DN Debatt

”Löfvens nådastöt mot människors vardagsmakt”

Ett annat budskap. När Stefan Löfven och Carin Jämtin i fredags gav besked om privata företag i välfärden drog journalisterna slutsatsen att valfriheten inte var hotad. Men av ­detaljförslagen på partiets hemsida framgår att de vill att politikerna ska återta den ­enskilda människans möjlighet att välja vård eller skola, skriver Göran Hägglund (KD).

Spårvagnshallarna i Stockholm, fredagen 26 oktober. I skenet från kamerornas blixtar stegar partiledare Stefan Löfven och partisekreterare Carin Jämtin fram för att leverera det sedan länge emotsedda beskedet. Hur tänker Socialdemokraterna hantera de vårdcentraler, äldreboenden, skolor och andra delar av samhällsservicen som i dag drivs av privata företag?

Bakgrunden vet vi. Socialdemokratin rymmer sedan länge en svårförenad politisk bredd, från pragmatiska socialliberaler till vänsteraktivister av sjuttiotalsmodell. I regeringsställning har borgfreden kunnat tryggas med hyfsad fördelning av statsrådsposter och tjänstemannauppdrag. Men i opposition är det svårare, och få frågor har för dessa stridande falanger en så tydlig symbolkraft som den om huruvida privata företag även inom vård- och omsorgssektorn ska kunna generera en viss vinst.

Från mitt kristdemokratiska perspektiv har frågan aldrig varit ens i närheten så känslig. När jag tillträdde som socialminister var jag helt fokuserad på hur valfriheten och kvaliteten inom välfärden skulle kunna öka. I exempelvis Stockholm var valfriheten redan vardag. Men på andra håll var verkligheten en annan. Därför införde vi Lagen om valfrihet, lov, som överlät makten att välja eller välja bort till varje enskild människa i stället för att låta politiker i kommuner och landsting bestämma vad invånarna behöver. Rätten att etablera välfärdsverksamhet har sedan dess kommit att bli ryggraden i den svenska valfrihetsmodellen.

Efter Löfvens och Jämtins presskonferens var de flesta medier överens. Den löfvenska socialdemokratin skulle, till skillnad från den juholtska, varken hota valfriheten eller de välfärdsföretag som är valfrihetens förutsättning. Något ”vinsttak” (ett krav från bland annat LO) skulle det inte bli. Därmed antog de församlade journalisterna att saken var ur världen.

Men det finstilta talar ett annat språk.

På sin hemsida listar Socialdemokraterna sina förslag till nya regleringar och begränsningar. Låt oss gå igenom tre av dem. Socialdemokraterna vill:

I lag och förordning reglera personaltäthet och kostnader så att privata alternativ inte blir väsentligt billigare än offentliga, för att undvika vinst ”på bekostnad av kvalitet”.

Detta innebär att den dynamik och det nytänkande som är mångfaldens själva mervärde byggs bort. Offentlig verksamhet, även ineffektiv och slösaktig sådan, görs till lagstadgad norm för hur verksamheten ska bedrivas.

Se över ersättningssystemen inom välfärden så att de ersätter utförare för ”reella behov och de kostnader som finns”.

En sådan förändring skulle i praktiken bli ett vinstförbud, eftersom vinst inte är en ”kostnad som finns”, eller av Socialdemokraterna torde klassificeras som ett ”reellt behov”. Det vinstförbud som Löfven säger sig inte vilja införa i lagboken försöker han i stället smyga in via kostnadsreglering, slopad etableringsfrihet och ändrade ersättningssystem.

Stoppa onödig resursförbrukning genom att låta politiker avgöra om det finns underlag i form av elever eller vårdtagare innan en ny verksamhet får tillstånd att börja.

Detta är den verkliga nådastöten mot människors valfrihet och vardagsmakt. Det innebär att politiker återtar den enskilda människans möjlighet att välja vård eller skola. Socialdemokraterna skriver också rakt ut att kommuner och landsting ska ges rätten att slippa lagen om valfrihet och att den fria etableringsrätten ska skrotas. Därmed blir det åter politiker som avgör vad som ska inrättas, och av vem.

Det råder alltså inga som helst tvivel om att Socialdemokraterna nu riktar ett generalangrepp mot valfriheten, såsom vi känner den. Utan etableringsrätt för alternativa vårdgivare, med en stympad valfrihetslagstiftning, kostnadsreglering och ändrade ersättningssystem blir det i praktiken omöjligt att utmana de offentliga aktörerna. Ju rödare ett län eller en kommun är, desto svårare blir det för en enskild människa att välja privata äldreboenden och vårdcentraler. Socialdemokraternas förslag innebär att ryggraden i den svenska valfrihetsmodellen knäcks, om än med andra medel än tidigare.

Vill då S-ledaren själv verkligen genomföra den här politiken? Jag tror inte det. Stefan Löfven har i regel varit betydligt mer intresserad av resultat än av plakatpolitik. Men han leder, som redan nämnts, ett parti med enorma inbördes slitningar. Nästa partikongress har närmare två hundra vinstmotioner att behandla. Där vi fokuserar på fortsatt förbättrad kvalitet, resursförstärkningar och en etisk plattform för vårdföretagen tvingas han ägna sig åt ägarfrågan.

Socialdemokraterna hotar alltså fortfarande den svenska valfrihetsmodellen, och vi kristdemokrater fortsätter, liksom övriga allianspartier, att försvara den. Valet 2014 kan mycket väl komma att bli en folkomröstning om valfrihet, om maktfördelningen mellan makthavare och enskilda människor. Jag välkomnar den utmaningen, och ser fram emot att ta debatten mot Stefan Löfven.

Göran Hägglund (KD), Socialminister