DN Debatt

”Lönsamt att satsa 10 000 per månad på varje lärare”

Kopplingen mellan svårigheter i skolan och ett liv utan makt över sin egen situation är stark, enligt en rapport som tagits fram på Miljöpartiets uppdrag.
Kopplingen mellan svårigheter i skolan och ett liv utan makt över sin egen situation är stark, enligt en rapport som tagits fram på Miljöpartiets uppdrag. Foto: Fredrik Sandberg / TT

Högre lön, mer tid, fler anställda. Samhällskostnaden för unga som inte klarat skolan är mycket hög. Om en investering på 10 000 i månaden gör att en lärare kan hjälpa bara en enda elev till har satsningen betalat sig. Sverige måste nu satsa kraftfullt på läraryrket, skriver MP, Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet.

I dagarna återvänder hundratusentals elever till lärare, kompisar och lektioner. Några barn går till skolan för första gången. Och på en punkt är politiken och forskningen helt överens: Ska alla verkligen få en ärlig chans i skolan måste alla få den tid de behöver med kunniga, engagerade och kompetenta lärare.

Ändå ges inte lärarna de förutsättningar eleverna förtjänar. Lärare räknas i dag som vår mest stressade yrkeskår. Tiden för förberedelser och efterarbete är nedskuret till en dryg kvart per lektion. Enligt OECD-undersökningen Talis upplever bara fem procent av lärarna att de har ett yrke som värderas högt av omgivningen. Sedan 2006 har var fjärde lärare lämnat yrket av andra skäl än pension, och på många lärarutbildningar står platserna i dag tomma.

Vi kan prata om allt annat i skolpolitiken, men har vi inte tillräckligt med lärare kommer vi aldrig att klara av att ge alla barn de möjligheter i livet varje barn har rätt till. Det är av nationellt intresse att fler vill bli lärare, att lärare känner sig värderade i sin yrkesroll och att lärare har nödvändiga verktyg för att göra sitt arbete.

På Miljöpartiets uppdrag har nationalekonomen Ingvar Nilsson räknat på de samhällsekonomiska effekterna av investeringar som stärker lärarna. Kopplingen mellan svårigheter i skolan och ett liv utan makt över sin egen situation är stark. Samhällskostnaden för en enda ung person som inte får en ärlig chans i skolan eller möjlighet till arbete är mellan 10 och 15 miljoner kronor. För en person som fastnar i svår ohälsa, missbruk eller kriminalitet blir samhällskostnaden betydligt högre.

Alldeles för ofta händer det att elever inte får den tid och det stöd de behöver. Lärare saknar tiden att nå fram och makten att sätta in stöd. Problem som hade kunnat lösas tidigt tillåts i stället växa. Nilssons beräkningar visar att om lärare skulle ges förutsättningar att minska antalet elever som inte får det de behöver i skolan och därigenom riskerar hamna permanent utanför arbete och försörjning med en tredjedel så skulle det ge en långsiktig samhällsvinst på 85 miljoner kronor – per lärare.

Eftersom elevens tid med sina lärare och lärarnas förutsättningar för sitt arbete är det mest avgörande för en elevs skolresultat, kan man räkna på lönsamheten i att investera i lärarna. En så stor investering som 10 000 kronor i månaden på att lärare får bättre möjlighet att fånga upp elever som annars riskerar att hamna snett är mycket väl investerade pengar. Även om det bara ger läraren möjlighet att hjälpa en enda elev mer under hela sin lärargärning till lyckade studieresultat, egenmakt och arbete, så har hela satsningen då betalat tillbaka sig med marginal för den kommunala kassan. För samhällsekonomin som helhet blir det en vinst på nästan fem gånger de medel vi investerat i läraren.

Uträkningarna ger starka ekonomiska argument för att satsa på lärarna. Nu behövs åtgärder som ger resultat. Minskar vi tiden lärare behöver lägga på administrativa arbetsuppgifter och anställer fler i skolan så att lärare kan fokusera på sitt läraruppdrag ger det lärare mer tid att nå alla de elever som behöver lite extra stöd. Ger vi lärare mer makt att se till att särskilt stöd sätts in i tid ger det fler elever förutsättningar att nå målen i skolan och ta makten över sina liv. Minskad administrationsbörda, fler anställda och stöd i tid är avgörande för att skolan ska kunna ge alla barn en ärlig chans.

Förutsättningen för att detta ska vara möjligt är att det finns tillgång till kunniga lärare, att lärare vill stanna och utvecklas i yrket, att lärare trivs och gör det mesta av varje dag. Sverige behöver rekrytera över 80 000 lärare de kommande åtta tio åren. Särskilt akut är det gällande lärare i naturvetenskapliga ämnen och matematik samt speciallärare/pedagoger. Samtidigt är antalet sökande till flera lärarutbildningar alarmerande lågt. Endast tre (!) personer sökte våren 2014 till att bli lärare i biologi för grundskolans högre åldrar. För oss blir slutsatsen tydlig: Ska vi kunna vända utvecklingen måste vi genomföra en tydlig höjning av lärarlönerna.

OECD:s studier visar att högre lärarlöner har ett positivt samband med skolans utveckling. Läraryrket ska locka till sig många, lärare ska känna att de värderas i sitt uppdrag och det ska vara naturligt för yrkesskickliga lärare att vilja fortsätta utvecklas i skolans värld. Högre lärarlöner har viktiga långsiktiga effekter. Ett betydande lönelyft kommer också att ha effekt i närtid: Fler lärare kommer att känna sig värderade i sin gärning och välja att fortsätta och de som lämnat yrket kan överväga att komma tillbaka.

Lärarkrisen är på väg att bli akut. Stat och kommun kan inte längre peka finger mot varandra, vi måste ta gemensamt ansvar. Sverige behöver en nationell lärarstrategi där stat och kommun tillsammans tar ansvar för rekryteringsbehovet. En sådan strategi behöver innehålla statliga medel för höjda lärarlöner. Karriärtjänsterna räcker inte för att sluta den klyfta som växt mellan lärares lön och andras. Statliga insatser kan utformas på olika sätt, såsom en överenskommelse inom ramen för en lärarstrategi, motkrav för att ta del av statliga medel till skolan eller direkt riktade statsbidrag. Det avgörande är att det är statliga medel som säkert leder till en avgörande höjning av lärarlönerna, att insatsen är prioriterad, långsiktig och når alla lärare från förskolan och uppåt i åldrarna.

Det är viktigt att insatserna görs med respekt för den svenska modellen. Lönebildning är parternas ansvar. Skolan är gemensamt finansierad, och det är politiken på nationell och kommunal nivå som i slutändan avgör vilka resurser som finns tillgängliga för skolan och därmed för lärarlönerna. Kommuner med vikande skatteunderlag har haft svårt att höja lärarlönerna så mycket som krävs. Samtidigt har många skolhuvudmän, kommunala som fristående, inte satsat på lärarlöner trots att de har haft ekonomiska resurser att göra det. Att staten då både samlar och bistår kommunerna är att ta ansvar för att undvika en akut lärarbrist.

De beräkningar vi kan visa för kostnaderna att inte ge alla barn en ärlig chans i skolan leder till en tydlig slutsats: Vi har inte råd att inte satsa på lärarna. Värdet av en bra lärare överstiger vida de utgifter det innebär för staten och kommunerna tillsammans att förbättra lärarnas arbetsvillkor och yrkets attraktivitet. Sverige som kunskapsnation behöver påbörja en långsiktig och kraftfull satsning på att återupprätta läraryrket som det framtidsyrke det är. Det är en av de viktigaste investeringarna i våra barns framtid – och vår egen – som vi kan göra.

Bakgrund. Rapporten

Den rapport som refereras i artikeln heter ”Vi kan bättre än så. Värdet av en god lärare ur ett socialt investeringsperspektiv” och är skriven av Ingvar Nilsson och Eva Nilsson Lundmark.

Rapporten presenteras på torsdagen.