I morgon kommer Arbetsdomstolen (AD) med sitt slutgiltiga avgörande i Lavalmålet. Den återstående delen av domen gäller skadeståndsfrågan. Oavsett om AD dömer Byggnads och Elektrikerförbundet till skadestånd eller ej är Lavalmålet en motgång för Europas löntagare.
I december 2007 kom EG-domstolen med sitt utslag i Lavalmålet. Bakgrunden är att Svenska byggnadsarbetarförbundet och Elektrikerförbundet tog kampen för de lettiska byggarbetarna som fick arbeta för löner långt under de vanliga avtalsnivåerna i den svenska byggbranschen. Byggnads och Elektrikerförbundet valde att strida för våra lettiska vänners rätt att komma till Sverige och arbeta på lika villkor. Allt som oftast ondgör sig nyliberala politiker och ledarskribenter över Byggnads kamp för de utländska byggnadsarbetarna i Vaxholm.
Vi är de första att erkänna att det under konflikten i Vaxholm förekom olämpliga känslouttryck som ”Go home”. Det ber vi som fackliga företrädare om ursäkt för men vi tänker inte be om ursäkt för att utländska byggnadsarbetare i Sverige ska få samma villkor som sina svenska kolleger. Det handlar om människors lika värde.
I Sverige arbetar många av våra utländska kolleger under svåra förhållanden. Vi har sett thailändska svetsare på Preemraff i Lysekil som strejkade mot löner på 20 kronor i timmen. Vi har sett hur polska skogsarbetare utnyttjats och lurats i arbetet med att röja skogarna efter stormen ”Gudrun”. Vi ser det på lastbilsparkeringarna runt om i Sverige, där förare från öst kan stå veckor i sträck i väntan på nästa körning – utan betalt. Vaxholmsfallet handlar om allt detta, och om en av de bärande delarna i svensk arbetsrätt: fackets verktyg att i praktiken upprätthålla villkoren.
EG-domstolen tog sig friheten att tolka och döma ut svensk arbetsrätt. Man tog sig också friheten att omtolka EU-lagstiftarnas intentioner med utstationeringsdirektivet.
De kollektivavtal vi i dag har gör ingen skillnad på svenska och utländska arbetstagare. Vi vill ha bra villkor för alla som jobbar i Sverige, oavsett om de kommer från Ronneby, Rotterdam eller Riga. Vi vill också ha bra villkor för seriösa företag så att de inte konkurreras ut av oseriösa.
109 kronor per timme var vad byggföretaget Laval sade sig vilja betala de anställda vid bygget i Vaxholm. 145 kronor var Byggnads krav. Cirka 30–35 kronor (4 000–6 000 kr/mån) blev den verkliga timförtjänsten för de lettiska byggnadsarbetarna.
Det här är vad vi vill stävja. Men när regeringen nu lagt fram ett lagförslag med kryphål, är det att godta illojal konkurrens, dumpade löner och arbetsvillkor. Vägen ligger öppen för lönedumpning, inte bara i Sverige, utan i hela Europa. Detta är fullständigt oacceptabelt.
Därför föreslår vi tre åtgärder:
1. Se till att inte offentlig upphandling bidrar till fusk och lönedumpning. Stärk möjligheten för upphandlare att ställa krav på kollektivavtalsenliga villkor och att säga nej till orimligt låga anbud.
2. Driv kravet på ett socialt protokoll i EU som klargör balansen mellan den fria rörligheten och strejkrätten och garanterar likvärdiga villkor för arbetstagare.
3. Arbeta aktivt i EU för att i relevanta direktiv, såsom utstationeringsdirektivet och upphandlingsdirektivet, stärka samhället och fackets möjligheter att skydda arbetstagarnas villkor.
Oavsett hur AD i morgon beslutar i skadeståndsfrågan, tydliggör regeringens lagförslag vilken motgång Lavalmålet är för Europas löntagare. Därför måste kampen fortsätta, både här i Sverige och inom EU.
6F – Fackförbund i samverkan genom:
Hans Tilly, ordförande i Byggnads
Jonas Wallin, ordförande Elektrikerna
Janne Rudén, ordförande Seko
Lars Lindgren, ordförande Transport
Hans Öhlund, ordförande Fastighets
Lars-Åke Lundin, ordförande Målarna