Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Luftslott om bibehållen välfärd trots sänkt skatt”

Svenskt Näringsliv hävdar på DN Debatt den 11 januari att ”bilden av att sänkta skatter dragit undan pengar från den offentliga sektorn är fel.” Tyvärr har de själva fel, och dessutom på ett sådant sätt att det är svårt att tro att det inte är avsiktligt, skriver Sandro Scocco och Lisa Pelling på Arena Idé.

Lite förenklat kan staten göra två saker med skatteintäkterna. För det första kan staten betala någon för att utföra ett arbete, det vill säga allt från försvar och polis till vård, skola och omsorg (offentlig produktion). För det andra kan staten helt enkelt betala ut pengarna, i form av allt från barnbidrag, studiebidrag och pensioner till sjuk- och arbetslöshetsersättning (transfereringar). På lång sikt måste alla skattesänkningar finansieras med utgiftsminskningar på ett eller båda dessa områden.

De senaste tjugofem åren har skatterna sänkts med ungefär 250 miljarder kronor. Den offentliga sektorns sysselsättningsandel har också enligt SCB fallit från 38 procent till cirka 28 procent de senaste 25 åren. Hade sysselsättningsandelen varit densamma 2012 som för 25 år sedan så hade cirka 430.000 fler personer arbetat i offentlig sektor. Men enligt regeringen har dock cirka 140.000 offentligt finansierade anställningar blivit klassificerade som privata, så givet SCB och regeringen självt så har vi i dag alltså cirka 300.000 färre offentliganställda än för 25 år sedan. Det handlar om färre lärare, barnmorskor och personal inom äldreomsorgen.

Mycket grovt beräknat, på lönekostnaden för en sjuksköterska, har sysselsättningsminskningen i offentlig sektor finansierat cirka 150 av de 250 miljarderna som skatten sänkts med. Resten av skattesänkningen har finansierats genom minskade utbetalningar, exempelvis försämringarna inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen, vilket lett till en kraftigt ökad inkomstspridning.

Hur kan då Svenskt näringsliv hävda att resurserna till välfärden ökar? Mycket enkelt, de beaktar inte tillväxten. Ekonomin växer varje år och det gör även lönerna. Förenklat går det att säga att för att behålla samma antal anställda och samma nivå på transfereringarna måste skatternas andel av BNP vara densamma.

KD-ledaren Göran Hägglund hävdade exempelvis att skattekvoten minskat med 4 procentenheter och skatteintäkterna stigit med 11 procent. I det fallet hade han glömt att räkna bort inflationen. När det gjordes ökade inte skatteintäkterna alls – trots tillväxt i ekonomin. För detta kritiserades han på goda grunder.

Svenskt näringsliv är inte riktigt lika slarviga, men enligt deras diagram i artikeln visas att mellan 2007 och 2013 har det knappt skett någon ökning alls av skatteintäkterna, återigen trots tillväxt. Förklaringen är givetvis den fallande skattekvoten.

Den korrekta tolkningen av diagrammet är att denna utveckling förutsätter, eftersom löner och prisnivå stiger med tillväxten, att antalet offentligt anställda minskar eller att transfereringarna som sjukförsäkringen och barnbidrag, minskar.

Konstaterandet att det blir fler miljarder i skatteintäkter, även inflationsskyddat, kan alltså de facto innebära att offentligt anställda måste sägas upp. Det är svårt att tro Svenskt Näringsliv inte känner till detta.

Konjunkturinstitutet skrev i en kommentar till regeringens budget för 2014 ”Om det offentliga åtagandet samtidigt ska bibehållas på 2013 års nivå krävs enligt Konjunkturinstitutets beräkningar betydande skattehöjningar 2015–17.” Enligt KI behövs skattehöjningar på cirka 80 miljarder kronor under åren 2014–2017 om överskottsmålet samtidigt ska uppfyllas. Alternativet är att minska det offentliga åtagandet. 

Här finns ett val att göra. Mer i plånboken för enskilda eller mer välfärdsproduktion och jämnare inkomstfördelning. Det är ett faktum som också gäller Svenskt näringsliv, men naturligtvis också såväl Moderaterna som Socialdemokraterna. Det finns inga gratisluncher, hur mycket de än låtsas. I längden tjänar ingen på att det byggs luftslott om möjligheten att kombinera stora skattesänkningar och bibehållen välfärd, det leder bara till politikerförakt.