Fruktos, som det finns massor av i frukt, skapar bukfetma och ger insulinresistens, som är ett förstadium till diabetes. Det visar en ny vetenskaplig studie. Vi har ju alla under årtionden fått lära oss hur nyttigt det är med frukt. Efter denna studie går det knappast att hävda att det skulle vara så oerhört nyttigt, som Livsmedelsverket påstår, skriver Christer Enkvist, överläkare i Trollhättan och medicinsk rådgivare vid Västra Götalandsregionen.
En 64-årig kvinna hade under några år behandlats för typ 2-diabetes och högt blodtryck och vägde 124 kilo. Hon fick i januari 2007 tipset av sin nya läkare att sluta med de båda bananer hon sedan länge åt som mellanmål varje dag, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Utan att vidta några andra kost- eller livsstilsförändringar gick hon det första året fram till januari 2008 ner 12 kilo i vikt och nu våren 2009 har hon totalt gått ned drygt 30.
Hon har helt slutat med sin insulinbehandling och blodtrycksmedicinen är halverad. På köpet har hennes make gått ned drygt 10 kilo under samma tid genom att sluta med sitt dagliga fruktmellanmål.
En 42-årig man hade för vana att dricka 2 liter söt läskedryck dagligen sedan många år och när han tipsades av samma läkare att sluta med detta reducerades hans vikt på några veckor med 8 kilo.
På en arbetsplats togs fruktfatet i personalrummet bort av en tillfällighet och inom några veckor hade så gott som alla anställda gått ned i vikt ett antal kilon, vilket glatt förvånade dem. En del misstänkte frukten, men ville inget säga.
Dessa tre exempel ingår inte i några vetenskapliga studier utan är enkla observationer av verkligheten. De anses därför inte ha något värde. I alla fall inte i medicinsk vetenskap.
Inom exempelvis antropologi eller etnologi skulle observationerna däremot vara intressanta och tillmätas stort värde. Det finns tusentals liknande. När folk slutar att äta frukt i tid och otid så reduceras deras vikt och de känner sig friskare.
Dessa observationer av ett misstänkt samband mellan frukt och fetma kommer nu i en ny dager när det i den amerikanska medicintidskriften Journal of Clinical Investigation för någon vecka sedan publicerades en artikel som visar att fruktos, som det ju finns massor av i frukt, skapar mer bukfetma och ger mer insulinresistens, ett förstadium till diabetes, än vanligt druvsocker, glukos.
Undersökningen väcker många tankar, eller rentav misstankar, som kan gälla frukt. Vi har ju nämligen alla sedan årtionden lärt oss hur nyttigt det är med frukt. När jag på en öppen hearing på svenska Livsmedelsverket i Uppsala våren 2008 två gånger ställde verkets högste professor inför frågan vad det egentligen är som är så nyttigt med frukt svarade han båda gångerna irriterat att det känner ju alla till sedan lång tid, hur nyttigt det är med frukt. Han kunde inte svara.
Efter denna nya vetenskapliga studie måste man ändå på allvar börja fråga sig om det verkligen är sant att frukt är så nyttigt. I studien fick två grupper försökspersoner lika stora mängder av fruktos och glukos mätt i kalorier, men de som fick fruktos blev trots det mera runda om magen än de som fick glukos. Studien är visserligen gjord på söta drycker, men fruktos torde vara fruktos om än i dryckesform.
En svensk professor kommenterar undersökningen med ett mycket motsägelsefullt uttalande om att det visserligen är sant att frukt innehåller väldigt mycket av den skadliga fruktosen, men detta får absolut inte tolkas som att frukt inte skulle vara nyttigt?
En annan lika intressant motsägelse i studien är just detta att försökspersonerna i båda grupperna fick lika mycket kalorier. Det skulle alltså inte alls vara kalorierna och energibalansen som i första hand reglerar fettbildningen och därmed fetman, vilket vi är många som känner till, men som ju den traditionella medicinska vetenskapen ändå fortsätter att hävda.
Frukt innehåller annars mest socker, fruktos och vatten. Det är sannolikt en grov vanföreställning, väl i paritet med att fett skulle vara farligt, att det skulle vara så oerhört nyttigt att äta en massa frukt.
Frukt som mellanmål är förmodligen direkt skadligt genom att det ger oss insulinkickar, som bland annat hela tiden ökar fettbildningen i kroppen och gör att vi blir fetare och fetare. Alla tusentals fruktkorgar som står framme på så många svenska arbetsplatser som en fri löneförmån är förmodligen direkt sjukdoms- och fetmaskapande.
Den här aktuella undersökningen visar ju just fruktosens skadlighet förutom att den är ännu ett exempel på hur vetenskapsmän säger emot sig själva och hur lurig vetenskapen kan vara om man inte ser upp.
Christer Enkvist