Skandalen med nötkött som visade sig vara hästkött har upprört oss alla. Allra mest upprörda har naturligtvis drabbade konsumenter rätt att vara. Ett livsmedel ska vara säkert och innehålla det som står på förpackningen. Och det är företagen som sätter produkten på marknaden som är ytterst ansvariga. Om detta råder ingen tvekan.
Samtidigt är det uppenbart att ett antal seriösa företag i Sverige blivit offer för ett omfattande och avancerat bedrägeri som drabbat ett 60-tal företag i 16 länder. Polis och andra myndigheter har reagerat kraftfullt och i skrivande stund finns gott hopp om att de ansvariga kommer att ställas till svars.

De drabbade livsmedelsföretagen i Sverige har varit drivande, reagerat resolut och konstant drivit kunskapsläget framåt. Ett företag i Sverige har bidragit till att avslöja skandalen, genom att tidigt skicka produkter på prover för artbestämning, snabbt dra tillbaka de aktuella produkterna och genom att ha en tät dialog med myndigheterna. Dagligvaruföretagen har också agerat ansvarsfullt och har dragit in sina produkter så snart som det var möjligt. Omsorgen om konsumenternas förtroende har varit viktigast.

I den eskalerade debatt som följt av skandalen har röster höjts för mer offentliga kontroller och tuffare regleringar. I det sammanhanget är det värt att påminna om att livsmedelsbranschen redan är den mest reglerade och kontrollerade näringen inom EU. Och så ska det vara. För vad är viktigare än att det vi stoppar i munnen varje dag är säkert och går att lita på?

Det är viktigt att påpeka att kontrollen av livsmedelssäkerhet och redlighet i stort sett fungerar bra i Sverige. Och det är branschen själv som har huvudansvaret. Mat och dryck som säljs i Sverige testas av myndigheter, men framför allt företagen själva via en mängd kvalitetstester, från inköpare och grossist, via industri ända ut i handeln. Som ett exempel gör ett av våra större köttföretag i Sverige nästan 10.000 analyser årligen som en del i sin interna hygienkontroll. Därtill gör företaget årligen över 10.000 analyser för att säkerställa att informationen om produkterna är korrekt, exempelvis gällande näringsvärden.

Vad som är grogrunden för bedrägerier som det med hästköttet finns det flera teorier om, men det viktigaste är att företag och myndigheter nu skapar verktyg för att förhindra att den här typen av brottslighet på allvar får fotfäste på den europeiska livsmedelsmarknaden.

Fusket med hästkött, den tidigare skandalen med fläskfiléer som sminkats till oxfiléer och fallet med felmärkt löjrom är en ny och sannolikt växande form av matbedrägeri, ett bedrägeri som vi, kanske något naivt, inte sett på radarn. Artbestämning har därför inte stått i fokus för företagens kontroller och analyser.

Vi välkomnar initiativet inom EU att myndigheterna ska genomföra stickprov och analyser för att utreda hur stor spridning den aktuella köttskandalen fått. Dessa åtgärder är dock inte tillräckliga.

På ett möte på fredagen samlades ett stort antal representanter för den svenska livsmedelsindustrin, handeln och restaurangnäringen för att diskutera hästköttskandalen

På mötet kom branschen överens om en plan, såväl på kort som på lång sikt, för att stärka förtroendet för maten i Sverige. Denna plan är långt mer ambitiös än de åtgärder som beslutats på politisk nivå.

1. Fler dna-tester. Företagen på den svenska marknaden kommer den närmaste tiden att initiera fler dna-tester för att helt säkerställa att hästkött inte finns i några ytterligare livsmedel. Redan innan EU:s jordbruksministrar samlades i Bryssel i onsdags hade företagen i Sverige initierat närmare 1 000 tester. Det är tio gånger fler än de tester som myndigheterna nu avser att genomföra.

2. Löpande kontroll av djurart. Branschen är överens om att även artbestämning av kött bör ingå i företagens löpande egenkontroll fram­över, utöver allt annat som redan regelbundet kontrolleras. Detta för att motverka risken för framtida fusk och bedrägerier.

Svensk livsmedelsindustri och dagligvaruhandel har ofta visat att frivilliga överenskommelser är ett viktigt komplement till offentliga regleringar. Branschen har i fler fall gått längre än vad lagstiftningen krävt.

Ett sådant exempel är azofärgämnen som trots att det åter blev tillåtet i Sverige efter EU-inträdet varit en mycket sällsynt ingrediens i livsmedel i svenska butiker.

Transfetter är ett annat exempel. Livsmedelsproducenterna i Sverige har sedan länge kraftigt minskat nivåerna av industriellt framställt transfett i sina produkter, vilket gör att svenska konsumenters intag av transfett nu är lika lågt som i Danmark där detta varit reglerat. Den svenska livsmedelsbranschens agerande har i dessa fall inte framtvingats av lagstiftning utan gjorts frivilligt för att de lyssnat till konsument­opinionen.

Vår mat har sannerligen aldrig varit säkrare och det finns mycket små skäl att vara orolig konsument. Allra minst om man bor i Sverige. Vi har regler som i vissa avseenden går längre än i vår omvärld samt en kontrollmyndighet, Livsmedelsverket, med ett dokumenterat högt förtroende. Det gör att maten i vårt land sannolikt är säkrast i världen. Det ska den fortsätta att vara.

Marie Söderqvist, vd Livsmedelsföretagen
Thomas Svaton, vd Svensk Dagligvaruhandel