I DN den 2 december fanns en artikel som beskriver hur riksdagsledamöter undertecknar motioner som lobbygrupper författat. Det antyds att det här är ett problem för demokratin. Artikelförfattarens vinkel är att detta sker i lönndom och utan att väljarna får veta det.
Som tidigare förbundsordförande i RFSL, en av Sveriges mest framgångsrika lobbygrupper, kan jag bekräfta att det artikeln tar upp är sant. Men till skillnad från artikelförfattaren menar jag att detta är en fantastisk möjlighet. Det är en viktig och vital del av demokratin – inte ett problem. Framförallt för att det ger resurssvaga organisationer möjligheten att vara med och påverka samhällsutvecklingen i form av bland annat nya lagar och regler. RFSL är en av oerhört många idéburna och ideella organisationer, som jämfört med de stora PR-byråerna har väldigt begränsade resurser i form av ekonomi och personal. Det man har är kunskap och engagemang.
I artikeln heter det vidare att hälften av alla förslag som riksdagsledamöterna lagt i riksdagen är mer eller mindre kopierade rakt av från det som lobbygrupper har författat. Jag ser gärna att den siffran blir ännu högre.
Behoven av sådant som behöver förändras, utvecklas och rättas till i samhället är långt mycket större än vad som kommer till uttryck i de förslag som läggs fram i riksdagen. Som riksdagsledamot kan man omöjligt fånga upp och vara insatt i alla frågor. Men det man kan göra är att vara lyhörd för vilka behov av förändring som finns.
Jag är övertygad om att i princip ingen ledamot av Sveriges riksdag skulle lägga ett förslag som han eller hon inte själv stod bakom och trodde på. Kan man inte som riksdagsledamot värdera den information man får bör man kanske hellre avstå från att använda den.
I skenet av ovanstående menar jag att debatten om huruvida en riksdagsledamot själv har skrivit texten i en motion eller inte är irrelevant. Som väljare är jag mer intresserad av motionens resultat än vem som skrivit vad i den.
Vi ska inte glömma bort att när en motion läggs i riksdagen är det bara början på en lång process där motionen ska tröskas igenom behandling i utskott. Detta i sin tur leder till ett betänkande som ska ut på remiss innan det slutligen blir ett underlag som riksdagen kan fatta beslut om. Missbrukar våra folkvalda politiker det förtroende de fått av oss väljare – att företräda oss – så är det vårt ansvar att se till att de inte får förnyat förtroende vid nästa val.