Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Låt Sveriges tre storstäder testa en ny jobbpolitik”

Vi vill se utökade utbildningsplatser, utökade möjligheter att undervisa under studietiden och en snabbare validering av utrikesföddas kompetens, skriver Emilia Bjuggren, Dario Espiga och Andreas Schönström.
Vi vill se utökade utbildningsplatser, utökade möjligheter att undervisa under studietiden och en snabbare validering av utrikesföddas kompetens, skriver Emilia Bjuggren, Dario Espiga och Andreas Schönström. Foto: Thomas Karlsson

Pilotprojekt. Sverige står inför ett vägskäl: Högerns utbyggda låglönesektor eller en aktiv arbetsmarknadspolitik? Vårt svar är att tidpunkten är rätt för en ny omfattande investeringspolitik. Vi vill testa en storstadspilot med bland annat en produktiv asyltid och mer flexibla och individualiserade insatser, skriver tre kommunalråd.

Historiskt många människor sökte sig till Sverige förra året. En stor andel av dessa flyr undan krig och förföljelse. Att ha ett solidariskt flyktingmottagande är en självklarhet i tider av oro, men ett gott flyktingmottagande är också en investering för framtiden. Nu måste mycket mer fokus riktas mot hur vi agerar i den unika situation som Sverige befinner sig i med så stor ökning av vårt invånarantal på kort tid. Vi har flera förslag för förbättra nyanländas etablering på arbetsmarknaden och uppmanar regeringen att gå med oss och testa dessa i en storstadspilot.

Det är inte business as usual i Sverige. Förra året sökte nästan lika många människor som det bor i Sveriges femte största stad asyl i vårt land. Vi måste alla tänka i nya banor för att utnyttja möjligheterna det innebär med att befolkningen ökar.

Befolkningen i Sveriges tre storstäder ser ut att växa på historiskt höga nivåer de närmaste åren då en stor del av de i arbetsför ålder förväntas flytta till våra storstäder. Det är inte konstigt då jobben i stor utsträckning finns här. Men den nationella politiken måste växla upp för att klara den utmaningen. Vi står vid ett vägskäl. Högerns utbyggda låglönesektor eller en aktiv arbetsmarknadspolitik och jobbskapande investeringar?

Regeringen har i den senaste tidens debatt varit tydlig med att den svenska modellen ska utvecklas, inte avvecklas. Utmärkt, men detta måste svaras upp med konkreta reformer. Vi är mycket positiva till snabbspåren och att regeringen möjliggjort för asylsökande att läsa svenska genom studieförbunden. Vi kan dock inte stanna där, mer måste göras.

Nu, mer än på länge, behöver vi en politik som klarar av att se nyanserna i debatten istället för att ryckas med i alarmismen. En politik som kommer med svar på utmaningarna snarare än skyndar fram reformer som riskerar försvåra nyanländas etablering på arbetsmarknaden och öka ojämlikheten i samhället.

Förra året lämnade Arbetsförmedlingen tillbaka 1,3 miljarder kronor till staten som inte användes. Detta på grund av att det styrs centralt vilka typer av stöd som pengarna ska användas till. Låt arbetsförmedlarna lokalt, efter förhandling mellan den arbetssökande, arbetsgivaren och facket, själva utforma anställningsstödet.

De vanligaste frågorna vi får från personer som just kommit hit är ”Hur söker jag arbete?” eller ”Hur kan jag lära mig språket?”. Språket och arbetet är, vid sidan av bostaden, nyckeln till det nya samhället. Då är det förödande att det tar sju till tio år innan hälften av de nyanlända får arbete. Det usla resultatet gäller dessutom för en tid då betydligt färre flyttade hit.

I det här läget krävs en ny, omfattande offentlig investeringspolitik i landets största arbetsmarknadsregioner. Tidpunkten är rätt. Under 2015 ökade antalet nya arbetstillfällen som skapades i alla tre städerna markant. Reformer för att skapa fler kan därmed sjösättas i medvind.

Tillsammans med regeringen vill vi testa en storstadspilot med följande inslag:

Svenska och samhällsorientering från dag ett. För landets största inflyttningskommuner är SFI en nyckel och vi ser ett stort behov av att gå längre än frivilliga studiecirklar i svenska. Låt oss ta vara på asyltiden och göra den produktiv. I stället för sysslolös väntan på beslut från Migrationsverket och kommunplacering bör möjligheten ges till dokumenterade kunskaper i svenska samt en introduktion till det svenska samhället genom samhällsorientering. Detta torde korta etableringstiden och ge de nyanlända en bättre förberedelse för sitt nya liv i Sverige. För det praktiska genomförandet krävs en omfattande rekrytering av behöriga lärare. Här vill vi se utökade utbildningsplatser, utökade möjligheter att undervisa under studietiden och en snabbare validering av utrikesföddas kompetens.

Individualisera etableringstiden. I dag uppgår Arbetsförmedlingens etableringsansvar till två år efter att en person blivit folkbokförd i en kommun. För många räcker dessa två år men för grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden är det alldeles för kort tid. Det gäller till exempel personer som saknar grundskoleutbildning och som har behov av längre insatser för att komma ikapp och få chansen att komma in på arbetsmarknaden. Den enda framtidsvägen för en kunskapsbaserad ekonomi är att satsa på mer utbildning, inte mindre. Etablerad är den person som har sysselsättning och bostad. Till dess att målet är nått ska staten stå för ersättningen.

Anpassa arbetsmarknadsinsatserna efter personen som söker jobb. De nyanlända är ingen homogen grupp utan alla har olika behov och förutsättningar. Bredda paletten av tillgängliga insatser genom att låta Arbetsförmedlingen köpa tjänster och insatser av kommunerna redan under etableringstiden. Här finns många effektivitetsvinster att göra. Genom ett aktivt samarbete kring etablering, likt DUA-överenskommelsen för unga, kan vi skapa kombinerade SFI, vuxenutbildning och arbetsmarknadspaket som kortar etableringstiden avsevärt. När vi på nittiotalet framgångsrikt fick ner arbetslösheten skedde det genom att man samlade arbetsförmedling, försäkringskassa och kommun i särskilt arbets- och utbildningscentra (så kallade AUC) lokalt i stadsdelarna. Den erfarenheten borde vara vägledande i organiseringen av framtida etableringsinsatser.

Skapa större flexibilitet kring anställningsstöden. Förra året lämnade Arbetsförmedlingen tillbaka 1,3 miljarder kronor till staten som inte användes. Detta på grund av att det styrs centralt vilka typer av stöd som pengarna ska användas till. Låt arbetsförmedlarna lokalt, efter förhandling mellan den arbetssökande, arbetsgivaren och facket, själva utforma anställningsstödet, som också ska kunna innefatta utbildning.

Det är tydligt att arbetsmarknadspolitiken kommer att spela en avgörande roll för hur klarar det ökade flyktingmottagandet. Vi som ansvarar för arbetsmarknadspolitiken i Malmö, Göteborg och Stockholm har en plan för hur vi ska klara och dra nytta av de kommande årens historiskt stora befolkningsökning. För att lyckas måste också en snabb, genomtänkt satsning från nationellt håll till.

Gör något banbrytande. Var med och gör städerna till europeiska framgångsexempel!

DN Debatt. 27 februari 2016

Debattartikel

Emilia Bjuggren, arbetsmarknadsborgarråd, Stockholms stad; Dario Espiga, kommunalråd arbetsmarknad, vuxenutbildning & personal, Göteborg och Andreas Schönström, kommunalråd arbetsmarknad, gymnasie- & vuxenutbildning, Malmö:
”Låt Sveriges tre storstäder testa en ny jobbpolitik”

Repliker

M-politiker i Solna och Växjö:
”S har resignerat inför växande bidragskostnader”

Slutreplik från storstärdernas kommunalråd:
”Sverige har inte tid för plattityder” 

 

Läs fler artiklar på DN:s debattsida

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.