Konfliktrelaterat sexuellt våld är ett internationellt erkänt brott som påverkar miljontals människor i hela världen. Att få ett slut på våldtäkt som vapen i konflikt är och förblir en av de största utmaningarna i kampen för mänskliga rättigheter.

FN:s generalsekreterares årsrapport som presenteras denna vecka är den första att innehålla en lista över de mest eftersökta förövarna misstänkta för konfliktrelaterat sexuellt våld. Listan är FN:s säkerhetsråds senaste verktyg i kampen mot straffrihet och en tydlig signal till alla som tolererar sexuellt våld att de bryter mot internationell rätt.

Den 28 september 2009 chockade massakern på fredliga demonstranter i Guinea-Conakry världen. Ett stort antal våldtäkter och gruppvåldtäkter ägde rum mitt på dagen och var en grym påminnelse om att sexuellt våld inte endast är ett vapen i krigstid. Oavsett om det används i samband med konflikt eller politiska oroligheter är syftet detsamma: att tysta, skrämma och straffa motståndarna. Under massakern dödades över 150 personer och fler än 100 kvinnor våldtogs. Två dagar senare antog FN:s säkerhetsråd, 670 mil därifrån, resolution 1888. Resolutionen gav mig mandatet att kämpa mot sexuellt våld i konflikt. Kan signalen från FN om att dessa brott inte tolereras göras tydligare?

Även om FN:s generalsekreterares rapport till säkerhetsrådet är den tredje i ordningen, är rapporten på flera sätt den första: den innehåller inte enbart en lista över de mest eftersökta förövarna, utan bygger också på ett bredare underlag av information som verifierats av FN.

Det gör inte de enskilda historierna som återges i rapporten mindre plågsamma att ta till sig. I Elfenbenskusten i april förra året våldtogs sju barn mellan 11 och 15 år gamla av anhängare till ett visst politiskt parti. Ett av barnen dog till följd av våldtäkterna. I Libyen togs kvinnor från sina hem, bilar eller direkt från gatan och våldtogs på okända platser, medan män utsattes för sexuellt våld i fängelser och läger. Från Syrien rapporteras om tonårspojkar och män som utsatts för grova våldtäkter.

Det är positivt och uppmuntrande att FN:s säkerhetsråd behåller frågan högt upp på sin dagordning. Men jag är mycket bekymrad över att allvarliga brott mot mänskliga rättigheter, däribland sexuellt våld, oavbrutet fortgår i stora delar av världen. Särskilt allvarligt är att många av de rapporterade fallen av sexuellt våld begås av armén och polisen – samma människor vars uppdrag är att skydda de egna invånarna. Uniformen bör symbolisera säkerhet, trygghet och disciplin, men står på många håll i världen i stället för våldtäkt, plundring och terror.

Rapporten pekar på användandet av sexuellt våld som metod för politiskt förtryck i samband med val och inrikespolitiska oroligheter, som massakern i Guinea visat. Ett annat problem är att våldtäkt och andra former av sexuellt våld förekommer i flyktingläger och vid gränsövergångar.

Konfliktrelaterat sexuellt våld används av politiska och militära ledare i politiska, militära och ekonomiska syften och leder ofta till att hela samhällen slits sönder. Det är ett tyst, effektivt och billigt vapen med allvarliga och långvariga effekter både för den enskilda individen och för möjligheten att skapa en hållbar fred. Myten om att våldtäkt i konflikt skulle vara oundvikligt lever fortfarande kvar. Men om sexuellt våld kan planeras kan det också förebyggas; om det kan beordras kan det också bestraffas.

Alltför länge har straffrihet varit regel snarare än undantag för brott som rör sexuellt våld. Därför har jag gjort kampen mot straffrihet till en prioriterad fråga. Detta har redan börjat ge effekt, till exempel i Kongo-Kinshasa: Med stöd av FN hölls på mindre än ett år över 250 rättegångar mot soldater och poliser i landet. Dessa resulterade i att fler än 150 individer dömdes för våldtäkt och andra former av sexuellt våld.

Ett annat positivt exempel är från just Guinea, där regeringen mer än två år efter massakern 2009 äntligen börjat agera: Tidigare denna månad inledde man åtal mot överstelöjtnant Camara, en högt uppsatt regeringsrepresentant, för hans roll i massakern och våldtäkterna. Det visar att fortsatta internationella påtryckningar ger resultat.

Än finns det mycket kvar att göra i kampen mot våldtäkt som vapen i konflikt. Med hjälp av FN:s säkerhetsråd kommer jag fortsätta att arbeta för att få ett slut på straffrihet och se till att förövare ställs till svars. Målet är att förebygga och förhindra dessa brott mot mänskliga rättigheter.

Margot Wallström, FN:s generalsekreterares särskilda representant i frågor som rör sexuellt våld i konflikt