Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Många misstag men inga systemfel i fallet Bergwall”

Sture Bergwall skrevs ut från den slutna rättspsykiatriska vården i april i år. ”I efterklokhetens ljus är det lätt att se misstag i Bergwall-ärendena”, skriver kommissionen som granskat hanteringen av fallet.
Sture Bergwall skrevs ut från den slutna rättspsykiatriska vården i april i år. ”I efterklokhetens ljus är det lätt att se misstag i Bergwall-ärendena”, skriver kommissionen som granskat hanteringen av fallet. Foto: Ulf Palm

Slutrapport. Bristen på nya, utomstående röster i gruppen som utredde fallet Sture Bergwall bidrog till att kritiska tankar inte kom fram. Många misstag begicks, men vi har inte kunnat identifiera några avgörande systemfel. Men tillämpningen av regelverket måste ses över både i psykiatrin och i rättsväsendet, skriver Bergwallkommissionen.

I början kom han knappast ihåg någonting alls, men steg för steg växte minnena fram. Sture Bergwall erkände bortåt 30 mord, åtalades och dömdes för åtta, tog sedan tillbaka allting, begärde resning och friades. Utredningarna anpassades i alltför hög grad till hans särart och psykiska problem.

Sture Bergwall, då Thomas Quick, var intagen på den rättspsykiatriska kliniken i Säter för flera allvarliga brott när han började erinra sig det ena mordet efter det andra, inledningsvis mycket famlande och med många felaktiga uppgifter. Efter hand kom hans berättelser att färgas alltmer av vad han lärde sig från olika källor. I slutversionerna stämde en hel del överens med belagda fakta.

Hur kunde det gå så här? Debatten om dessa rättegångar har varit livlig och opinionen delad. Av de sexton böcker som skrivits om fallet lutar närmare hälften mot att han varit skyldig, medan ungefär lika många hävdar motsatsen. Sture Bergwall själv har bidragit med en bok i vardera kategorin.

Vi har haft i uppdrag att undersöka vad som hände och överväga om det finns några systemfel som behöver rättas till. Vi har läst förundersökningsprotokoll, inlagor, dokument och domar från de olika rättegångarna. En särskild regeringsförordning har gett oss tillgång till annars sekretesskyddade vårdjournaler. Vi har träffat långt mer än hundra personer som deltagit i rättsprocesserna och i vården av Sture Bergwall, eller som i övrigt har goda insikter i rättsväsendet och rättspsykiatrin.

 

En bestående ­skadeverkan av Sture Bergwalls erkännanden och den tilltro de mötte är då att spaningen efter andra tänkbara gärningsmän upphörde.

 

De inblandade som vi mött har haft goda ambitioner inom sina olika yrkesområden: poliser och åklagare som velat beivra och utreda brott, advokater och domare som samvetsgrant velat utföra sina uppdrag, terapeuter och vårdpersonal som velat lindra lidande och lugna oroliga patienter, forskare som velat nå nya vetenskapliga rön, journalister på spaning efter spännande scoop.

Den starka tilliten människor emellan beskrivs ofta som en av Sveriges stora tillgångar, och det skriver vi gärna under på. Men den får inte ersätta ett kritiskt förhållningssätt till allvarliga anklagelser, även självanklagelser. För fällande dom krävs att den tilltalades skuld står utom rimligt tvivel. Det har inte varit vår uppgift att överpröva domsluten, men det bör ändå sägas att vår genomgång av materialet inte har gett oss någon anledning att ifrågasätta de friande domarna i resningsmålen.

Bakom det som hänt ser vi framför allt fyra förklaringar. Den första är Sture Bergwalls egna uppgifter om ett stort antal mord, stegvis utvecklade under de olika förhören. Utan dem hade utredningsmaskineriet inte kört i gång och heller inte kört vidare. Berättelsen blev efter hand så suggestiv att många kom att godta högst osannolika, ofta bisarra historier.

På Säter fick Sture Bergwall höga doser av bensodiazepiner. Det var skadligt och kan ha bidragit till hans benägenhet att fabulera, men hans egen medverkan är likväl obestridlig. De ofta makabra beskrivningarna av de olika brotten var hänsynslösa, inte minst gentemot offrens anhöriga. I detta liksom i flera tidigare brott som Sture Bergwall bevisligen har begått röjde han en tydlig brist på medkänsla.

En andra faktor är den särskilda hänsyn som framför allt under förundersökningarna togs till hans särart och beteende. Upprepade felaktigheter vid förhören accepterades som ”medvetna avvikelser”. Man godtog därmed en ovanlig förklaringsmodell, på tvärs mot normala rutiner för verifiering.

Vår tredje förklaring är den starka kontinuiteten i gruppen runt Sture Bergwall. Förhörsledaren, åklagaren, en psykoterapeut och en rådgivande psykolog medverkade under hela den period då utredningarna fortgick, mer än nio år. I de samtliga utredningar där man funnit en kropp deltog också samma rättsläkare. Allt detta kan ha bidragit till att kritiska tankar inte kom fram i tillräcklig omfattning.

En fjärde orsak till utfallet i första instans ligger slutligen i att balansen mellan åtal och försvar uteblev vid rättegångarna (den ”kontradiktoriska principen”). Hur osammanhängande och motsägelsefulla de tidiga redogörelserna var och hur berättelserna utvecklades kom inte riktigt fram. I lojalitet med sin klient förhöll sig advokaterna relativt passiva. I sina presentationer la åklagaren inte tillräcklig vikt vid bevisningens svagheter och tänkbara alternativa förlopp.

Vad trodde man inom psykiatrin? Här fanns nog skepsis, men efter hand tog man också intryck av de olika domarna. I våra samtal med psykiatriker, psykoterapeuter och psykologer liksom med vårdare på Säter har många betonat ”tidsandan”. Psykiska störningar och våldsamt beteende förklarades gärna med tidiga sexuella övergrepp. Sture Bergwalls vittnesbörd om sådana upplevelser gjorde intryck på många men har inget annat stöd än hans egna berättelser.

Av de åtta offren i Bergwall-målen har två aldrig återfunnits, och i ett tredje fall är det osäkert om det verkligen handlade om ett mord. Minst fem människor har dock bragts om livet, och en bestående skadeverkan av Sture Bergwalls erkännanden och den tilltro de mötte är då att spaningen efter andra tänkbara gärningsmän upphörde.

Mycket har hänt inom både de brottsbekämpande myndigheterna och psykiatrin sedan 90-talet, delvis på grund av erfarenheterna från fallet Sture Bergwall. Vi tror dock att ännu mer uppmärksamhet behöver ägnas åt rättspsykiatrin, som fullgör ett svårt men viktigt samhällsuppdrag. Det ankommer på landstingen, men ges inte tillräcklig prioritet. Både tillsyn och metodutveckling behöver förstärkas.

I rättsväsendet är ”objektivitetsprincipen” viktig. Den innebär att utredningar ska bedrivas förutsättningslöst och att polis och åklagare ska redovisa även omständigheter som talar mot ett åtal. I regeringskansliet och hos riksåklagaren övervägs starkare garantier för dess tillämpning.

I efterklokhetens ljus är det lätt att se misstag i Bergwall-ärendena. När samma personer deltog i alla eller flertalet mål utvecklades ett grupptänkande. Den ena domen följde den andra. Men i ett sunt rättsväsen får vi aldrig ge avkall på den individuella prövningen och de kritiska motfrågorna. Däri ligger en viktig lärdom av dessa processer, utan tvivel exceptionella i svensk rättshistoria.

Fakta. Kommissionen

Bergwall-ärendena har väckt stor uppmärksamhet. Kommissionen har haft i uppdrag att undersöka vad som hände och identifiera eventuella systemfel. I sin rapport pekar Kommissionen på många felsteg, men finner inte fundamentala brister i gällande regelverk.

Den särskilde utredaren Daniel Tarschys och de fem experterna tillsattes av Beatrice Ask, men rapporten lämnas nu till Anders Ygeman.

Fördjupning. Allt om fallet Quick/Bergwall
Läs mer. DN Debatt

”Vi stämmer högskola för dålig utbildningskvalitet”. Connie Dickinson lade två års studier och över 180 000 kronor på en u­tbildning vid Mälardalens högskola som var så dålig att den nu kan tvingas stänga. Läs debattartikeln från den 20 april

Alla DN:s debattartiklar. Till DN:s debattsida