system som låter detta ske.

En skola av hög kvalitet är avgörande för alla barns möjligheter i livet och är en förutsättning för ett jämlikt samhälle. Elever och deras föräldrar ska ha rätt att välja skola. Men för att alla elever ska kunna välja en bra skola behöver kraven på kvalitet och långsiktighet i verksamheten skärpas. Tyvärr har det i riksdagen under lång tid inte funnits en majoritet för att driva Socialdemokraternas tuffare krav på kvalitet, långsiktigt ägande, insyn och öppenhet i skolan och dess ekonomi. Den hastiga konkursen av skolkoncernen JB Education är ett tydligt exempel på hur dåligt dagens system fungerar.

Strax efter det att JB Educations vd meddelat 15 000 elever att deras skolor försätts i konkurs skrev han en artikel om att konkursen visar att skolsystemet fungerar som det ska. Här kan vi inte vara mer oeniga. Skolforskaren John Hattie visar att byte av skola är något av det mest skadliga för en elevs kunskapsutveckling. Då kan vi inte ha ett skolsystem som är uppbyggt kring idén om att skolor ska kunna gå i konkurs.

När JB-gymnasiet i Jönköping meddelade att de skulle lägga ned vittnade många elever om att de funderade på att hoppa av gymnasiet helt och hållet. Det är lätt att förstå deras uppgivenhet. Först lockas de att välja en skola som sedan avvisar dem för att koncernen väljer att lägga ned skolan. Våra ungdomars framtida möjlig­heter kan inte sättas på spel på det här sättet.

JB-konkursen aktualiserar också den bristande kvaliteten i många gymnasieskolor. En rad elever får inte den utbildning de har rätt till. I Skolinspektionens granskning av nio av JB:s gymnasieskolor, som gjordes före konkursen, fick koncernen allvarlig kritik. Granskningen visade att undervisningen ofta bedrevs utan att ansvariga hade säkrat att alla elever fick den ledning, det stöd och den stimulans som de behövde för att nå kunskapskraven. På vissa skolor nådde så många som en tredjedel av eleverna inte behörighet.

För oss är principen glasklar: företagsvinster ska inte vara drivkraften i det svenska skolsystemet. Eventuella överskott inom den verksamhet som vi gemensamt betalar för får aldrig skapas på bekostnad av kvaliteten. Företag med samhällsuppdrag ska inte kunna tjäna pengar på att leverera dålig välfärd. Tyvärr är det i dag fullt möjligt.

En av anledningarna till JB-koncernens konkurs uppges vara att antalet elever i gymnasieåldern har minskat. Det stämmer. Sedan 2006 har antalet elever i gymnasieålder blivit färre. Samtidigt har regeringen låtit antalet gymnasieskolor öka med 50 procent. Den ekvationen går inte ihop.

När elevkullarna ökar eller minskar behöver antalet utbildningsplatser anpassas. Men i dag finns det inte någon som har ansvar för eller befogenheter att dimensionera antalet utbildningsplatser utifrån antalet elever. Kommunerna är dock ytterst ansvariga för att tillhandahålla utbildning till alla elever.

För att motverka överetableringar och konkurser är det därför fullt rimligt att ge kommunerna ett avgörande inflytande över nya skoletableringar. Därför vill vi att det ska krävas ett samarbetsavtal mellan kommunen och en ny fristående skola innan den nya skolan startar. Staten ska samtidigt säkra kvaliteten vid tillståndsprövningen av nya fristående skolor.

För oss är det självkart att ställa tuffa krav på skolföretag. Det är en förutsättning för att de ska kunna få det stora förtroendet att förvalta våra gemensamma tillgångar och utbilda våra ungdomar. Vid vår kongress i april i år tog vi fram en rad förslag för att höja kvaliteten och främja ordning och reda i friskolesystemet.

Vi socialdemokrater har trots motstånd pressat regeringen till en överenskommelse i Fri­skolekommittén som på flera punkter förbättrar systemet. Vi kom inte ända fram i frågor som till exempel krav på lärartäthet och långsiktighet men ser ändå mycket positivt på att vi tagit flera viktiga steg framåt. Vi kommer att fortsätta driva på för att långsiktigt ägande ska innebära ägande av en skola i minst tio år. Skolan är inte en verksamhet som lämpar sig för kortsiktigt ägande.

Regeringen var i Friskolekommittén inte alls beredd att adressera frågan om att staten och kommunen ska ta ansvar för att hindra överetableringar och konkurser. Fredrik Reinfeldt har valt att ta strid för att behålla företagens rätt till fri etablering och kortsiktig vinst framför elevernas långsiktiga behov av en trygg och högkvalitativ skolgång.

Det är en strid som vi gärna tar.