"Låt tvångshämta elever som skolkar från skolan"

Som ansvariga för skolan och socialtjänsten i Stockholm får vi ständiga signaler om att samarbetet inte fungerar. Både socialtjänstlag och skollag är tandlösa när det gäller att värna de barn och ungdomar som har allra störst problem. Detta är oacceptabelt.

Barn och ungdomar i utsatta situationer är de som behöver vuxenvärldens stöd bäst. Inga unga människor ska behöva missa sin skolgång på grund av otydliga regler och byråkrati.

Stockholms egna undersökningar visar att en av sex elever i Stockholms niondeklasser skolkar regelbundet. Han eller hon har ofta huvudvärk och ont i magen, vantrivs i skolan och använder oftare droger.

De flesta skolkare har en mängd olika problem: De är mer kriminella än genomsnittet, de röker och dricker oftare och de har sämre kontakt med sina föräldrar och lärare. Deras betyg är sämre och de fuskar oftare på proven.

Forskningen visar även att skolk är den enskilt viktigaste förklaringen till att ungdomar hoppar av skolan i förtid, vilket i sin tur leder till sämre utbildning, arbetslöshet och andra sociala problem. Ingenting talar för att skolk kan betraktas som en konstruktiv, sund protest. Med all denna kunskap är det dags att agera tydligare kring skolk.

Stockholm är en storstad som på många sätt erbjuder ungdomar fler möjligheter än någon annan stad i Sverige. Men Stockholm har även ett tuffare klimat, något som i hög grad påverkar våra unga. Det blir också allt mer uppenbart att varken kommunernas agerande eller lagstiftningen räcker till.

Den omtalade dödsmisshandeln på Kungsholmen i höstas har blivit symbol för det meningslösa våldet där både offer och förövare fortfarande bara är barn. Men fallet är inte det enda, och med all sannolikhet inte heller det sista.

Ska vi undvika att fler unga faller offer för det meningslösa våldet krävs politisk handling. Därför tillsätter vi nu en utredning inom skolan och socialtjänsten i Stockholm med fokus på det enskilda barnets rättigheter.

Utgångspunkten är att skola och socialtjänst så långt det över huvud taget är möjligt ska samverka för att öka barnets möjligheter att få stöd och hjälp i ett tidigt skede.

Socialtjänsten ska regelmässigt be föräldrarna om att få bryta sekretessen för att kunna informera skolan om de insatser som görs. Det är helt orimligt att rektorer inte garanteras rätt till information kring en elevs svåra sociala situation, eller rent av brottslighet.

För att på allvar kunna komma till rätta med de brister i samverkan som i dag finns räcker dock inte enbart kommunala initiativ. Därför riktar vi i dag krav på regeringen kring en rad lagändringar inom skolans och socialtjänstens områden.

För det första vill vi ha en översyn av sekretesslagen för att skola och socialtjänst på ett bättre och effektivare sätt ska kunna samlas kring de utsatta ungdomarna och utbyta information för att skapa sig en helhetsbild och kunna erbjuda rätt hjälp och stöd. Sekretess och respekt för personlig integritet är viktigt, men vår utgångspunkt är att det i de allra flesta fall är bättre för barnet att skolan har kunskaper om elevens kontakter med socialtjänsten än att man svävar i ovisshet.

För det andra måste socialtjänstlagen ses över för att stärka barnets rätt. Det finns i dag fall där en utredning inom socialtjänsten visserligen kunnat påbörjas, men där föräldrarna sedan lyckats fördröja insatser i flera år. Genom att inte dyka upp på möten, inte ringa tillbaka, tacka ja till en insats men sedan inte ta emot stöd sätts barnens framtid på spel.

Självfallet ska inte alla ungdomar med en social problematik placeras på institution. Socialtjänstlagen borde i stället medge att man betydligt tidigare än i dag kan ingripa för att avbryta ett destruktivt beteende. Vi anser att socialtjänstlagen bör ändras så att den på ett bättre sätt möjliggör en åtgärdstrappa när ungdomar håller på att halka snett.

Socialtjänsten måste få bättre verktyg för att hjälpa ungdomar som har ett destruktivt eller brottsligt beteende. Om inte föräldrarna kan hålla sina barn hemma på kvällar och nätter så bör polisen kunna köra hem dem.

Det är inte rimligt att ungdomar som straffats för brott sedan tidigare ges full möjlighet att riskera att återigen hamna i problem genom att befinna sig i riskmiljöer vid fel tillfällen på dygnet. Denna metod har prövats i bland annat Stockholmsförorten Skärholmen, men vid en rättslig prövning har den stoppats. Lagen medger inte att polisen agerar preventivt, även om föräldrarna har givit sitt godkännande.

För det tredje efterlyser vi en skärpning av skollagen när det gäller möjligheterna att tvinga en elev att fullgöra skolplikten.

Kommunen har i dag en skyldighet att se till att alla barn går i skolan och får den utbildning de har rätt till. Ansvaret för att eleverna kommer till skolan är delat mellan skolan och föräldrarna eller vårdnadshavaren. Föräldrarna ska se till att barnen går i skolan. I vissa fall, till exempel då föräldrarna håller barnen hemma, kan föräldrarna tvingas betala böter. I dag tillåter inte lagstiftningen någon annan påföljd.

För att kommunen ska kunna uppfylla sitt ansvar måste skolan och socialtjänsten få tillgång till skarpare medel. Vi vill få till stånd en lagändring som innebär att skolan eller socialtjänsten får rätt att åka hem till en skolkande elev och hämta denne till skolan.

För någon vecka sedan presenterade Skolverket en larmrapport kring olovlig frånvaro i grundskolan. Trots skolplikten, som är mer tvingande än i många andra länder, är flera tusen elever i Sverige långvarigt frånvarande. Stockholms del av Skolverkets statistik var bristfällig, men sannolikt rör det sig om hundratals barn som helt enkelt stannar hemma från skolan utan att skolan eller socialtjänsten har möjlighet att hämta tillbaka dem till skolan.

I Stockholm har vi infört en handlingsplan med en tydlig åtgärdstrappa för att komma åt skolket. Vid ogiltig frånvaro finns tydliga riktlinjer att agera efter:

1. Förälder informeras om att eleven uteblir från skolan vid frånvaro.

2. Vid upprepad ogiltig frånvaro kallas föräldrarna till skolan. Ett åtgärdsprogram upprättas för att komma till rätta med elevens frånvaro.

3. Fortsätter eleven att utebli från skolan kallas föräldrarna/vårdnadshavarna tillsammans med sitt barn till elevvårdskonferens, EVK, med skolledning och ansvariga lärare. Ett nytt åtgärdsprogram upprättas.

4. Blir elevens situation ohållbar måste andra individuella lösningar hittas, annan form av skolgång, kontakter med resursteam, BUP (barn-och ungdomspsykiatrin).

Vi har alla ett stort ansvar att öka tryggheten för våra barn och unga. För detta krävs en samlad struktur för ett bättre samarbete mellan skola och socialtjänst. I Stockholm försöker vi nu hitta bättre verktyg för att få fungerande lösningar på en komplicerad problematik. Men det räcker inte. Vi anser att de förslag till lagändringar som anförts ovan är nödvändiga för att på sikt skapa förutsättningar för skolan och socialtjänsten att på allvar lösa de ungas problem.

LOTTA EDHOLM
ULF KRISTERSSON

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut