Biologisk mångfald är en hörnsten i regeringens miljöpolitik. Anslaget för biologisk mångfald utgör närmare en tredjedel av miljöbudgeten. Satsningar på att bevara arter och utveckla naturvärden görs även i klimat- och havspolitiken. Den globala uppgiften att hejda förlusten av biologisk mångfald kommer att följas upp under det svenska ordförandeskapet i EU.
Största delen av anslaget för biologisk mångfald går till att bevara naturskogar och stärka skyddet av skogsmark för kommande generationer. Cirka 3,6 procent av Sveriges produktiva skogsmark är långsiktigt och formellt skyddad som nationalpark, naturreservat eller biotopskyddsområde. Nästan lika mycket undantas från skogsbruk med frivilliga avtal. Riksdagen har beslutat om ett miljökvalitetsmål för levande skogar som innebär att ytterligare 900.000 hektar skyddsvärd skogsmark nedanför fjällen ska undantas från skogsproduktion till år 2010. Av den arealen ska staten ta ansvar för det formella skyddet av 400.000 hektar skog med höga naturvärden.
När alliansregeringen tillträdde fanns inte förutsättningar att nå detta miljömål. Vi ärvde otillräckliga regler, metoder och arbetssätt. Varje år användes mer och mer av miljöbudgeten till skogsinköp, men det ledde ändå inte till att de uppsatta målen nåddes. Naturvårdsverket beräknade att det skulle krävas inköp för ytterligare en miljard kronor för att nå målet. Det skulle innebära en ökning med 50 procent till den redan största enskilda posten i miljöbudgeten. Den tidigare regeringen och dess stödpartier efterlämnade således inga realistiska möjligheter att klara statens ansvar för att skydda skog och nå riksdagens mål till år 2010.
Alliansregeringen valde en annan strategi. I vår första budget lät vi därför anslaget för biologisk mångfald vara kvar på den nivå som den tidigare regeringen lämnat 2006. Samtidigt säkerställde vi skydd av skog som riskerade avverkning. Naturvårdsverket fick utökade möjligheter att tillsammans med länsstyrelserna teckna tillfälliga avtalslösningar med markägare för att snabbt skydda extra skyddsvärd skog.
Ett brett arbete startade för att utveckla instrument, metoder och arbetssätt. Flera initiativ har tagits bland annat för att:
* Skapa flexiblare sätt och fler former att skydda skog, exempelvis genom att utveckla skyddsformer med naturvårdsavtal. De skyddsformer som ger mest skydd för pengarna ska användas. Statskontoret har utvärderat befintliga naturvårdsinstrument och lämnat förslag på hur arbetet kan utvecklas och de olika ersättningssystemen användas mest effektivt.
* Stimulera markägare till att ta initiativ att bevara värdefull natur. Markägares erfarenheter ska tas till vara. Naturvårdsverket och Skogstyrelsen har haft i uppdrag att utifrån finska erfarenheter av områdesskydd bedöma och föreslå vilka delar som kan introduceras i Sverige. Förlaget till kompletterande metoder är nu ute på remiss.
* Höja kvaliteten i de arbetsmetoder som tillämpas. En ökad kompetens hos myndigheter och länsstyrelser ska minimera lokala konflikter i arbetet med områdesskydd. Länsstyrelserna har fått i uppdrag att verka för ökad lokal delaktighet och förankring i arbetet med skydd av skog.
* Utreda möjligheterna för att naturvården i ökad utsträckning ska bidra till lokal utveckling. Värdefull natur kan utgöra en del i utveckling av besöksnäring och lokalt entreprenörskap. Livskraftiga jord- och skogsbruksföretag är en förutsättning för en fungerande naturvård.
Statlig mark kan också användas för att bidra till miljömålen. Sveaskog och Naturvårdsverket kom nyligen överens om att skyddsvärd produktiv skogsmark på Sveaskogs markinnehav avsätts utan ersättning och får därmed långsiktigt formellt skydd.
Sedan i början av 90-talet har miljöministrar i olika regeringar gjort upprepade ansträngningar att åstadkomma detta. Varje tillfälle har misslyckats. Nu är det formella skyddet ett faktum.
Med Sveaskogs avsättning om 70.000 hektar säkras nu ojämförligt stora arealer för att uppfylla statens åtagande inom områdesskyddet. Det rör sig om skogsområden med höga naturvärden över hela landet. För statens del motsvarar avsättningen en sjättedel av skogsmarken som den formellt ska skydda och 40 procent av den återstående arealen skog som ska avsättas till naturreservat.
Naturvårdsverket har tidigare använt cirka 200 miljoner kronor per år i ekonomisk ersättning till Sveaskog i samband med bildande av naturreservat. Det ekonomiska värdet av områdena som nu ges formellt skydd uppgår således till flera miljarder. De medel som regeringen satsar på skydd av skog kan därmed i högre utsträckning komma enskilda markägare till del och arbetet med skydd av övriga värdefulla skogsområden fortsätta med hög ambition.
Jag kan nu ge besked från regeringen: med skyddet av Sveaskogs mark, genom att vidareutveckla arbetet med att skapa nya metoder och instrument och genom andra stora markägares avsättningar till skydd, gör vi bedömningen att arealmålet om formellt skyddet av skog kommer att kunna nås till år 2010.
Vi förväntar oss att fler aktörer tar initiativ till avsättningar för att skydda skog för kommande generationer. Därför vänder jag mig till de stora markägarna med uppmaningen: Gör också ni ökade ansträngningar för att målet ska nås!
Regeringen kommer att bjuda in företrädare för de stora skogsbolagen och Svenska Kyrkan till dialog om hur vi åstadkommer ett långsiktigt skydd. Vi kommer också att föra samtal med en flera andra intressenter under hösten. Nästa år kommer vi att presentera förslag på kompletterande metoder och instrument för att skydda höga naturvärden.
Alliansregeringen är nu på väg att åstadkomma det skydd av värdefull natur för kommande generationer som tidigare politik inte hade gjort möjligt.
ANDREAS CARLGREN