Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Liberaler drev på när studentexamen försvann”

Statsvetaren Olof Petersson: Historieskrivningen om avskaffandet av studentexamen är vilseledande. Både S och FP stod bakom beslutet, men de unga liberalerna var pådrivande.

”Ska vi få en bra skola måste vi städa upp efter både Persson och Palme”, skrev läraren Helena von Schantz (DN Debatt 12 juni). Hon påstår att det var Palme som avskaffade studentexamen 1968.

Folkpartiledaren Jan Björklund har gett en liknande bild. Vid ett uppmärksammat tal vid en lärarkongress 2008 hänvisade han till ”68 års vänstervåg” som orsak till att studentexamen avskaffades i jämlikhetens namn.

Som historieskrivning kan dessa uttalanden inte få annat än underkänt. Det formella beslutet om att avskaffa studentexamen togs redan 1964, i praktiken bestämdes omläggningen ännu tidigare. Det var flera år före Vietnamdemonstrationer och kårhusockupation. Och det var inte bara socialdemokrater som stod bakom beslutet. Minst lika pådrivande var folkpartisterna.

Studentexamen avskaffades i samband med en omfattande reform av gymnasiet. Reformen hade bred politisk förankring. Förslaget hade lagts fram av en utredning som bland annat bestod av de blivande partiledarna Olof Palme och Gunnar Helén. I den allmänna debatten var det framför allt kristendomsämnets avskaffande som väckte uppmärksamhet.

Men även förslaget om ändrade examensformer ledde till viss debatt. Traditionsbevarande högerstudenter var emot. Mest entusiastiska för ett avskaffande var folkpartisterna. Folkpartiets ungdomsförbund skrev i sitt remissvar, undertecknat av den blivande folkpartiledaren Ola Ullsten, att studentexamen i många avseenden var ”föråldrad och olämplig”. Det var de unga liberalerna som gick i spetsen för den kulturradikala rörelse som bestämde det ideologiska klimatet kring gymnasiereformen.

De officiella skälen bakom studentexamens avskaffande var mer praktiska. Med skolans demokratisering skulle allt fler komma att ta studenten. Man trodde inte att den gamla formen för studentexamen skulle klara anstormningen. Oron gällde framför allt de muntliga proven under överinseende av censorer, vanligtvis professorer från universiteten. Systemet skulle bli mycket personalkrävande och riskerade att bli orättvist.

Studentexamen försvann inte därför att utredare och politiker ville avskaffa kunskapskontrollen i gymnasiet. Tvärtom var syftet att i stället införa ett mer effektivt system. Det nya gymnasiet blev visserligen examensfritt, men i studentexamens ställe kom en, som det bedömdes, bättre fungerande ersättning. Studentskrivningarna ersattes av centralt utgivna, normerande prov. Censorsinstitutionen byttes ut mot en statlig gymnasieinspektion med uppgift att kontinuerligt följa gymnasiets verksamhet.

Men efter några år visade det sig att det nya systemet inte fungerade som det var tänkt. Inspektionerna ledde sällan till några praktiska resultat. I detta läge stod svensk skolpolitik inför ett vägval. Det fanns två alternativ. Antingen kunde man införa en bättre fungerande ersättning för de skriftliga och muntliga examensproven. Eller så kunde man acceptera faktum och avstå från en effektiv statlig kontroll av gymnasieelevernas kunskaper. Regeringen och riksdagen valde den senare vägen. Gymnasieinspektionen avskaffades 1982.

Det var egentligen nu som studentexamens öde beseglades definitivt. Politiskt drivande vid detta skolpolitiska vägval var en borgerlig regering som hade ambitionen att reducera den centrala statsmaktens inflytande till förmån för en decentralisering av politik och förvaltning. ”Lägg besluten närmare människorna”, löd en Folkpartiets paroller, decentralisering hade blivit Centerpartiets ideologiska ledstjärna och den moderata skolministern Britt Mogård motsatte sig att en statlig centralmyndighet skulle kontrollera verksamheten på lokal nivå.

Om det var rätt eller fel att avskaffa studentexamen kan diskuteras. Men söker man efter syndabockar bör man snarast leta bland borgerliga politiker. Hur som helst har läraren Helena von Schantz gett en vilseledande historieskrivning. Om man kan dra några skolpolitiska slutsatser av hennes debattartikel torde den snarast understryka behovet av en förbättrad lärarutbildning.

Olof Petersson
Tidigare professor i statskunskap i Uppsala och forskningsledare vid SNS.  Har bland annat skrivit boken Studentexamen (SNS Förlag 2010).  

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.