DN Debatt

”Lex Laval ersätts med utökad rätt till kollektivavtal”

Lex Laval kom till efter en konflikt år 2004 mellan fackföreningen Byggnads och det lettiska byggbolaget Laval.
Lex Laval kom till efter en konflikt år 2004 mellan fackföreningen Byggnads och det lettiska byggbolaget Laval. Foto: BERTIL ERICSON

Förslag i dag. Lex Laval rivs upp och ersätts av en utökad rätt att ta strid för kollektiv­avtal, större kontrollmöjligheter för fackliga organisationer och nya rättigheter till utstationerade arbetstagare. Syftet är att värna den svenska modellen och principen att samma arbete på samma arbetsplats ska ersättas på samma vis, skriver Marie Granlund (S).

Vi har ett stort ansvar att se till att de kvinnor och män som kommer till Sverige för att jobba inte utnyttjas. I dag får arbetare inte alltid den lön och de förmåner de har rätt till och de utsätts alltför ofta för farliga situationer eftersom ingen tar ansvar för säkerheten på deras arbetsplats. En orimligt stor andel av dödsolyckorna på svenska arbetsplatser drabbar utländska arbetstagare. Samtidigt riskerar företag som vill göra rätt för sig att konkurreras ut av oseriösa företag. Resultatet är att vi förlorar både produktivitet och konkurrenskraft. Löntagare ska inte behöva tävla om jobben med lägre löner och sämre arbetsvillkor. Konkurrensen mellan företagen ska bygga på kunskap och kompetens – inte sänkta löner eller usla arbetsförhållanden. Det ska vara ordning och reda på svensk arbetsmarknad.

 

I dag får arbetare inte alltid den lön och de förmåner de har rätt till och de utsätts alltför ofta för farliga situationer eftersom ingen tar ansvar för säkerheten på deras arbetsplats. En orimligt stor andel av dödsolyckorna på svenska arbetsplatser drabbar utländska arbetstagare.

 

Utländska arbetstagare bör så långt som möjligt likabehandlas med inhemsk arbetskraft, särskilt vad avser grundläggande arbets- och anställningsvillkor. Detta är också vad EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har deklarerat; samma arbete på samma arbetsplats ska ersättas på samma vis.

Den fria rörligheten är själva grunden för EU-samarbetet. Med stor sannolikhet kommer det bli ännu vanligare med gränsöverskridande handel med tjänster i framtiden – det är en utveckling vi ska välkomna. Den fria rörligheten bidrar till tillväxt och fler jobb både i Sverige och i resten av Europa. Samtidigt förändras den svenska arbetsmarknaden i allt snabbare takt. En av våra främsta konkurrensfördelar är att vi tack vare vår arbetsmarknadsmodell har en stark omställningsförmåga. När andra länder behöver lagstifta om förändrade anställningsvillkor tar parterna på den svenska arbetsmarknaden gemensamt ansvar för att finna flexibla lösningar på nya utmaningar som företagen ställs inför. Kollektivavtalen har hög täckningsgrad och kollektivavtalsmodellen har stor legitimitet. Det finns därför ett mycket starkt intresse av att värna den svenska modellen också i utstationeringssituationer.

Ett kraftigt bakslag för den svenska modellen kom 2007 i Laval-domen när EU-domstolen slog fast att fackliga krav på likabehandling av arbetstagare var ett hinder för den fria rörligheten och stred mot fördraget i denna del. Domen var ett direkt angrepp på den svenska kollektivavtalsmodellen. Den borgerliga regeringen införde därefter långtgående begränsningar av den fackliga konflikträtten i svensk rätt med hänvisning till EU-domstolens avgörande – lex Laval. Denna lagstiftning har kritiserats hårt av både Europeiska kommittén för sociala rättigheter och ILO:s expertkommitté som anser att lagen bryter mot Sveriges internationella åtaganden till skydd för fackliga rättigheter.

De förslag som Utstationeringskommittén överlämnar till regeringen i dag innebär att lex Laval ersätts med en utökad rätt att kräva kollektivavtal, större kontrollmöjligheter för fackliga organisationer och nya rättigheter till de utstationerade arbetstagarna:

Utökad rätt att kräva kollektivavtal. Fackliga organisationer ska alltid ha rätt att vidta stridsåtgärder för att uppnå en begränsad form av kollektivavtal med minimivillkor (utstationeringskollektivavtal). Till skillnad från i dag ska det inte spela någon roll vilka villkor det utstationerande företaget säger sig tillämpa eftersom den så kallade bevisregeln upphävs. En företrädare för det utstationerande företaget med behörighet att förhandla om och teckna kollektivavtalet ska utses inom tio dagar på begäran av en facklig organisation. Möjligheten att frivilligt ingå kollektivavtal om fulla villkor påverkas inte.

Större kontrollmöjligheter för fackliga organisationer. När kollektivavtal väl har träffats med ett utstationerande företag ska en facklig organisation kunna begära in dokumentation (anställningsavtal, lönespecifikationer med mera) om att kollektivavtalet följs i fråga om minimivillkor. Dokumentationen ska tillhandahållas inom tre veckor, översatt till svenska om så begärs.

Nya rättigheter till de utstationerade arbetstagarna. Utstationerade arbetstagare ska kunna utkräva minimivillkor enligt träffat kollektivavtal direkt i svenska domstolar. Det ska inte spela någon roll om den utstationerade arbetstagaren är medlem i den avtalsslutande fackliga organisationen eller inte. Dessutom föreslår kommittén att krav på betalning av premier för arbetsskade- och livförsäkring som ger ekonomisk ersättning till arbetstagaren vid brister i säkerhet, hälsa eller hygien i arbetet ska anses ingå i minimivillkoren.

Utstationeringskommitténs förslag innehåller också åtgärder för ökad transparens om vilka villkor som gäller på den svenska arbetsmarknaden genom att Arbetsmiljöverket i vissa fall föreslås få i uppdrag att analysera och bedöma vad som är minimivillkoren i de svenska kollektivavtalen. Därmed blir det blir tydligare för utländska aktörer vilka villkor som kan krävas i Sverige.

Samtidigt som lex Laval ersätts måste också arbetet fortsätta på den europeiska nivån. Det handlar bland annat om att förändra dagens utstationeringsdirektiv och tillfoga ett socialt protokoll till fördraget. Det är först då vi kan uppnå ordning och reda på svensk arbetsmarknad.


 


 


Bakgrund. Lex Laval.

Sommaren 2004: Ett dotterbolag till det lettiska bolaget Laval un partneri bygga börjar bygga om Söderfjärdsskolan i Vaxholm. Företaget saknar kollektivavtal och Byggnads inleder förhandlingar. Under hösten tecknar Laval ett lettiskt kollektivavtal.

Oktober 2004: Byggnads beslutar om blockad mot bolaget. Den träder i kraft i november.

December 2004: Laval stämmer de svenska facken inför Arbetsdomstolen. AD förklarar interimistiskt att fackens stridsåtgärder inte är olagliga, men vänder sig till EG-domstolen för ett utlåtande.

Mars 2005: Lavals dotterbolag går i konkurs och NCC övertar bygget.

December 2007: Domen i EG-domstolen kommer - ett bakslag för facket. Byggnads gick för långt i sina krav och svensk lag måste ändras.

September 2009: presenterar regeringen sitt förslag till ändring i utstationeringslagen, det som kommit att kallas lex Laval.

September 2009: Arbetsdomstolen dömer till företaget Lavals fördel. De två fackförbunden Byggnads och Elektrikerna döms att betala totalt 2,5 miljoner kronor till det lettiska byggbolaget.

April 2010: Lex Laval träder i kraft.

I dag: Den parlamentariska Utstationeringskommittén överlämnar ett förslag till regeringen om att Lex Laval ska rivas upp.

Källa: DN

Läs mer. DN Debatt