Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Lös upphovsrätten och släpp UR-programmen fria”

Utbildningsradions vd: För att UR ska nå sin publik i framtiden måste även andra än public service-företagen få sprida de program som folket redan betalat för. Snart kommer UR-programmen att distribueras i ett annat universum än etersänd gammel-tv och gammelradio. Privata företagare och digitala plattformsbyggare kommer att tänka ut nya sätt att lära barnen matematik, historia och medicin. Att bromsa utvecklingen och låsa in programmen med lösenord och komplicerade avtalslösningar är inte rätt metod. För att programmen ska fortsätta att nå sin publik i rätt sammanhang måste vi lösa upphovsrätterna. Det kommer att kosta både ansträngningar och pengar, men vår attityd måste vara att vi ska dela med oss, skriver Erik Fichtelius.

Public service måste ta ett stort kliv framåt i sitt rättighetsarbete för att möta framtiden. Det räcker inte längre att sända program i tv eller radio, vi måste möta användarna på helt nya plattformar och i ett annat upphovsrättsligt universum än dagens. Detta gäller alldeles särskilt program riktade till utbildningsväsendet, och det är bråttom. UR tror på att befria programmen!

Min dotter Hedvig bröt armen för några veckor sen när hon tränade gymnastik. Hon kom in till Astrid Lindgrens barnsjukhus, röntgades, sövdes ner och opererades. Armbågen fick tre stift och gipsades. Lillasyster Ebba blev nyfiken på vad som hänt och loggade in sig på Narkoswebben, en hemsida som hör till sjukhuset. Där får barnen lekfullt reda på fakta om sjukdomar och behandlingar.
– Pappa, ropade Ebba, kom och titta! Dom visar en UR-film ...

Ebba kan allt om UR-filmer, och kände direkt igen ”Doktor Karins stetoskop”. Doktor Karin opererar och behandlar gosedjur. Barnen lär sig om kroppen utan blodiga detaljer. Detta är en film UR gjort och sänt i tv. Hur kunde den nu dyka upp på barnsjukhusets hemsida?

Det här är precis vad debatten om framtidens public service handlar om, eller borde handla om. Varför gör vi program, för vem gör vi dem, hur ska de spridas, vem ska få titta och lyssna och vem ska betala?

Ebba måste kunna hitta ”Doktor Karins stetoskop” just när hon är motiverad, ny­fiken och i behov av den kunskap som förmedlas. För hennes del spelar det ingen roll om hon ser programmet på Barn­kanalen, UR.se eller på Astrid Lindgrensjukhusets hemsida. Men ska jag som UR:s chef bekymra mig över att programmet finns någon annanstans än på UR? Jag är stolt över att programmet kommer till användning i rätt sammanhang och för rätt publik. Men jag bekymrar mig över Doktor Karins rättigheter.

Kunskapsföretaget UR har betalat producenter, filmare, musiker och medverkande för att programmet ska få sändas i tv, och sen ligga på UR.se i sex månader. Vi har också betalat för att landets skolor via sina mediecentraler kan låna en kopia och titta på den i klassrummet. Vi har särskilda avtal mellan UR, skol­huvudmännen och rättighetsinnehavarna som reglerar detta. Den som har avtal och lösenord kan ta hem en kopia.

Men hur är det med sjukhusets hemsida? Även om Astrid Lindgrens barnsjukhus är en offentligt finansierad allmännyttig institution så gäller upphovsrätten även för Doktor Karin. Och hur skulle jag ställa mig om sjukhuset var en privatägd vinstdrivande institution ägd av någon amerikansk riskkapitalist?
Nu börjar det brännas.


Hur ska public service ställa sig till att programmen paketeras och tillgängliggörs av andra än oss själva? Detta blir särskilt påtagligt inom utbildningsväsendet. Måste vi skriva separatavtal, som vi gjort för ”Doktor Karins stetoskop”, så att sjuk­huset kan visa det? Hur ska vi göra med de privata företagare och digitala plattformsbyggare som kommer på nya sätt att lära barnen matematik, historia och medicin? Ska vi låsa in våra program så att inga skumma typer kan tjäna pengar? Eller ska vi tänka i nya banor?

Upphovsrätten måste lösas! Författare, skådespelare, musiker och programmakare har rätt att få betalt. Men i fram­tiden, om inte redan nu, måste vi förstå att deras verk kommer att distribueras i ett annat universum än etersänd gammel-tv och gammelradio. Jag är inte så oroad över att det finns kommersiella medie- eller
läromedelsföretag som tjänar pengar. Jag är mer bekymrad över hur vi i en helt ny
digital värld ska nå ut med de program
folket redan betalt för.

UR utvecklar nu samarbeten med olika aktörer som ska göra det enklare att använda våra program på olika plattformar och i olika undervisningssammanhang. Vi vill arbeta med fristående förlag, nät­entrepenörer, programutvecklare för lärprogram och interaktiva skrivtavlor, liksom barnsjukhus. Men utvecklingen bromsas av lösenord och komplicerade avtalslösningar. Jag tror att modern public service är att tillgängliggöra det vi producerar på så många plattformar som möjligt. UR vill befria programmen! Det kan vara lättast att börja med ett tydligt avgränsat programområde som utbildning, men även SVT har spännande projekt på gång med lokaltidningar som på sina egna hemsidor länkar direkt till SVT:s lokala nyhetsmaterial med rörliga bilder. SVT når fler tittare, lokaltidningarna får rörligt innehåll som kompletterar det skrivna ordet och alla som betalar tv-avgift får mer valuta för sina pengar.

Idén är lika enkel som självklar. Låt också andra än public service-företagen paketera och distribuera de program folket redan betalat för. Men därmed måste våra ägare i regering och riksdag börja fundera på hur vi löser upphovsmännens legitima krav på ersättning. Det kommer att kosta både ansträngning och pengar, men det kan föra public service till nya, högre nivåer. UR vill med sitt innehåll av inte minst barnkultur stärka en utveckling mot generositet och öppenhet. Det är just viljan och möjlig­heterna att enkelt dela med sig som är det riktigt spännande och hoppingivande i den tekniska utvecklingen.

Låt mig ta ett exempel. Under inspelningen av vår geografiserie för årskurs 4, ”Geografens testamente”, reste vi runt hela landet. Vi har timtals med bilder på allt från renfångst, värmländska skogar, skärgårdar och Skånes stränder. Det bildmaterialet tänker UR tillgängliggöra under licenssystemet Creative commons. Det är en flexibel internationellt definierad licensieringslösning där vi som rättighetsinnehavare på olika nivåer kan ange andras rätt att använda materialet. Detta ger elever och lärare möjlighet att ladda ner filmsekvenser, redigera om dem och skapa egna berättelser. De kan dessutom fritt sprida filmerna vidare under förutsättning att de inte klippt in något upphovsrättsligt skyddat material. Detta är ett nytt upphovsrättsligt ekosystem, och det är kanske där framtidens public service kan utvecklas. Creative commons är redan vanligt i skolorna och kan bli ett komplement till moderniserade upphovsrättsliga avtalslicenser.

UR:s, SVT:s och Sveriges Radios framtid ligger inte i att med alla medel försöka slå inbillade eller verkliga kommersiella fiender. Vår attityd ska vara att vi ska dela med oss. Vi ska vara generösa och stolta över vårt uppdrag och det innehåll vi kan leverera. Vi kan genom att hantera upphovsrätts­frågorna framsynt utveckla innebörden av vårt uppdrag till att bli ”service to the public” och inte bara gammal public service.

Erik Fichtelius
vd UR